tisdag 27 februari 2018

Månader av uppdatering

Oj, oj, oj, vad lång tid det har hunnit gå... igen! 

Vi firade jul i Värmland och Miro fick mycket måttligt med julklappar (gillar inte julklappshetsen riktigt och tycker det är bättre med kvalitet än kvantitet). Tomten lämnade klapparna i en skottkärra på altanen, för tydligen hade han bråttom iväg - vilket inte gjorde något då en viss liten kille tycker att tomten kan vara lite läskig.




Vi var kvar hos mormor till efter nyår och hade riktigt mysigt med släkten. Miro spelade spel med mormor, lekte tills han stupade och tog små pauser med Greta Gris och Daniel Tiger mellan varven.


Väl hemma drog vardagen igång. Jag började jobba alla dagar och Mohammed började sin pappaledighet, 2 dagar per vecka. Miros dagistid, onsdag-fredag, har fungerat bra, förutom att han inte kunnat vara där pga andras sjukdomar en hel del, men så är det ju varje år efter jul och eftersom hans diabetes blir helt knasig när han blir sjuk minimerar vi riskerna - och magsjuka kan alla klara sig utan känner jag.

Han är väldigt intresserad av siffror och bokstäver. Klockan kan han säga vilken timme det är, så när jag försöker säga att klocka är 1 timme mer för att vi ska gå och sova, springer han och tittar och rättar mig, så vita lögner om tiden fungerar inte alls längre... Siffrorna har han god koll på (ända upp till sisådär 59) och bokstäverna känner han till många, men inte alla än. 

Bokstavsstapling i snö vi målat med vattenfärg på.
Vi har firat Miros låtsasfödelsedag, för det kom han på en dag att vi var tvungna att göra... "Säg supergrattis till mig, mamma! Vi måste baka en tårta!", så vi bakade tårta, jag hittade en liten grej i skåpet som jag gjorde paket av och vi hade låtsasfödelsedag, men med riktig tårta och present.

Baka och laga mat är något han gillar, så ofta åker förkläde och kockmössa på och han lagar mat i sitt kök, men ibland måste vi baka något riktigt i riktiga köket - allt enligt hans instruktioner... Matlagning och bakning uppmuntras för det är färdigheter man alltid har nytta av.



Vi har precis haft sportlov i Värmland. Mycket snö var det, men roligt hade vi det! 





Vi avslutade sportlovet med en traditionsenlig tur till Ica Maxi Bergvik för att handla med lite mat hem, men framför allt för att sitta och leka i den röda bussen som finns utanför kassorna där. Bussar är spännande grejer det! Vi behöver inte åka till lekland och leka, Miro tycker det är minst lika kul att åka till vårt lokala köpcentrum, Marieberg, och åka hissar och rulltrappor eller ta en busstur...



Nu tänker jag inte säga att jag ska uppdatera snart igen, för det vet jag att det inte alls är säkert att jag gör. Tiden räcker liksom inte till...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar