HA! och ett dubbel HA-HA!!

Idag fick jag hem en kopia på utredningen från Smärtkliniken samt ett tilläggsbrev som den inremitterande läkaren får.

I brevet står det att min medicinering är relevant. Jag är inte missbrukare!

Där fick du, fru doktor, för att du misstänkte mig! Jag kan lova att du slipper mig som patient i fortsättningen! Jag går till din kollega som är betydligt behagligare!

  

Intressant dag

Igår förenades jag och mina arbetskamrater i sorg och glädje under en begravning. Begravningen var mycket fin och det var första gången, någonsin, jag gick på kyrkkaffet efter. Inte ens på min pappas begravning deltog jag på begravningskaffet. För mig känns det underligt att ha "fest" efter begravningen...

Men, som sagt, igår gjorde jag ett undantag... eller inte bara ett... jag drack även kaffe.

Diskussionen på jobbet har varit att kaffe är en social grej och den deltar jag inte i utan går hela tiden med min vattenflaska istället. Jag måste alltså lära mig dricka kaffe för att helt bli delaktig i den sociala kretsen på jobbet (på skoj, men ändå...). Igår fortsatte den diskussionen i kön på begravningskaffet - "Du kan ju inte tacka nej till kaffe idag... det var ju Willes gudadryck och har du aldrig delat den med honom och oss innan kan du väl göra ett undantag idag?!"

Sagt och gjort... Jag tog mitt te! men... jag tog även en halv kopp kaffe när vi sen satt vid bordet.

HUR kan folk dricka det där äckelpäcklet frivilligt?!? Provade svart först och sen med lite mjölk - inget var gott, men jag drack upp.

En av dagens "aha"-upplevelser var att kaffe lämnar en äcklig eftersmak i munnen som te inte gör. Det kommer dröja innan jag provar igen.

Förutom detta fick vi, av chefen, lära oss varför navelludd alltid är blått...

Begravningar är intressanta företeelser där man kan lära sig allt från kaffe till färgen på navelludd.

Tydligen är det så att partiklarna i navelludd är exakt i samma storlek och form så den enda färg de släpper igenom är blått. Är det nån annan färg är det tröjludd.

Ni hör... min chef har "doktorerat" i navelludd och nu kan vi alla det man behöver veta och hur man bäst vårdar sitt navelludd.

Så, det var en intressant dag. Wille satte segel mot de öppna, evighetsstora, haven - förhoppningsvis med medvind i seglen. Jag lärde mig att kaffe ger otäck eftersmak. Vi vet hur man bäst vårdar sitt blåa navelludd. Jag lärde mig även att sorg tar relationer till en ny dimension.

Idag ska jag putsa och fixa lite med sekretären jag köpt, så den blir klar att flytta hem...

  

Smärtkliniken avslut

Idag var jag på det avslutande mötet på Smärtkliniken.

Det var på det jag skulle få min "dom". Diagnos har jag ju redan, så inget nytt och chockerande kunde sägas. De bekräftade bara diagnosen och mötet som skulle ta 1,5 timme, enligt kallelsen, var över på mindre än 30 minuter. 

Antagligen gick det så snabbt för att de ansåg att jag kunde det som fanns att kunna och veta om mitt tillstånd redan. 

De skulle skicka ett utlåtande till den remitterande läkaren med rekommendationer om att behålla min medicinering, lägga till ett nytt läkemedel, remiss skulle skickas till en bettspecialist/specialist tandläkare, bassängträning kombinerat med lättare styrketräning är att rekommendera - men framför allt... jag är inte narkoman/missbrukare! Jag lider heller inte av ångest, depression, psykisk sjukdom eller vanföreställningar. Mitt problem är att jag har EDS och läkaren bör läsa på lite om sjukdomen!

Så... min hemläxa är att ta kontakt med en sjukgymnast för att få remiss till varmbassängträningen på sjukhuset, höra om det finns någon medicinsk yoga just nu och eventuellt rehab-träning i gym. 

Det viktiga för mig är att läkaren får veta att jag inte anses vara missbrukare eller att smärtan är psykiskt betingad. 

Detta har jag "firat" genom att mysa i ett par mjuka härliga innestövlar som ser ut som de hör hemma i en bok av Dr. Seuss. 

  

Utmaning - udda saker

Celine har en utmaning där man ska visa en udda sak man har... 

Jag har massor, men valde denna lilla grej. Det är en glasgrej, två bubblor i ett stycke med vätska i. Håller man i ena bubblan trycks vätskan upp i den andra och "kokar" och vice versa. 

Vet inte vad den är till för, om den fyller nån funktion, eller ens hur den egentligen fungerar. Har fått den efter pappa och kan minnas den sen jag var liten då den var minst lika spännande som jag tycker den är idag... 

Har inte sett någon sån här nån annanstans. Har du?

  

Galen kö

Idag hade jag ett möte med en uppdragsgivare kl 10. Innan det skulle jag till vårdcentralen och lämna fasteprover, typ järn, glukos och en hel massa annat.

Jag var där i god tid för att hinna till mötet... trodde jag...

Kön var helt galet lång men eftersom det var fasteprover jag skulle lämna skulle det gå snabbare lovade sköterskan i receptionen. Undrar hur länge de andra fick vänta om min väntetid var snabbare...?

Nästan 3 timmar satt jag och väntade. Till slut var jag så hungrig att hela kroppen gjorde ont och jag mådde illa. Det kändes typ som om man kommer till Bilprovningen sista dagen i månaden och alla som missat besiktningen kommit dit för att slippa körförbud. Galet!

Till slut blev det i alla fall min tur och tre stick och sju rör senare var jag klar, men för sen till mötet. Hade dock ringt och meddelat att jag skulle bli sen och bad om ursäkt. Känns oproffsigt att inte komma i tid till ett jobbmöte, men det gick bra och vi åt en god tre-rätters lunch när vi var klara. 

Imorgon ska min bil få vinterskor och sen ska jag förbereda för lördagens lilla äventyr...

  

Mystery meat-night

En helledig helg, det var längesen...

Igår ägnade jag dagen åt lite städning och tvätt med massa vilopauser i soffan mellan varven. Middagen blev helstekt fläskfilé, hasselbackspotatis och grönpepparsås för det var det snabbaste, enklaste jag kunde komma på med det som fanns i kylen. 

När gubben var på jobbet satt jag i soffan och grät en skvätt till ett program på tv'n som påminde mig om det jag önskar, men inte får, det alla andra har, men jag förlorar... sen samlade jag mig och satte upp en ny fasad. 

Planen jag hade för söndagen var att vi skulle åka till Marieberg och "wrappa", men jag orkade inte så det blev en väldigt lugn dag. Det enda vettiga vi gjort är att ta upp lite grejer i vindsförrådet. 

Middagen idag blev "mystery meat" i en gulashliknande gryta. 

"Mystery meat" kan vara vad som helst eftersom jag är dålig på att märka upp köttet jag stoppar i frysen. Som tur är tenderar allt att vara av bra kvalitet så det är sällan nån fara... Vet fortfarande inte vad det var för köttbit, men det blev gott i alla fall och väldigt mört. Tror inte det var oxfilé jag gjorde gryta på den här gången i alla fall, men såg att det fanns en sån bit med...

Nu är helgen slut, vardagen drar igång igen. Jag har flera turer jag ska på under veckan och på tisdag ska jag dessutom hinna till doktorn och kolla upp vad som felas i kroppen just nu... bakterie, klimakterie eller nån annan "erie"? 

  

Jul på IKEA

Igår kväll tog jag med mig svärmor på ett event på Ikea. De visade årets julsortiment för Family-medlemmar. Det bjöds på lussekatter, pepparkakor, godis och glögg. Alla fick en påse med en flaska julmust och en "Rotera" ljuslykta.

Vi gick runt lite efter eventet och jag köpte tre mjukisdjur som jag la i lådan utanför kassan, till barn som inte får några julklappar i länet eller till barnavdelningen på sjukhuset kanske. För varje mjukdjur eller barnbok man köper lämnar Ikea dessutom 10:- till utbildningsprojekt för barn, oavsett om det är ett mjukdjur för 5:-, 9:- eller mer. Det tycker jag är bra! Katterna fick en liten fickerdocka som ser ut som en trollslända, så 40:- fick utbildningsprojektet och 3 mjukdjur fick barn som annars skulle bli utan julklappar. 

Vi avslutade vår lilla tur på Fyndavdelningen där jag slog till på en taklampa till hallen för 79:-  Har tröttnat på den opraktiska plafondlampan vi hade eftersom glödlampan gick sönder i den stup i ett och jag mpste krångla med en stol, skruva isär hela armaturen för att komma åt glödlampan - jag är inte gjord för att stå och balansera på stolar med händerna upp i luften så länge. Nu blir det betydligt enklare... och dessutom satt det en lampa i redan. Bara att stoppa i sladden och voila! presto! Inte det snyggaste kanske, men praktiskt!

  

Återblickar...

Somliga dagar längtar jag tillbaka till restaurangvärlden... att få servera god mat och dryck till glada människor som kommit av egen fri vilja. Inte bli utskälld för nåt som inte är mitt fel. Slippa höra folks oändliga historier om varför de hamnat i den sits de är i nu. Slippa trösta när de gråter för att jag dka ta deras obetalda bil...

Somliga dagar kan jag sakna den där hektiska känslan som kommer när det är fullsatt och köket kämpar för att få ut alla rätter, att man ska se till att rätt bord får rätt rätter, att alla gäster är nöjda och glada, att glasen inte sinar och att stämningen är på topp...

Men... samtidigt... de där långa kvällarna som går in i nätterna och att allt ska städas innan man får gå hem, långt efter att solen gått ner, att fötterna värker för att man varit på språng från tidig morgon till sen kväll utan att egentligen suttit ner mer än nån minut och att det är ganska dåligt betalt får mig att uppskatta det jag har. 

Det var roligt när det varade, men det är ett överspelat kapitel för min del nu. Jag får "jobba" i köket och "servisen" hemma istället...

  

  

Ljuständning

Igår åkte vi till Norra Kyrkogården, jag, maken och svärmor.

Jag hade försökt förklara för svärmor vad det hela innebar, hur det skulle se ut osv, men hon förväntade sig ändå en vanlig gravplats, i kylan, med lite fler människor än vanligt och förstod nog inte varför jag envisades med att det skulle vara på kvällen när det blivit mörkt...

Redan när vi körde dit insåg hon nog, lite smått, att hon hade fel eftersom bilköerna ringlade sig långa och det var svårt att hitta parkering. Hon undrade om det var nåt annat, i närheten, också eftersom det stod bilar överallt, längs vägarna och på varje liten tom fläck. 

Norra Kyrkogården är omgärdad av höga häckar så man måste gå in för att se hur det ser ut, vilket gjorde att hon fortfarande vid parkeringen inte förstod vad som väntade. 

Vi gick in. Överallt lyste ljus... Överallt var det folk... Folk som stillsamt pratade. Människor som promenerade. Någon som grät i sin ensamhet eller i någons famn. Det var ro. Det var stillhet. Det var vackert.

Svärmor blev överväldigad och lite ledsen. Hon tänkte på att alla ljus var människor som var borta, men samtidigt blev hon glad att så många människor var där för att tända ljus och minnas. Folk strömmade till hela tiden och vi gick upp mot minneslunden, som ligger på en liten kulle. 

Ett hav av ljus och blommor påminde om någons syskon, barn, mammor, pappor, släktingar och vänner som lämnat oss...

Jag hade med två ljus. Ett för de som saknas i min svenska familj. Ett för de som är saknade i min kurdiska. Och på balkongen brinner ett ljus för hela världen...