lördag 2 juli 2016

Visst är det nåt magiskt...

... med att mysa med sin bebis i sängen...?

Ikväll ville Miro inte höra talas om att han, som tidigare nätter, skulle sova i sin egen säng. Och ikväll orkade jag inte ta den fighten så han ligger bredvid mig. 

Efter ett visst bökande la han sig till rätta men somnade inte omedelbart. Vi låg och tittade i varandras ögon tills han stängde dem med ett leende på läpparna och ögon som såg trötta, men lyckliga, ut. 

Det är i sanningens namn något magiskt att jag får ligga nära, trösta, vara tryggheten och glädjen i detta lilla mirakels liv - för något annat än mirakel är det inte frågan om! Att vi skulle få en fulländad och (för oss) perfekt liten människa hade INGEN varken kunnat tro eller ana - inte ens vi, förrän det var ett faktum...

Vår lille unika snöflinga till son - vi kunde inte ha drömt om någon bättre. 

Att han mot morgonen roterar som en propeller i sängen får man ju bara ta, han är en jäkla söt propeller i så fall. 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar