onsdag 9 december 2015

6 månader

Julstök, husköp, klappar, pynt och bak... Många är de saker som kommit ivägen för att skriva detta inlägg.

Julklapparna är klara och ligger fint inslagna i klädkammaren. (Någon liten bubbis har visst varit snäll för det finns mer än en klapp till honom.)

Pyntandet är rätt sparsamt för det kändes onödigt att "slå på stora trumman" när plutten inte förstår vad det gäller, jag inte är så förtjust och vi behöver packa ihop inför flytten efter nyår. Julgardiner, adventsstakar och 4 tomtar fick räcka. Nästa jul ska det dock pyntas ordentligt - i huset!!

Bakningen är startad men lite kvarstår att fixa. Och inköp till nya boendet är påbörjat med...

Fast... det var inte det jag skulle skriva om nu!

Vår lille bubbis har fyllt 6 månader! Ett helt halvår!! Det är svårt att förstå, faktiskt, att tiden rinner så snabbt förbi. Gjorde den det innan också?!

Han sitter själv. Pratar och låter massor. Svischar, som tiden, över golvet i sin gåstol och springer runt från vardagsrummet, ut i hallen, in i köket, tillbaka till vardagsrummet. Det leks tittut och läses böcker, äts mat och plaskas med vatten. ALLT ätbart är intressant och viljan att testa allt vi äter är stor - det uppmuntrar vi gärna och än så länge är det inte mycket som ratats. 

Ena katten (Max) är rolig och han ska gärna följas efter runt i lägenheten. I köket är det roligast att smyga till spisen och ta mammas handdukar, som hänger på luckan, och gosa med. (Att de ibland är mindre rena verkar inte spela roll.)

Det är en riktig liten mammagris men finns jag bara i närheten gör det inget att sitta hos andra, social är han och gnäller sällan oavsett om det är kända ansikten eller nya... så länge han får uppmärksamhet. Detta gäller dock INTE läkaren som gjorde 6 månaders kontrollen, men det förstår jag och förlåter, för jag gillade inte heller honom och hoppas slippa honom i fortsättningen!

Ett riktigt litet charmtroll har vi fått i alla fall som sällan har långt till leenden och skratt (och det är inte bara en något partisk mamma som säger det).


   
   


lördag 14 november 2015

Holy crap, vilken shoppingångest!

Vi är förvisso duktiga på att shoppa, men idag tog vi det ett steg längre... Hålet i plånboken blev lite extra stort och en viss ångest infann sig.

Vi tittade på ett hus i förrgår - idag skrev vi papper och köpte det!

I mars flyttar vi till en enplansvilla med 4 sovrum, 2 toaletter, inglasad veranda, gäststuga, insynsskyddad innergård med uteplats, bärbuskar, fina blommor, rabarber och jordgubbsland. 

Fredag den 13:e men en bra dag! Detta kommer bli toppen! Miro får ett eget rum, vi kommer ha ett kontor/hobbyrum och ett gästrum. Det är ljusa tapeter i alla rum och bara att flytta in. Det enda rummet jag vill fixa i ordning direkt är barnrummet, de andra kan vi ta lite pö om pö. 

Nu har vi nåt roligt att se fram mot! Miros 1 års kalas kan firas i vårt egna hus! Gäster kan komma och sova över! Till sommaren är det bara att öppna dörren och kliva ut i vår egna trädgård, äta frukost ute, grilla, leka och mysa! 

Tanten som säljer är jättemysig och lämnar kvar utemöbler, trädgårdsredskap och lite möbler till oss. Jag ska gå hem till henne nån dag och göra en ritning över vilka växter som är var så mamma kan hjälpa mig och instruera hur jag tar hand om dem på bästa sätt. 

Det finns en liten damm med fontän på innergården, den får nog vara kvar men jag lägger ett kraftigt metallnät över den så ingen trillar ner i den, men vattnets porlande är skönt att lyssna på, så jag vill nog inte gräva igen den. 

Vi hade inte sagt nåt om detta till nån, förutom min mamma och svärföräldrarna så det kom nog lite som en blixt från en klar himmel när vi "annonserade" att vi nu är husägare...

Framsidan av huset och entrén från olika vinklar. 

Del av kök och matplats från olika vinklar. 

Vardagsrummet från olika vinklar och det som ska bli gästrum. 

Överst till vä: vårt sovrum, överst till hö: inglasad veranda
Nederst till vä: Miros rum, nederst till hö: kontor/hobbyrum

OBS! Detta är mäklarens bilder från nuvarande ägares inredning. Vi sätter vår prägel på det när vi flyttar in, så klart...



   


fredag 30 oktober 2015

Känns värdelöst hjälplöst

Lille plutten har "ärvt" min förkylning och efter ett par dagar med snorig och täpt näsa är det nu istället en otäck hosta han kämpar med.

Hostan är, utan tvekan, värst på natten och han har svårt att sova liggande. 

Vi har provat att höja huvudänden för honom men eftersom han rör sig en hel massa så hjälper det inget, för rätt vad det är har han ålat sig iväg och ligger fel i förhållande till höjningen. 

Detta resulterar i att jag får sitta med honom i famnen, i soffan och sova. Eller ja, han sover, jag slumrar av och till och känner mig mer död än levande när morgonen kommer. 

Tack och lov har han ingen feber och allmäntillståndet är inte heller direkt påverkat för dagtid äter och dricker han som han bör och leker mellan sovperioderna, precis som vanligt. 

Som förälder känner man sig dock rätt hjälplös och värdelös när man inte kan ta bort hostan eller ens lindra den, men... det är ändå en glad kille och förkylningar går ju över...


   

onsdag 21 oktober 2015

Otroligt


Visst är det märkligt, på ett underbart, fantastiskt sätt, att det kan komma ut en helt perfekt liten människa, med knorvlar i öronen, alla delar på rätt ställen - och allt fungerar?! 

Nu när den här lilla varelsen ligger bredvid mig med feber och är lite ynklig så vill man bara ta bort alla bekymmer, oro och göra allt bra igen. 

Den varma lilla handen söker efter min och vi ligger nära i sängen och håller hand så länge som han vill och behöver. Mina egna behov är inte längre särskilt viktiga. 

Om något så enkelt som att hålla din hand i natten får dig att må lite bättre och känna trygghet så är det det minsta jag kan göra, min lille bubbelgubbe. 

När febern tar nytt tag och du vaknar ledsen tar jag upp dig i famnen och vi kramas en stund, i mörkret. Ljuset är överflödigt... vi vet, både du och jag, att det är rätt personer som kramas - vi känner så väl varandras dofter, känslan av huden och sättet vi berör varandra på. 

Det är tryggt att sitta och kramas en liten stund i sängen och du slappnar av så vi kan återgå till sömnen. 

Du får en puss till och sen somnar du om. 

Jag ligger vaken en stund och lyssnar på dina andetag i natten och känner den där varma handen som söker efter min igen. 

Även mamman kan somna om nu...


  

måndag 19 oktober 2015

5 månader

Uppdatering av bloggen suger, men... jag är fullt upptagen av att njuta av min lilla bebis. Tiden går extremt fort och han är redan 5 månader.

Idag var vi på 5 månaderskontroll på BVC och även denna gång gick det galant! 

Han väger nu 7300 g och är nästan 66 cm lång. 

Han vänder sig från mage till rygg, plockar upp saker som intresserar honom, flyttar saker mellan händerna, sitter med stöd, äter mat och gröt med god aptit och är sällan still. Att hoppa upp och ned i knät med min eller pappas hjälp är jättekul och munpruttar får honom att kikna av skratt! 

Min favoritmugg från Indiska är oerhört fascinerande och gör honom galet exalterad och böcker är bland det bästa som finns när vi läser. 

Förutom att väga, mäta och gå igenom färdigheter så fick han uppföljningsdosen av de vaccin han fick vid 3 månaderskontrollen. Två BVC-tanter med varsin spruta räknade "ett, två, tre!" och stack honom. Han skrek, jag sa att han var duktig, ena sköterskan pep iväg, han var stött och sur en stund på "tant Karin" men det gick över och vi var alla vänner när det var dags att gå. 

Kvar lämnade vi massa blöjor, kläder och leksaker som BVC-tanterna får ge dit det gör bäst nytta. De gör ju hembesök och vet säkert vem som behöver. Vi var nämligen i Norge för en dryg vecka sen och köpte nya blöjor och passade då på att även köpa lite för att ge bort. 

Tror på att man hjälper när man kan, så får man hjälp i nöd...



  

fredag 25 september 2015

4 månader

Förra fredagen, 18 september, blev vår lille snubbebubbe 4 månader - det känns fortfarande som det var härom dagen han föddes.

4 månadersdagen "firades" med hög feber, kliande och irriterat tandkött och förmodligen ytterligare tänder på väg. Han dreglar, har diarré, gnäller och hugger efter allt som kommer i närheten av munnen som en rabiessmittad hund. 

Vi festade till det med Alvedon på natten, men dagtid försöker jag hålla honom hyfsat sysselsatt och distraherad. Alternativet till Alvedonet dagtid är att gå ut med just aningen för lite kläder så han kyls ned lite och febern förhoppningsvis kommer på andra tankar. Det verkade funka, och självklart inte så dåligt klädd att han åker runt i vagnen och fryser. Febern gav sig i alla fall, men tänderna bråkar fortfarande. 

Vi har varit hos "tant Karin" på 4 månaderskontroll och Miro fick med beröm godkänt även denna gång. 

Han väger nu 6950 gram och är 63 cm lång. 

På hennes agenda stod det "matprat" men vi hade redan börjat och han äter med god aptit både mat och gröt, fast ersättningen är fortfarande huvudfödan. Dock äter han betydligt mer än de rekommenderade kryddmåtten/teskedarna. Kvällsgröten är nästan 1 dl med lite fruktpuré/banan till och det äter han oftast upp... (utan magont eller andra besvär)


Vi fortsätter med babymassagen ochnästa vecka är sista gången. Då har vi gått igenom hela kroppen på våra små pluttisar. 

Även babysimmet fortsätter och han tycker det är jättekul att bada! Vi får se vad han tycker efter söndagens gång för då ska han dyka! 

Imorgon är det barnmässa här i Örebro som vi ska på och en promenad genom stan efter, om vädret tillåter...



   



tisdag 15 september 2015

Massa uppdateringar

12 september var det 4 år sen min GBP operation... men... på grund av graviditet har jag gått upp några kilon jag inte orkat ta tag i än, för min lille plutt är viktigare än allt annat. Det är inte massivt många kilon och inget som oroar mig, men jag ska ta tag i det och skärpa till mig!

Med lille plutten då...? Tiden går jättefort! Han växer och utvecklas något enormt. 3 tänder växer i hans mun, han skrattar, busar, sitter hellre än ligger, är intresserad av sin omvärld och älskar "Tinga tinga - sagor från Afrika" som vi kikar på via SVT Play (egentligen är favoriten Teletubbies men mamman tycker det är själsdödande så Tinga tinga får det bli). 


Vi går på babymassagekurs på torsdagar. Första gången skrek han sig igenom hela passet eftersom det är förlagt till hans sovtid på förmiddagen. Andra gången hade jag fått honom att sova en hel del innan så då gick det riktigt bra och han blev ledsen och trött lagomt till fikat då han även somnade. 

På torsdag är det tredje tillfället och jag hoppas kunna få honom att sova en del, innan, även då. 

Vi har även börjat på babysim. I söndags var första gången och han ÄLSKADE det! Jag trodde att han skulle gilla det eftersom han stortrivs med att både bada och duscha hemma och det gick superbra! Inget gnäll eller nåt... förrän vi skulle gå upp och in i omklädningsrummet. DÅ tyckte han att jag var dum som inte lät honom plaska mer och höll en högljudd konsert för alla i omklädningsrummet.


Att försöka duscha, torka sig och byta om i ett omklädningsrum, i en simhall, med en liten bebis, var en ny upplevelse - tur att jag får göra om just det momentet ett antal gånger till (ironi). Jag tror jag var mer svett när vi kom därifrån än en varm sommardag. Det blev en dusch hemma för mig sen istället.

Bubbisen somnade i bilen hem ca kl 17.30, vaknade hemma i 45 min och sov sen till kl 4.20! Att simma var visst en smula utmattande...

I måndags hade jag bokat in mig på floating på SpaHuset och Miro skulle för första gången vara hos farmor och farfar helt själv, utan mamma och pappa. 
Det var jätteskönt att ligga och guppa i saltvattnet i det där "ägget". Jag somnade lite av och till och kroppen slappnade av så mycket en EDS-kropp nu bara kan slappna av. Bokade en tid till för ett försök till, på måndag. 


Barnvaktandet hade gått bra sa farmorn och jag tror henne för han låg snällt och sov när jag kom tillbaka men vaknade strax och då låg han tryggt tyst i sängen och tittade och jollrade lite med sig själv innan han talade om att han ville bli hämtad - det gör han inte om han inte trivs. 

De får ta han på måndag igen och jag hoppas det går lika bra då. Oavsett så kommer jag vara avslappnad...


  

tisdag 18 augusti 2015

3 månader

Idag blir Miro 3 månader. Tiden springer iväg! 

Han pratar/jollrar massor. Händerna har han koll på och ligger han på mage reser han gärna hela överkroppen uppåt. 2 tänder är dessutom på väg upp!!?! 

I fredags fick han sina första vaccinationer så under helgen var det en lite hängig och lättirriterad plutt vi hade att göra med... vaccin mot 7 sjukdomar, ont i benen efter sticken, kliande tandkött för att tänderna tränger igenom och dålig mage som säkert var en kombination av tänder och vaccination. Jag skulle också varit aningen kinkig då!

Han har fått månadspresenter och 3 månader är inget undantag...

När han blev 1 månad fick han ett babygym från Skip Hop:
När han fyllde 2 månader blev det en kombinerad månads- och Eid-present, Chicco Liteway, med fullt liggläge:


Nu när han blir 3 månader passade jag på när Elodie Details hade erbjudande på en åkpåse jag haft ögonen på ett tag:


Den kommer ju användas till vintern, men eftersom man kan dela på den och använda ena halvan som sitt-/liggunderlag så tänker jag ha den halvan i sulkyn för att den ska bli lite mjukare, tills kylan kommer och vi använder den som påse i riktiga vagnen. 

Eftersom Elodie Details sålde ut ett begränsat antal av dessa för 499:- kunde jag inte låta bli. En åkpåse behövs ju och jag vill gärna ha en som både är varm, praktiskt och gärna lite fin. Tittade på Babyproffsen och där kostade de 1199:- (!?) ville man ha nåt billigare märke så var det billigaste 595:- i svart och den var inte praktisk och verkade inte jätte varm heller. Detta blev ju billigare och jag kan använda den på flera sätt och jag antar att den kommer räcka ett par år i alla fall...

Undrar hur vi ska kunna toppa allt detta presentgivandet när det blir 1 års kalas... Jag kommer nog på nåt, misstänker jag, eftersom jag inte har så mycket problem med att shoppa ;)


  

onsdag 12 augusti 2015

Jäkla meck!

Jag har (ibland) högtflygande planer, eller kalla dem drömmar, om ni vill...

Utrustad med ett kit för att göra hand- och fotavtryck i gips och även fingerfärg för enkla avtryck skred vi till verket för någon helg sedan. 

Att trycka och gjuta tänkte jag avvakta med då så det la jag åt sidan eftersom det skulle bakas trolldeg, blandas gips och kladdas - kände inte för det då.

Fötter och händer med fingerfärg på tjockt papper var planen... pojken ville annat!

Fötterna gick väl rätt okej men inte helt bra. Händerna, som han gärna har öppna vanligtvis, blev tight små knutna nävar där han, ta mig tusan, inte tänkte samarbeta!

Oh well, det blev små fötter då som användes till ett fint foto som ramades in. 

I helgen köpte jag en papperslera på Panduro i syfte att använda istället för trolldeg, eller om det blev snyggt, istället för gipset med. 

Idag fick jag så för mig att det var dags att göra avtrycken. Pressade ut leran i ramarna som följde med det ursprungliga kitet och tog av plutten hans strumpor. Fötterna pressades, leran slätades ut på nytt eftersom det såg ut som skit, fötterna pressades ner igen... och igen... och igen, tills ungen tröttnade och jag blev nöjd med resultatet. 

Händernas tur! Men, icke sa Nicke, det tänkte han inte samarbeta med... alls!

Mamman väntades, slugt, tills pojken somnade och passade då på, när han var avslappnad och utslagen. 

Vilket jäkla jobb för att få till några små avtryck!

Nu hoppas jag och håller tummarna för att det blir bra när det torkat med - annars blir nog plutten rätt lack på mig om vi ska försöka med samma visa igen...

Ramarna ska målas lite innan de hängs upp på väggen också, men det är nog ett mindre bekymmer - och involverar ingen liten plutt som trilskas åtminstone.



  

söndag 2 augusti 2015

Ändrade planer

Saker blir sällan precis som man planerat... helgen som kommer skulle vi haft namngivningscermoni och fest för Miro.

Vi skulle hyllat det nya lilla livet, men får istället, tyvärr, hedra en bortgången släkting till maken. Hans farbror gick bort efter en tids sjukdom så idag har hans föräldrar flugit till Irak för att delta vid begravningen och dela sorgen med övriga släkten. 

Vi följer inte med för det är runt 55 grader varmt där just nu så både jag och Miro skulle förmodligen dö av värmeslag. Det har varit så varmt att alla företag, skolor och institutioner hållits stängda flera dagar pga värmen - folk uppmanas att stanna inomhus och endast sjukhusen har verksamhet. 

Vi hoppas kunna ha festen sen när de kommer hem igen istället... för vi vill presentera och visa upp vårt lilla underverk - vårt mirakel för alla!

Imorgon ska jag och Miro åka till en av kyrkorna här och lämna en låda med blöjor, kläder och lite annat "bra-att-ha" för en nybliven mamma. Diakonen har en mamma som har det lite kämpigt så hon kommer få den lådan från diakonen. Vi skänker hellre bort än säljer faktiskt - det känns bättre i hjärtat att veta att det kommer till användning hos någon som behöver det och kanske inte har råd själv när vi faktiskt välsignats med möjligheten att ge vår son allt det han behöver (och lite till), när han behöver det. 

Jag tror på att om man gör gott så får man gott tillbaka - karma! Och hade vi inte de ekonomiska förutsättningarna vi har idag hoppas jag att vi också kunnat få hjälp om det hade behövts. 

Dags för lite sömn nu...

Kramar, karma och kärlek till alla!

Taget 150625.  Foto: Micael Carlsson

  
  

torsdag 23 juli 2015

2 månader

Min lille Snubbelibubbe är nu två månader och som alla andra föräldrar säger jag "det känns som han alltid funnits - ett liv utan honom är otänkbart"!

Han utvecklar sina färdigheter och fick med mycket beröm godkänt på 2 månaders kontrollen hos BVC. Faktum var att han prickade av både 2 och 3 månaders kontrollen eftersom han kunde det han ska kunna om en månad redan nu och har börjat öva sig på nästa steg istället. Vi ska ju ändå på kontroll vid 3 månader men då blir det mest för att väga och mäta bara. 

Han väger nu 5596 g och är 56 cm, så lille knubbisen följer sin kurva bra. Han äter ordentligt och är för det mesta glad, skrattar och verkar allmänt nöjd med tillvaron. Sover bra på natten gör han också med en eller två nattmål och sen somna om direkt - vilket betyder att jag får sova bra med och sällan känner behov av att sova dagtid när han sover utan istället får vardagliga saker gjorda då. 

Eftersom han är ett lättsamt barn kan han vara med överallt... på viktigt möte med chefen på Stadshotellet, ute på finrestaurang, på mitt jobb, kurdiska fester... inget har hittills varit nåt problem. Vi har liksom fortsatt leva på samma sätt som tidigare, bara att vi har en liten bebis med oss och det funkar fint. Vi har välsignats med ett lättsamt barn. (Misstänker att jag får äta upp de orden förr eller senare - men tills dess njuter vi!)

Mina dagar fylls av lek och träning i babygymmet, matande, sånger, ramsor, kissiga blöjor och mys... plus de där vanliga, trista sakerna som städning, tvätt och sånt - men när man får ha en varm och go bebis som sover gott på ens bröst, som belöning, så kan man lätt leva även med en dammsugardans då och då. 



   

fredag 17 juli 2015

Vardagen är här

Pappan har börjat jobba och vardagen har börjat för Miro och mig vilket går galant...

I skrivandets stund ligger jag i mitt flickrum hos mamma, lyssnar på regnets smatter, bebisens andetag och envisa myggors surrande. 

Vi har åkt till Värmland några dagar för att mormor'n ska få umgås lite med sitt barnbarn... och jag får njuta av att "komma hem". Får se om det finns tid att träffa kompisar och visa upp det lilla miraklet för dem eller om det blir längre fram - det är ju semestertider och många är bortresta. 

Vi ska i vilket fall åka och se broderns nya hus och umgås med hans familj en del. Lilla kusinen vill visa sina nya trix för Miro... hur man klättrar på möbler till exempel. 

Vad mer...? 

Jag har varit på efterkontroll hos barnmorskan. Det gick ju bra men när hon frågade vad jag tyckt om mödravården under graviditeten var jag väldigt ärlig! Svarade att den inte gav mig ett smack, kändes meningslös och som tramsigt "lullull"i förhållande till specialistmödravården (som jag uppskattade mycket), att informationen som tvingades på mig var överflödig eftersom jag redan visste det hon sa, vilket jag talade om vid varje möte, men det ignorerades och skulle jag bli gravid igen skulle jag tacka nej till mödravården! Det var slöseri med min tid bara! 

Det föll nog inte helt i god jord hos henne och hon sa med ett framtvingat leende att det är ju för barnets skull också och att de även gör det som ett socialt arbete för moderns psykiska välbefinnande - att hon ska känna att någon finns där för henne. 

Talade om att mitt sociala nätverk var stort, starkt och sammanhållet - hennes "sociala arbete att finnas där för mig" var trams och inget jag har/hade behov av och sånt måste man antingen känna om det finns behov av eller fråga om det finns behov för (om man inte har förmågan att känna/se det). 

Vet inte om hon tyckte jag var dum och blev ledsen - hon frågade och fick ett ärligt svar!

Pappan har fyllt år och jag bakade en choklad/mocca tårta som blev rätt god. Vi gjorde, i övrigt, ingen stor grej av hans födelsedag, mat och tårta bara. 


Planer för en fest till gossebarnets ära är i full gång. Det blir en typ av namngivningscermoni med massa god mat och efterrätter i glada vänners lag. 

Mer än så är det kanske inte just nu... 

  

onsdag 10 juni 2015

Saknar

Jag har fått en perfekt liten bebis och är så tacksam över det, men... jag hade glömt bort de där mjuka "volangerna" jag hade på magen innan graviditeten - de som var en rest från magoperationen och viktminskningen.

De är tillbaka nu och jag saknar gravidmagen för den var i alla fall fin! Det här flubbret som hänger och dinglar nu är inte varken vackert eller vidare sexigt...


Vi har tillbringat ett par dagar hos min mamma. Det blev ett hastigt beslut att fara dit på måndag kväll och det var fantastiskt skönt att vara där! Mamma njöt av sitt nya barnbarn! Jag njöt av det fina vädret och lugnet! Maken njöt av kaffe och ordentligt med sömn (även om han är selektivt döv och bara hör barnskrik på dagen)!

Härliga dagar med god mat och trevligt sällskap! Det gick dessutom hur bra som helst att sova borta med lille Miro. Han hade sitt babynest med och sov gott där i. Vi tog promenader med vagnen och han fick ligga ute i friska luften så länge vädret tillät. 


Imorgon är det dags för BVC igen. "Tant Karin" ska väga honom och det är lika spännande varje gång. Förra vägningen hade han ökat 370 g på 7 dagar så vi får se vad resultatet blir den här gången. Jag tror inte det kommer vara lika mycket den här gången, men det återstår att se...

  

måndag 8 juni 2015

Jag vann!

Jag var med och tävlade om den "Bamba-påse" och fick förra veckan mail om att jag vunnit!!

Igår hämtade vi ut vinsten och paketet innehöll verkligen roliga saker för barn i alla åldrar...


En mjuk och prasslig pekbok med Pingu. 
Minimyra från Brio. 
Ansiktskräm och nyckelring från Sophie le Giraffe. 
Snuttefilt med napphållare från Teddykompaniet. 
Kuddöverdrag som ser ut som en björn från Vi föräldrar. 
Simglasögon med uv-skydd från Swimpy. 
Trollfärg till badet. 
Resväska från Bamse. 
Pysselsaker med glitter. 
Grodspel. 

Jag och Miro tackar Bamba hjärtligast för den fina gåvan!

  


måndag 25 maj 2015

Nu är han här...

Efter en utdragen start så är vår son äntligen här!

Vattnet gick natten mellan torsdag och fredag (14-15/5) med ett POP! och ett SPLASH! 

Rätt förvånade över att vattnet gått när det är drygt 3 veckor kvar väntar vi ändå med spänning på värkarna så vi kan börja klocka dem och sen åka när det blir dags. 

Inget händer!

Senare på natten ringer jag förlossningen och frågar vad man ska göra och får en tid för kontroll på fredag förmiddag. 

Känner hur bebisen rör sig i magen med sparkar och så, som vanligt så efter att vi städat bort allt som splashat ut lägger jag mig och sover igen. 

En fosterkontroll görs och allt ser bra ut så vi får åka hem. Om värkarna inte startar ska jag vara på förlossningen kl 8:30 på söndag (17/5) för igångsättning. Vi åker och handlar, fikar, fixar mat och allt sånt som man gör normalt, men inget annat än väldigt mild ryggvärk känns och den är inte ens besvärande. 

Så, på söndag morgon infinner vi oss på förlossningen och igångsättningen startas med Cytotec. Jag hinner få tre doser under dagen/eftermiddagen och värkarna startar. Jag kan fortfarande andas och "gunga" mig genom dem utan smärtstillande. Tar en dusch när det börjar kännas för mycket, men den hjäkper bara för stunden, så smärtlindring diskuteras. 

Jag hade sagt innan att jag bara ville prova med lustgas för epidural skrämde mig - att en nål ska stickas in i ryggmärgen tilltalar inte! Men barnmorskan ville ändå föreslå det för att det är det mest effektiva och efter en stunds diskussion med tilltagande värk går jag till slut med på det. 
Klockan har börjat närma sig 19 innan jag har min första smärtlindring och sen kopplas värkstimulerande dropp. 

Jag har bara öppnat mig 4 cm och så skulle det vara fram till kl 23:30. Misströstade lite för att inget hände. Runt kl 00:30 kunde jag inte längre stå emot att krysta trots att barnmorskan sa att jag bara skulle slappna av. Det gick inte! Kroppen skötte liksom det där själv så det spelade ingen roll vad jag försökte göra. Det visade sig då att jag öppnat mig de sista 6 cm under den senaste timmen.
Helt öppen var det bara att ta i, låta kroppen styra, andas i lustgasmasken jag nu hade fått med väldigt låg dos lustgas, lyssna på barnmorskans instruktioner. 

När huvudet var halvvägs ute sa hon att jag skulle känna efter - surrealistiskt! En lite svampig känsla men jag kände att det var massa hår på det lilla huvudet. 

Ett par krystningar till så kom han ut med huvud och kropp på en och samma gång. Barnmorskan la upp honom på mitt bröst och det var nog det sötaste jag sett! Inte röd, ihoptryckt, skrynklig eller nåt. Han var så fin! 

Maken klippte navelsträngen och barnmorskan tog hand om moderkakan och visade upp den för oss. 

Vi fick in en bricka med fika, men jag orkade inte äta hela den gigantiska mackan. Maken offrade sig och somnade sen. Vi fick ett familjerum på BB där vi fick stanna i 48 timmar pga att det gick så lång tid från vattenavgång till födelse så det fanns infektionsrisk. 

Jag uppskattade inte vistelsen på BB, och inte blev det bättre när vi blev inlagda på barnmottagningen för att sola ett dygn efter BB. 

Nu är vi i alla fall hemma och skapar våra egna rutiner. Det fungerar bra. Det är en ganska snäll pojk som vaknar och vill ha mat mellan två och tre gånger på natten och vi sover gott mellan. På morgonen tar jag honom gärna till vår säng och myser en stund innan dagen startar.

Så... förlossningen var bra, jag sprack inte, men fick ett par stygn på små rifter som de normalt sett skulle låtit vara men pga EDS'en valde barnmorskan att sätta nåt stygn för att vara på säkra sidan. Smärtan var inte helt outhärdlig men jobbig fram till man kunde börja ta i och krysta - det var den enkla biten tyckte jag. 

Belöningen var enorm! 

Vi fick en Miro som vägde 3460 g och var 49 cm lång den 18 maj kl 01:03. Trots att han kom tre veckor för tidigt var han ändå en stadig bit och så här 7 dagar gammal har han vunnit sina föräldrars hjärtan!



  

tisdag 12 maj 2015

Det är nära nu...

Med 24 dagar kvar till beräknad födelse känner jag fortfarande ingen oro, nervositet eller stress.

Allt är klart för knoddens anländande - kläder, blöjor, vagga, vagn, säng osv, osv... allt är tvättat och klart, bb-väskan är delvis packad (nåt ska jag ju ha att göra när värkarna börjar också), bilstolsbasen är monterad i Mercan och jag kan nog inte komma på något som direkt fattas, i nuläget.

Alla verkar tycka att jag ska känna oro inför smärtan som förlossningen innebär, men jag gör faktiskt inte det. Jag ser fram mot den! Självklart kan jag ändra mig när det väl sätter igång och det skulle inte vara något nederlag, men i dagsläget ser jag fram mot en så naturlig förlossning som möjligt, med så lite smärtstillande som möjligt - lustgas och syre är det enda jag känner att jag vill ha... gärna en fläkt som blåser kall luft på ansiktet, i övrigt vill jag prova att köra bara.

Jag är inte dum! Jag förstår att det kommer göra ont, men jag ser det som en högst tillfällig smärta som ger en så mycket högre belöning än något annat och när det väl är klart så försvinner smärtan rätt omgående - inte som EDS-värk som alltid finns där, oavsett vad man gör.

Men... 24 dagar! Det är snart! och det kan ju bli både tidigare och senare, man vet aldrig, fast några riktiga känningar har jag inte än...

Har till och med funderat på om det kan sätta igång utan att jag märker nåt, eftersom jag är rätt smärttålig av naturen, men den risken/chansen är nog tämligen liten misstänker jag. Jag lär nog, som alla andra, märka när värkarbetet sätter igång - det ska bli spännande!

Min vikarie står redo att hoppa in när som helst och klättrar på väggarna och förmodligen önskar hon att jag går hem NU på en gång! Jag har ju tänkt jobba så länge jag orkar. Idealet vore att kunna jobba tills värkarna startar, men tröttheten börjar komma tillbaka och kroppen kanske inte har lust med det hjärnan önskar - vi får se...


 

lördag 18 april 2015

Vunnit en tävling!

Jag var med i en tävling där vinsten var en skötväska med innehåll från Libero - och jag VANN!


Det var en skötväska i blått med mönster, med massa bra fack, skötunderlägg och en liten tygpåse för småsaker. I den låg:

- Shampoo
- Rengöringsmousse
- Babylotion
- Babyolja
- Våtservetter
- Blöjor
- Tops för bebisar
- Barnvagnsleksak
- Pyjamas
- 2 bodys
- Byxor
- 2 par strumpor
- 3 dreggellappar
- Mössa

Med andra ord en fullpackad väska med bra-att-ha-saker för bebisen. 

Tack för vinsten!

  
  

torsdag 16 april 2015

Lille klumpen

En föreläsning om BB, förlossning och eftervård har "genomlidits". Den gav nog inte mig särskilt mycket, men maken lärde sig kanske ett och annat. Jag har läst på mer än honom och har ju även släkt och vänner som jag följt genom deras graviditeter, så en hel del har snappats upp där redan.

Vi har även varit på ett tillväxtultraljud. Nu råder inga tvivel om könet - det är en pojke precis som rutinultraljudet sa, men jag ville ändå veta, för hon som tittade första gången lät inte helt säker. Nu har jag sett själv... det är absolut en pojke!

Tillväxtultraljudet visade även en liten klump som ligger över snittet i vikt. Ca 2,3 kg med 7 veckor kvar av graviditeten, så det finns god risk/chans att det är en rejält stadig liten bit som kommer ut. En stadig bit som inte ville ligga still eller medverka till korrekta mått först, så det var nästa så hon tyckte vi skulle komma tillbaka en annan dag, men han dansar i princip alltid rumba där inne, så det hade nog inte hjälpt mycket. Till slut gav han upp dansen och lät henne titta och mäta ordentligt i alla fall.


Förlossningsbrevet är skrivet och klart. Att jag låter som värsta bitchen i det får de ta - jag vill ha det på mitt sätt, om det inte finns rena medicinska hinder för att få det så, så klart.

Jag har träffat läkare och specialister och känner mig helt trygg med att klara förlossningen på naturligt sätt, med så lite smärtlindring som möjligt... men det kan självklart ändras när jag väl ligger där och han knackar på för att få komma ut i dagens ljus. Jag kan ju omöjligt veta hur ont jag kommer uppleva att det gör, men i dagsläget ser jag faktiskt fram mot ett crescendo i smärta som är normal och övergående, till skillnad från EDS-smärtan som är konstant och aldrig försvinner... utom när jag har gravidhormoner i kroppen tydligen.

Det har varit helt fantastiskt att ha många månader där jag kunnat leva ett helt normalt liv, med allt vad det innebär, utan att behöva försaka saker bara för att jag har ont, inte orkar, ätit massa mediciner som hindrar mig osv. För första gången i mitt liv har jag kunnat känna på hur det är för medel-Svensson att leva! Helt fantastiskt underbart! Så därför ser jag fram mot den "normala" smärtan som en förlossning innebär.

Kanske låter helknäppt, men så är det!

Nästa vecka ska vi träffa specialistläkaren en sista gång för ett förlossningssamtal där jag antar att han kommer gå igenom möjliga scenarion och hur han tänkt sig att det kommer se ut för oss.

Jag ska även till barnmorskan och mäta Sf-måttet igen - det ser jag fram mot ungefär lika mycket som en besvärligt varböld i rumpan. Har skrivit några rader om barnmorskan i mitt förlossningsbrev, som jag hoppas hörsammas i och med eftervården, men det återstår att se...



 

onsdag 1 april 2015

Bloggare? Tävla och vinn en Bamba-påse

Om du bloggar så har du chansen att vinna en av 150 st goodiebags som Bamba.se lottar ut!

"Bamba-påsen är en goodiebag med ett lekfullt innehåll till ett värde av ca 900:-! Bambapåsen innehåller fina gåvor från populära varumärken och leverantörer som Teddykompaniet, Brio, Micki, Melissa & Doug, Sophie the Giraffe, Tildas, Carlo Baby, Plasto och Rätt Start."

Allt du behöver göra är att fylla i ett formulär, som du hittar här:

http://admin.getanewsletter.com/s/landing/Ab54sR/

Följ anvisningarna - det är superenkelt!


  



torsdag 19 mars 2015

Magen

Imorgon är det dags för nytt möte med specialistläkaren hos Specialistmödravården. Jag hoppas han har nån form av besked ang kejsarsnitt eller naturlig förlossning - han sa att han hoppades ha det. 

Jag hoppas även att han kan se när tillväxtultraljudet är inplanerat så vi kan lägga in det i kalendrarna och meddela arbetsplatserna. Med alla ultraljud som jag gjort under graviditeten kommer bebisen garanterat bli både vänsterhänt och vänsterfotad. 

Magen växer som den ska och jag ligger över medelkurvan, men följer min egen kurva, alla prover får MVG och viktuppgången är fortfarande ganska blygsam.

Barnmorskan är negativ hela tiden när hon pratar, jag tycker fortfarande inte om henne och tycker hon pratar med mig som om jag vore mindre vetande på nåt inkompetent sätt. 

Enligt henne kommer jag inte ens ha tid att gå och kissa när barnet är fött, duscha kan jag helt glömma och om jag får i mig mat ibland ska jag vara glad för nyfödda barn är en "börda". Hon får inte många svar från mig men jag sa att jag inte ser detta som ett problem utan en möjlighet!


Nu ska jag värma lite mat - fläskfilé med potatisgratäng och vitlökssmör och sen njuta av några koppar te. 

Det är utlovat snö imorgon, men jag överväger att trotsa vädret och ha klänning ändå! Jag vill ha vår nu!


  

Buzzar Dove Oxygen & Moisture

Fick förra veckan hem ett lyxigt paket från Buzzador, innehållande Dove Oxygen & Moisture från deras Advanced Hair-serie.

Paketet som var snyggt förpackat innehöll schampo och balsam. En stor av varje till mig själv och sen 5 set att dela ut till vänner och bekanta. 

Jag har testat själv och var innan lite skeptisk - dels för att jag inte är överförtjust i den "standarddoft" jag tyckt att Dove har på alla sina produkter och dels för att mitt hår är lite speciellt så nu när jag hade hittat produkter som faktiskt fungerar var jag osäker på om jag vågade testa nåt nytt.

Döm om min förvåning när doften inte alls är samma som jag tidigare upplevt. De här produkterna luktar jättegott! Döm även om min stora förvåning när det visar sig att mitt hår uppskattar dessa produkter väldigt mycket! De är behagliga att använda, håret blir precis lika lent och lätthanterligt som med mina andra (fungerande) produkter och de verkar rätt dryga - även om jag hade uppskattat en annan typ av förpackning eller kork för att slippa ta för mycket som det gärna blir med en tub med stort hål. 



Jag är positivt överraskad och mycket glad över att ha fått möjligheten att testa dessa produkter från Dove. 

Mitt betyg är nog 4,5 av 5. Betyget dras ner något av förpackningens utformning. När det är en tubförpackning ser jag helst att man i öppningen har en "gummibubbla" som hindrar att det kommer ut onödigt mycket produkt. Vet inte riktigt vad det kallas eller hur jag ska förklara den, men jag har så på flera andra produkter och då kan man mycket enklare dosera produkten i handen.

Är du också nyfiken på att bli Buzzador och få prova produkter?


Som Buzzador får du utan kostnad prova nya produkter och tjänster och berätta för dina vänner. I de flesta kampanjer får du även låta dina vänner prova.

Hur länge det dröjer innan du kommer med i din första kampanj varierar beroende på hur väl du passar in i de kommande kampanjerna och vilka kampanjer som kommer.

När det finns möjlighet att komma med i en kampanj så får du information om kampanjen via email. Du väljer sedan själv om du vill vara med i kampanjen eller inte.


  

torsdag 5 mars 2015

Aktiv krabat

Skaffade mig en "rörelse-räknare" som jag testade igår. Den ska känna av och räkna sparkar och det normala är 10 sparkar inom 2 timmar. Den slutar automatiskt att räkna när den kommit upp till 10.

För mig tog det 4 min och 18 sek att komma till 10, så det är inte konstigt att jag tycker det är mycket aktivitet i magen och att jag då och då känner mig näst intill misshandlad invändigt - men samtidigt härligt att känna.

EDS'en håller sig fortfarande i schack, men jag förmodar ju och förväntar mig att den återkommer med besked efter förlossning och brist på graviditetshormon, men den dagen, den sorgen. Nu njuter jag bara att vara "normal" - så normal det går för mig.


 

söndag 1 mars 2015

Magsjuk katt, fest och fall

Albin är magsjuk. Det började natten mellan onsdag och torsdag då han kräktes och hade diarré om vartannat, i princip hela natten, innan det lugnade sig. 

Vi tog bort maten och lät endast vatten vara framme under dagen när vi var på jobb. 

Han har inte varit allmänpåverkad av detta så ett veterinärbesök kändes onödigt i första skedet. Vatten dricker han och får behålla. 

På torsdagskvällen fick han lite mat och det verkade gå bra men matskålen fick ändå inte vara framme. Lite mer mat till frukost på fredagen gick bra även om han fortfarande inte bajsade helt fast. 

På fredagkvällen fick matskålen stå framme och det gick bra. Avföringen blev fast och kräkningarna höll sig borta. 

Igår, lördag, var vi på en kurdisk fest med massa god mat och godsaker till fikat. Är det nåt kurder kan så är det att se till att det finns mycket att äta, och ordna trevliga fester är de med suveräna på - bland mycket annat, så klart. 

Vi stannade till kl 23, då jag inte orkade längre, så vi for hemåt och damp ner i sängen rätt omedelbart. 

Kl 6 imorse väcktes jag av att Albin åter kräktes. Kastade mig upp, tappade balansen och föll som en fura. Tack och lov inte rätt på kattstackaren (som slängde sig undan) eller i hans spya, men jag har ett fint blåmärke på benet och ett litet, men svidande, skrapsår på armen. (Magen klarade sig.) Klumpigt av mig!

Han har efter det kräkts en gång till och fått lös mage igen. Maten är på nytt bortplockad och vi börjar om. Får nog åka och köpa dietfoder hos veterinären imorgon eftersom kokt ris och kokt torsk inte går hem här. 

Är fortfarande inte orolig att det är nåt riktigt allvarligt, dels för att han fortfarande är pigg och "som vanligt" och dels för att han var bra emellan och han får i sig vätska utan bekymmer.  

Vänder det åker jag så klart in med honom, om någon trodde nåt annat!

  

lördag 21 februari 2015

Syjunta light

Jag shoppar inte enbart. Jag tillverkar själv med...

Resultatet blev kanske inte perfekt men helt okej ändå och trots ett gäng svordomar över nålar i fingrarna, sömmar som inte ville bli som jag ville och ren frustration så är jag lite stolt att projektet avslutades med ett användbart resultat. 

Jag är inte och har aldrig varit nån sömmerska och ska jag göra om detta nån gång ska jag nog välja ett annat fyllnadsmaterial till "korven" så den blir jämnare och snyggare. 

Katterna verkade sugna på ett eget babynest så det kanske får sys ett till... men inte närmaste framtiden, för så kul var det INTE!


  

onsdag 18 februari 2015

Sf - inte bara film

Idag var vi hos barnmorskan på en rutinkontroll. Hon informerade lite om amning, frågade om vi ville vara med på föräldrakurs - vilket vi tackade nej till, kollade blodtryck och gav mig en plastmugg att kissa i. 

Jag har tidigare haft äggvita i urinen, vilket jag även informerade henne om vid första besöket. För mig är det ett normaltillstånd och inget som är farligt så länge det inte höjs drastiskt. Ingen läkare har hittat nån förklaring, trots omfattande utredningar, på att jag kissar ut äggvita, det bara är så... Det hade inte barnmorskan noterat så hon pratade om havandeskapsförgiftning, något jag i dagsläget inte alls är orolig för.

Sen lyssnade vi på hjärtljudet som låg på 145 och mätte Sf-mått på magen och det hamnade över medellinjen med 24 cm. 

Sf är alltså inte bara film och bio utan ett mått att mäta tillväxten hos foster. 

Föräldragruppen avstår vi för det verkar rätt meningslöst, däremot ska vi gå på info hos förlossningen och BB framöver. 

Vad händer med min vikt då? Jag har varit beredd på att gå upp en hel del och att det får rättas till sen, efter förlossningen... inget jag ska oroa mig för nu. Nu i V 25 har jag gått upp totalt 5 kg, så det känns inte särskilt farligt faktiskt och lätt att korrigera sen. Känner mig inte tjock och tycker inte det syns i ansiktet alls, där det annars syns först på mig. 

Tycker fortfarande att detta är ett lättsamt tillstånd...

  

söndag 15 februari 2015

Tröttmössa på...

Vad har jag gjort sen sist?

Tömt klädkammaren och sorterat innehållet i flyttlådor som nu, äntligen, kommit upp i förrådet. Klädkammaren är nu istället hem till allt vi köpt till bebisen - vagn, matstol, kläder, sängkläder, leksaker mm... och våra kläder som vi inte använder dagligen, typ finkläder. 

Jag gick in i "projekt klädkammaren" med massa energi. Den tog slut. Jag saate mig i soffan. Tittade på förödelsen av allt som låg utspritt i fina berg i hallen och en bit in i vardagsrummet och övervägde att lägga ner projektet, klättra över bergen och låta allt ligga där det var, men kom väl till slut in i en andra andning och slutförde. Det krävdes många pauser för magen sa ifrån när det blev bökigt och tungt. 

Vagnen och matstolen har kommit och vi är nöjda med båda. 

Jag har även städat, tvättat och strukit gardiner, hängt upp och grejat men allt tar ofantligt mycket energi så tröttmössan åker på väldigt snabbt och jag får lägga mig och vila. 

Självklart har jag även ett jobb att sköta och ett liv att leva, så mellan livet, en aktiv krabat i magen, jobb och allt annat kanske bloggandet blir lite lidande, men bloggen är ju för min egen skull - finner någon annan nöje att läsa den är det väl roligt, men i första hand är den för mig själv. 

  

söndag 25 januari 2015

Shoppar igen...

Nu får jag verkligen utlopp för mitt shoppingbehov! Dessutom på saker vi kommer att få användning för och inte bara för att de är snygga och kommer pryda hemmet (eller en garderob om de inte faller i smaken efter en stund). 

Vagn är inköpt och det blev en variant som är komplett med ligg- och sittdel samt babyskydd inkl iso-fix/bilbas. Färgen blev dock en annan än den bilden visar - vi valde en mer neutral beige/brun färg.  Babyskyddet kan enkelt sättas fast på vagnschassit, vilket var lite av ett krav vi hade. 


Vi har även beställt en kombinerad babysitter/matstol/arbetsstol - en Bloom Fresco Chrome i svart. Den kan användas från nyfödd till skolåldern med de olika tillbehören som medföljer. Den må vara lite dyrare, men födelen är att den fungerar för någon i rullstol med - lätt att komma intill, den är höj- och sänkbar så maken måste inte krångla massor för att sätta i/lyfta ur och behöver inte göra det i nån konstig ställning. 


Sen vill jag bara meddela att eBay är livsfarligt och det har blivit en hel del "bra att ha"-köp där. Bärsjal, "kängurupåse"/bärväska, leksaker, babygym och spegel för att se barnet i baksätet är bara några av sakerna som beställts. 

Den där "kängurupåsen" är tänkt till maken för att använda hemma/inne, för att kunna förflytta sig med bebisen och ändå styra och köra rullstolen på ett säkert sätt. Den är ju bara att hänga på sig som en väska så då slipper han krångla med sjalen eller känna oro vid förflyttning mellan olika rum. 

Allt detta köptes för en bråkdel av priset i Sverige, så jag har inte särskilt dåligt samvete för mitt shoppande...


  


tisdag 13 januari 2015

Gravid med EDS

Jag hade trott att EDS'en skulle innebära en hel del bekymmer vid graviditet, så döm om min förvåning när jag mår bättre än någonsin!

Jag vet att det är tillfälligt, så länge gravidhormonerna är i kroppen, och att EDS'en kommer att komma tillbaka sju resor värre när hormonerna försvinner, för att sen återgå till det normala stadie jag hade innan. Ett jätteskov är alltså att vänta någon gång efter förlossningen, men fram tills dess tänker jag njuta av en så nära smärtfri tillvaro som möjligt.

Jag har läst att personer med EDS kan hamna i en av två kategorier vid graviditet (i stora drag, självklart finns det undantag - alla är vi individer):

- Ena gruppen mår jättedåligt, får mer smärta, svårt att behålla graviditeten, råkar ut för blödningar osv.

- Den andra gruppen, dit jag verkar höra, blir, i princip, fria från sin EDS, eller symptomen, under graviditeten. Smärtan försvinner, blödningsbenägenheten försvinner eller minskas kraftigt, har en helt normal graviditet utan större bekymmer. Denna grupp får dock ett "herre jösses"-skov efteråt, i regel, eller åtminstone tillbaka EDS-symptomen i sin ursprungliga form.

Jag står under bevakning hos läkare på Specialistmödravården och går på täta kontroller där livmoderhals mäts och det kontrolleras att jag inte öppnar mig i förtid.

De utreder även om det blir en naturlig förlossning eller om det är bättre med ett kejsarsnitt för mig och för att komma fram till det ska jag träffa 4 olika specialistläkare som sen tillsammans med läkaren på Specialistmödravården ska besluta om förlossningssätt - jag rättar mig bara efter vad de säger.

Jag tror istället att magoperationen kan ställa till mer bekymmer, i så fall... Jag har ännu inte gått upp något i vikt, men har ju fortfarande en hel del överskottsfett att ta av så de säger att jag inte behöver oroa mig för det, men att ett tillväxtultraljud kommer att göras senare.

De har ju koll på mig, så jag oroar mig faktiskt inte särskilt mycket alls... det får vara sjukvårdens sak - min är att vara positiv och njuta!


 

Flicka eller pojk?

Om man ska tro pendeln så är det ett flickebarn i magen.
Väljer man istället att tro på ”baking soda”-metoden är det en pojk.
Maya-kalendern – flicka.
Kinesiska kalendern – pojk.
Jag föredrar att äta salt och surt godis vilket ska innebära en pojk.
Hyn är fet och finnig – flicka.

Jag börjar ana ett mönster här… de där sätten att förutspå kön är, minst sagt, tvivelaktiga.

Enligt rutinultraljudet vi varit på är det ett litet gossebarn som använder min blåsa som avstampsplats och möblerar om i magen var och varannan stund, nätterna igenom och ibland på dagen.

Könet är väl dock inte helt 100% säkert förrän det lilla pyret tittar ut framåt sommaren.

Vi har ställt in oss på en pojk – köpt lite (underdrift) kläder och andra ”bra-att-ha”-saker. Jag har hämtat min gamla vagga. En säng har setts ut och vagn har vi nog nästan bestämt oss för. 

Det vi inte har en susning om än är namn, men det ger sig med tiden, antar jag...



  

måndag 12 januari 2015

Allvarligt snack

Ärligt talat, bebisen! Den här nya "roliga" leken du kommit på med att använda min blåsa som trampolin eller låtsas att det är en fotboll med en hård, välinriktad kick, är inte särskilt festligt!

Och din dygnsrytm lämnar, för övrigt, en hel del att önska. Som tonåring har du min välsignelse att vända på dygnet, så länge skolan sköts, men just nu uppskattar jag om du ville sova på natten - för det vill jag! Att du börjar partaja runt midnatt är inte särskilt rogivande för modern, som ska upp tidigt och jobba...

Kan vi inte komma överens om att sova mer på natten och hoppa mindre på blåsan så lovar jag att du inte behöver lära dig meningen med differentialekvationer de första... 15 åren... Deal?!