2 månader

Min lille Snubbelibubbe är nu två månader och som alla andra föräldrar säger jag "det känns som han alltid funnits - ett liv utan honom är otänkbart"!

Han utvecklar sina färdigheter och fick med mycket beröm godkänt på 2 månaders kontrollen hos BVC. Faktum var att han prickade av både 2 och 3 månaders kontrollen eftersom han kunde det han ska kunna om en månad redan nu och har börjat öva sig på nästa steg istället. Vi ska ju ändå på kontroll vid 3 månader men då blir det mest för att väga och mäta bara. 

Han väger nu 5596 g och är 56 cm, så lille knubbisen följer sin kurva bra. Han äter ordentligt och är för det mesta glad, skrattar och verkar allmänt nöjd med tillvaron. Sover bra på natten gör han också med en eller två nattmål och sen somna om direkt - vilket betyder att jag får sova bra med och sällan känner behov av att sova dagtid när han sover utan istället får vardagliga saker gjorda då. 

Eftersom han är ett lättsamt barn kan han vara med överallt... på viktigt möte med chefen på Stadshotellet, ute på finrestaurang, på mitt jobb, kurdiska fester... inget har hittills varit nåt problem. Vi har liksom fortsatt leva på samma sätt som tidigare, bara att vi har en liten bebis med oss och det funkar fint. Vi har välsignats med ett lättsamt barn. (Misstänker att jag får äta upp de orden förr eller senare - men tills dess njuter vi!)

Mina dagar fylls av lek och träning i babygymmet, matande, sånger, ramsor, kissiga blöjor och mys... plus de där vanliga, trista sakerna som städning, tvätt och sånt - men när man får ha en varm och go bebis som sover gott på ens bröst, som belöning, så kan man lätt leva även med en dammsugardans då och då. 

   

Vardagen är här

Pappan har börjat jobba och vardagen har börjat för Miro och mig vilket går galant...

I skrivandets stund ligger jag i mitt flickrum hos mamma, lyssnar på regnets smatter, bebisens andetag och envisa myggors surrande. 

Vi har åkt till Värmland några dagar för att mormor'n ska få umgås lite med sitt barnbarn... och jag får njuta av att "komma hem". Får se om det finns tid att träffa kompisar och visa upp det lilla miraklet för dem eller om det blir längre fram - det är ju semestertider och många är bortresta. 

Vi ska i vilket fall åka och se broderns nya hus och umgås med hans familj en del. Lilla kusinen vill visa sina nya trix för Miro... hur man klättrar på möbler till exempel. 

Vad mer...? 

Jag har varit på efterkontroll hos barnmorskan. Det gick ju bra men när hon frågade vad jag tyckt om mödravården under graviditeten var jag väldigt ärlig! Svarade att den inte gav mig ett smack, kändes meningslös och som tramsigt "lullull"i förhållande till specialistmödravården (som jag uppskattade mycket), att informationen som tvingades på mig var överflödig eftersom jag redan visste det hon sa, vilket jag talade om vid varje möte, men det ignorerades och skulle jag bli gravid igen skulle jag tacka nej till mödravården! Det var slöseri med min tid bara! 

Det föll nog inte helt i god jord hos henne och hon sa med ett framtvingat leende att det är ju för barnets skull också och att de även gör det som ett socialt arbete för moderns psykiska välbefinnande - att hon ska känna att någon finns där för henne. 

Talade om att mitt sociala nätverk var stort, starkt och sammanhållet - hennes "sociala arbete att finnas där för mig" var trams och inget jag har/hade behov av och sånt måste man antingen känna om det finns behov av eller fråga om det finns behov för (om man inte har förmågan att känna/se det). 

Vet inte om hon tyckte jag var dum och blev ledsen - hon frågade och fick ett ärligt svar!

Pappan har fyllt år och jag bakade en choklad/mocca tårta som blev rätt god. Vi gjorde, i övrigt, ingen stor grej av hans födelsedag, mat och tårta bara. 

Planer för en fest till gossebarnets ära är i full gång. Det blir en typ av namngivningscermoni med massa god mat och efterrätter i glada vänners lag. 

Mer än så är det kanske inte just nu...