måndag 14 augusti 2017

Ack Värmland, du sköna...

Då ligger man här igen... i natten... i sitt flickrum... Skillnaden nu, mot då, är att jag har en egen liten människa att ta hand om, som ligger bredvid mig. 

Just nu drömmer han nog något för han gnäller och skrattar om varannat i sömnen. 

Det här är andra semesterturen vi gjort till mormor den här sommaren. Miro har själv börjat be om att vi ska åka till mormor, packar sin väska med det han vill ha och sätter sig på en pall och väntar. 

De har fantastiskt roligt tillsammans och det skrattas hej vilt hela dagarna... sånt där hjärtligt, bubblande skratt som bara barn kan få till. 

Mammas lille "Bubbubb" har lärt sig att han faktiskt har ett riktigt namn och säger Miro, ordentligt, när någon frågar. Förutom det vet han mammas, pappas, farmors och farfars riktiga namn - mormor heter inget annat än mormor har han bestämt! Han kan namnen på alla färger på 3 språk och pratar både svenska och kurdiska. 

Han är införstådd med att han ska börja dagis när sommaren är slut och säger oftast att det ska bli roligt. Vi får se vad han tycker när det väl drar igång... Och hur det funkar för personalen att fixa med hans diabetes och insulinpump, men det blir nog bra!

Sommaren är inte slut än så vi kan njuta ett tag till innan vi måste lära oss nya rutiner. 

Än så länge kan vi fortsätta med lata dagar, leta "korvar" (mördarsniglar) med mormor, titta på bussar, gå till bryggan, gunga och hoppa i de vattenpölar som sommarregnen skapar.