Året som gått

2013 lider mot sitt slut och det är inte omöjligt att jag sover på tolvslaget... det har hänt förut...

Jag försökte komma ihåg vad jag pysslat med under det här året, men minnet är inte det bästa och vissa saker jag tror mig minnas är från 2012, så jag har tagit hjälp av bloggen. Ser en tydlig linje mellan alla månader... en sysselsättning som verkar vara central hos mig...

I januari shoppade jag, var trött på allt och alla, vägrade åta mig ett jobb, buzzade, wrappade, grät till Magnus Ugglas "Jag och min far", tvingades avliva en av katterna pga sjukdom, wrappade ännu mer, skickade gubben till hans föräldrar för att få lite egentid, hade ont i kroppen och åt semlor.

Februari bjöd på en mycket ilsk dam som skällde ut en idiot-kund, ännu mera wrapping (undrar om det är därför EM Möbler inte längre finns kvar
 som gratis-wrapp?), hämtat bilar lite här och var, haft en 5-åring som GPS, var i Karlstad och jobbade och åt kurdisk kebab.

I mars kunde jag konstatera att jag ÄLSKADE Wrapp och började månaden med att shoppa med mina gratispresentkort, var barnvakt, scannade diabilder, målade naglarna med magiskt nagellack som ändrar färg som en "humörring", gjorde chokladpraliner, köpte vita jeans, bakade kakor, köpte en Hackefors-servis i en säljgrupp på Facebook, gjorde storkok, ballade ur och gjorde underliga miner, blev lurad av Electronova, var på jobbfest och drogs med på alla möjliga ställen som inte var för mig och buzzade Oral-B tandkräm samt Flux munskölj.

När april kom var jag beroende av Yankee Candles och köpte fler, tröttnade på vinterslask och önskade sommar, var hos revisorn, for till Kalmar, Karlstad och Säffle, "doftkodade" hemmet med Yankee Candles, firade bröllopsdag på indisk restaurang, hittade e.l.f (EyesLipsFace), fick en tebryggare och lagade lammfilé.

Maj var lite av en helvetesmånad, kroppsligt och själsligt, min (dåvarande) läkare visade sig vara helt dum i huvudet, var på Bruce Springsteen, fick svinkoppor, fick handikappsersättningen godkänd och avslutade tragiskt med ett dödsfall.

I juni var jag på fotboll i Barcelona, träffade Francesco Totti på stan, hittade en ny favorit från e.l.f, var på brorsdotterbröllop, hade en kraftig inflammation i höften/benet, firade systers 50-årsdag (en andra gång) och kunde än en gång konstatera att min (dåvarande) doktor var ett pucko.

Juli var en liten mellanmånad... jag tog en spontantur till ett annat land, över en natt, ordnade en skattjakt för gubben som fyllde år, påbörjade utredningen hos Smärtkliniken, pallade vinbär och krusbär och tillbringade kvällarna på balkongen.

I augusti var vi i Karlstad för shopping, systerbesök och amerikansk fotboll, det kom fler paket från e.l.f (förstår inte att postmannen är så snäll hela tiden), lackade ur på hela världen, bröt ihop, flög iväg, var borta ett tag i annat land, alldeles på egen hand - njöt av det och försökte sen samla ihop mig.

September började som ett lågvattenmärke men steg med tiden, var på Smärtkliniken flera gånger, firade 2 år som GBP-opererad, somnade med en Kinder Maxi i handen och vaknade med choklad över hela ansiktet och inkletat i håret, shoppade och fyllde år.

I oktober gifte sig broder och jag var hundvakt, jag bakade, en och annan bok blev läst, arbetsterapeuten var hemma hos oss och visade sig vara en mycket förvirrad, sorglig människa, postmannen kom med ytterligare ett paket från e.l.f, jag avslöjade hur väl jag använde mig av fasader, fick bostadsanpassning, köpte nya sängbord, bröt mig in i en bil, var på Jankas Blågräs och svimmade hos revisorn.

I november tog jag med svärmor och gubben till kyrkogården på Allhelgona, var på ett event på IKEA och köpte en ny hallampa, hamnade i en galet lång kö på vårdcentralen, köpte tofflor, var på en vacker begravning och fick papper på att jag har ont och inte är missbrukare.

I december fick jag nöjet att öppna en adventskalender - en tekalender och hade att göra varje dag fram till julafton, konkade hem en (skittung) byrå, författade ett bittert brev och ett ännu bittrare Facebookmeddelande, träffade min sjukgymnast, åt god mat, bakade, var på julfest med jobbet, firade julafton med släkten, shoppade och fick möjligheten att prova MedCoat.

Om jag ska göra en sammanfattning av dessa månader får det väl bli att det mesta gått i shoppingens tecken. Jag älskar tydligen att handla saker, särskilt om det är "gratis", med Wrapps eller när jag kan göra fynd på annat sätt. Året har dessutom varit en verklig berg- och dalbana både kroppsligt och själsligt.

Inför 2014 hoppas jag på lite jämnare humör, gladare dagar, mindre värk och... kanske... mindre shopping, men det sista tror jag är kört redan!

God fortsättning till alla! Önskar Er allt gott - kramar, karma och kärlek!

 

Underbara uppfinning

Det finns en underbar svensk uppfinning som heter MedCoat. Jag måste bara få dela med mig lite om den...

På grund av min EDS och min gastric bypass äter jag ansenliga mängder tabletter varje dag, varav många är mycket svåra att svälja - dels pga smaken och dels pga storleken. EDS'en gör även att det är svårt att svälja över lag och jag kväljs ofta, och tabletten kommer upp igen...

När jag var på Apoteket för att hämta ut recept såg jag denna fiffiga produkt och tänkte att den kanske kunde underlätta för mig. 

Aldrig hade jag kunnat drömma om att denna lilla "tablettkondom"/överdrag skulle vara så effektivt - och gott! 

Det smakar som "Fox Citronkola" och jag sitter verkligen och pillar ur resterna ur förpackningen när jag använt dem till tabletterna (ja, jag vet att det inte är normalt)! MedCoat är sockerfri och förser tabletterna med ett tunt, välsmakade överdrag som är lättare att svälja, kan användas av både vuxna och barn och är lätt att använda. 

Läs mer om produkten här...

Kan varmt rekommendera detta till alla som tycker det är jobbigt att ta tabletter! Du hittar MedCoat på ditt närmaste apotek. 

(Jag får inte betalt för att skriva detta inlägg - det är min egen, ärliga, åsikt.)

  

Decemberuppdatering till jul

Fjärde advent igår, julafton imorgon, julkänslan obefintlig och min adventskalender är nästan slut...

Adventskalendern har bjudit på många överraskningar, teer jag inte skulle provat om jag inte fått dem serverade... vissa otäcka men vissa alldeles himmelska! Noggrant har jag noterat vilka som ska köpas och vilka jag aldrig vill dricka igen. Vem hade kunnat ana att en vacker blomma som Blåklint kunde vara så otäck i te?! 

För att vara säker på att få en julklapp köpte jag en till mig själv... Ett hänge från Ko-Ko-No. Jag tycker alla deras smycken är underbara och har flera stycken sen tidigare och två kedjor. Den här gången blev det en Whirlwind.

Vi var ute och åt julmiddag med jobbet. Inte julmat/julbord utan vanlig mat - mycket uppskattat! Det var nästan "slagsmål" om vem som skulle sitta bredvid mig... inte för att jag är så fantastiskt söt och trevlig utan det var nog mer magarna som talade. 

Jag valde en förrätt som hette "Fyra svenska smaker". Det var Löjrom med klassiska tillbehör, Rökt Hälleflundra med pepparrotscreme, Rökt Vildsvin med äppelsalsa och Rökt älg med chili- & kanelsyltade kantareller. 

Före förrätten fick vi en "för-förrätt"/amuse bouche, vilket var en liten soppa på jordärtskocka och kummin.

Älgen och vildsvinet var supergott (men jag petade bort kantarellerna för de är otäcka), löjrom är alltid gott och den rökta hälleflundran var annorlunda, men spännande.

Eftersom jag skulle ha plats kvar för varmrätt och efterrätt blev det lite kvar.

Till varmrätt valde jag en klassisk flamberad pepparstek av oxfilé med grillade grönsaker, pepparsås och pommes. Yum! Jag åt bara upp hälften, men behövde inte skämmas för tallriken var tom när de andra var klara med både sitt och mitt...

Efterrätten blev en "Äppelfrestelse" vilket var höstäpplen, rostade nötter och punchcremé varvat i en glasburk med färska bär till. SUPERGOTT! men inte heller här orkade jag allt, så burken gick laget runt och landade tom på min tallrik igen. 

Så... julafton närmar sig, den är faktiskt bara några timmar här ifrån och maken fick en passande julklapp från sin arbetsplats. Jag valde att se det som att grillbesticken var för att underlätta hans proteinintag, han som är nyttig och PT och den stora korgen med godis var till hans fru som är proffs på att slappa i soffan (är inte säker på att det var det som var tanken, men...).

Julklappsshoppandet har varit mycket sparsamt i år, vilket jag är tacksam för. Det roligaste med paket/presenter man ska ge bort är att paketera in dem, men i år brydde jag mig inte om avancerade pappersvikningar eller inslagningar. Det är till små barn och de bryr sig väldigt lite om hur paketen ser ut, har jag en känsla av, så det blev väldigt enkelt.

Min uppgift till julbordet som ska intas i Värmland, blev att fixa nåt till kaffet efter maten. Så jag har bakat saffranskaka, kardemummamuffins, saffranskransar, Nutellarulle, lite vanliga bullar och småkakor.

Nu ska jag ta en bit av lasagnen jag precis gjort och som fått stå på spisen en stund för att stå till sig och svalna lite innan man tar. Vi har faktiskt total avsaknad av julmat i vår kyl. Inte en julskinka ens, men tror jag ska köpa en, för det är väldigt billigt pålägg och ganska gott med lite senap på en macka...

God Jul på er alla! Ta det lugnt i jul! Tänk på att alkohol och barn inte går ihop - låt barnen få en vit jul! Blås ut alla ljus innan ni lägger er, men framför allt... kramas och visa kärlek - det är gratis!

  

50 shades of me...

Här följer 50 saker om mig. 50 saker där vissa punkter är gammal skåpmat för er, och vissa saker är nya... Så... here we go!

1. Jag jobbar som återtagare - alltså, jag hämtar bilar från folk som inte sköter sina krediter. Inte den mest uppskattade människan, med andra ord.
2. Jag är kattmänniska och har alltid haft katter. Just nu har jag 2 st och de heter Albin och Max.
3. Min man är personlig tränare och jag är världsbäst på att slappa i soffan.
4. Jag dricker ungefär 2 liter vatten per dag och det måste vara isvatten, så det finns flaskor i frysen hela tiden och jag har med mig mina "nappflaskor" överallt!
5. Jag har gjort en gastric bypass och gått ner nästan 50 kg.                                                                                                                                              
6. När jag var liten använde jag varken napp eller snuttefilt.
7. Jag har Ehlers-Danlos Syndrom och det gör att jag har mycket värk, men försöker hålla skenet uppe när jag träffar folk, så de flesta vet nog inte hur mitt liv faktiskt är/känns.
8. Har ett Yankee Candle-beroende, men är väldigt petig med dofterna, så ingen göre sig besvär att överraska mig med något från YC om du inte vet vad jag tycker om!
9. Jag har 3 syskon, 9 syskonbarn plus ett på väg och 3 syskonbarnbarn - men inga egna ungar.
10. Jag är periodare - av godis och mat. Just nu är det potatis eller Ravioli på matfronten och Nappar från Malaco (säljs inte i vanliga butiker eftersom det är en dansk produkt). Och, ja, jag äter godis fast jag gjort en GBP!
11. Jag är galet envis! 
12. Jag var nagelbitare hela mitt liv, tills jag flyttade till gnällbältets huvudstad, då slog envisheten till och jag bestämde mig för att det fick vara nog... Nu är naglarna långa, starka och fina och det är katastrof om en nagel går av! (I-lands problem av stora mått!)
13. När jag gick i 5:an tände någon eld på min familjs förråd och alla våra tillhörigheter brann upp, så, i princip, alla mina minnen från uppväxten och förskolan/lågstadiet försvann. Det var otäckt och jag var länge efter det rädd för bränder. Mamma fick inte ha ljus tända när jag gick och la mig för att jag var orolig för att det skulle börja brinna hemma också.
14. Jag äter inte blodpudding, och har aldrig gjort (smakat så klart eftersom man måste innan man ratar nåt)! Det var också den enda maten mamma accepterade att jag inte åt och lagade nåt annat till mig om hon och brorsan ville äta detta otyg.
15. Jag har svårt att slänga saker - detta gör att vi har väldigt mycket grejer överallt!
16. Jag är mycket bekväm av mig...
17. Jag har snart haft körkort i 20 år.
18. Är lite tung på högerfoten och har åkt dit för fortkörning ett par gånger.
19. Har svårt för höger och vänster. Jag viftar ofta åt ett håll och munnen säger ett annat, men man ska alltid titta på var handen visar för det är rätt.
20. Första gången jag drack alkohol var jag närmare 30 år. Jag har aldrig druckit alkohol med mina arbetskamrater och de har aldrig sett mig berusad.
21. Jag spelar piano.
22. När ingen ser dansar jag gärna - men inte bra (fast i min fantasi är jag fantastisk!).
23. Mamma fick en tatuering i julklapp från mig när jag gick i gymnasiet. Hon hade pratat om hur gärna hon ville ha en tatuering när hon var yngre, så för att få slut på det pratet fick hon en och så glad som hon blev för det presentkortet har jag sällan sett en människa bli. Det blev en nyckelpiga på axeln.
24. Jag är tedrickare och ordförande i TDR, Te-drickarnas Riksförbund.
25. Fick jag bestämma skulle vi sova med fönstret öppet året runt, men tyvärr är maken en fryslort och gnäller om jag ens kommer på tanken.
26. En av de få saker jag har kvar från min barndom är en nalle, den kallades bara "Nallen" och en liten hund som hette Nöpönenä (finska för sötnos).                                                                                                                                                                  
27. Min mormors farfar, och farmor, blev arkebuserade i Finland under Finska inbördeskriget.
28. Morfar för spion i Ryssland för finska staten under 2:a världskriget.
29. Jag har sjungit med Håkan Hagegård.
30. Jag har påbörjat en psykologutbildning, men avslutade den aldrig - jag tog en studiepaus och skulle jobba ett år. Ett år har blivit... många och nu tror jag inte jag kan sätta mig i skolbänken igen, men studierna var inte bortkastade!
31. Jag har klarat inträdesprovet till Mensa, men valde att inte bli medlem - ville bara bevisa för mig själv att jag faktiskt kunde! (Irriterar vissa...)
32. Tycker oliver är otäcka djur.
33. Jag har spindelfobi och gått hos en terapeut för att bearbeta det, men rusade ut därifrån när en spindel i för stor storlek plockades fram - "Tack! Jag tror det räcker - jag är botad nu!! sa jag högt och tydligt, tog mina saker och drog... (Jag var inte botad och spindlar skrämmer mig fortfarande, även om jag klarar av att inte ställa till en scen varje gång jag ser en nu.)
34. Jag är uppväxt i en liten byhåla, på landet, intill vatten och med egen pool - fancy, eller hur!
35. Under gymnasietiden spenderade jag mer tid i musiksalen än i mitt klassrum. Så mycket att jag fick en egen nyckel till musikenheten och kunde komma och gå när jag ville, även kvällar och helger.
36. Hade höga betyg i alla ämnen... utom idrott.
37. Min pappa dog när jag var 27 år.
38. Jag är stolt prenumerant av Ica Kuriren, sen jag var 24 år. Vuxenpoäng på det va?!
39. Den enda man jag kunde acceptera att mamma gifte om sig med, efter att hon och pappa skilde sig, var Tommy Körberg - hon är fortfarande ensam.
40. Jag imponeras inte av muskler... Däremot tycker jag att verktygsbälten och kunskapen att köra bärgningsbil eller bil med släp, särskilt om man backar, är "upphetsande". 
41. Jag har en krass syn på livet och döden. Döden skrämmer mig inte och jag tycker att varje person bestämmer över sitt eget liv... och död.
42. Jag älskar levande ljus och nu på vintern kan det lätt brinna 60 ljus i vår lilla lägenhet.                                                                                                               
43. Min katt, Albin, pratar. Han kan säga "mamma" och tycker om att pussas.
44. Min klädkammare är ett stort, svart, hål. Det som stoppas in där slukas och kommer troligtvis inte fram igen. 
45. Jag har aldrig provat att röka, inte ens tjuvrökt i skolan när alla andra skulle testa.
46. 2012 var jag i Irak i två veckor. Det var en intressant, och skrämmande, resa.
47. Jag har en dröm om att ha ett litet (bok)café, där jag lagar egen mat och bakar eget bröd till mina gäster - tyvärr vinner jag inga miljoner på att aldrig spela på något, så det kommer förbli en dröm.
48. Jag älskar långa, varma, bad och brukar unna mig det var och varannan dag efter jobbet.
49. Gillar inte födelsedagar, julafton och andra "påtvingade" högtider. Tycker inte om att tvingas köpa presenter och har dessutom svårt att visa min egen glädje när jag får något, hur glad jag än blir inom mig - det kommer liksom inte ut. Det kan säkert tolkas som missnöje. 
50. Jag älskar elefanter och om man kunde ha en liten mini-elefant, hemma skulle jag stå först i kön att köpa en!

  

Intressant

Idag hade jag tid hos sjukgymnasten på vårdcentralen. En mycket sympatisk individ med både humor och värme... Hon skulle skicka papper så jag får komma på varmbassängträning och vi gick igenom tre övningar jag kan göra hemma för att försöka stärka hållningen/bålen, utan att det frestar på lederna. "Enkla" övningar jag kan göra var som helst i princip och som inte kräver några redskap.

Hon tyckte jag hade lärt mig ganska bra själv hur kroppens hållning ska se ut och hur jag ska stå för att inte översträcka mina muskler och leder.

Jag fick även frågan om jag hade några hjälpmedel i hemmet för att underlätta vardagen och jag förklarade de problem jag haft med min arbetsterapeut, utan att nämna henne vid namn, och sa vad jag tyckte om henne och hennes beteende. Sjukgymnasten sa då direkt "Jaha, du har xxxx som arbetsterapeut? Det är bara att beklaga! Vi "råkar" alltid ringa någon av hennes kollegor när vi behöver hjälp till någon patient, för hon går inte att ha att göra med. Hon skulle behöva omplaceras!"

Kunde inte låta bli att skratta lite när hon sa det...

Så...? Det är inte bara jag alltså?! Började fundera på om det var jag som var omöjlig, men det är det tydligen inte. Det är en allmän åsikt även inom vården, så jag hoppas det inte blir några problem att byta henne mot någon vettigare, när jag kontaktar kommunen efter nyår.

 

Bilder

Jag var lite i valet och kvalet om jag skulle lägga ut bild på magen, då och nu. Det är mycket häng och överflödig hud, men den göms lite fiffigt i trosorna. Tuttarna är inte längre det de en gång var, men är inte helt tomma påsar heller så jag ska nog inte klaga.

Jag har ju lagt ut bilder på magen från början, så det är ju inte hela världen att göra det igen, antar jag... Vet faktiskt inte varför jag känner tveksamhet nu...

Det är mer som ska bort, i min önskevärld åtminstone, men det är bara att inse att någon platt fin mage kommer jag aldrig få.

  

  

Bibeln farligare än Bagdad?

Tredje advent... julen närmar sig med stormsteg och jag har, som vanligt, ingen julkänsla. Tycker det tvingande som kommer med denna högtid är ett otyg som jag helst skulle slippa, men vad ska man göra? Varannan jul är jag bara hemma, och tar det lugnt, och varannan tvingar jag mig själv att vara social med delar av släkten. I år har mamma önskat att vi ska komma till henne och följa med till äldsta syskonbarnet.

Missförstå mig rätt - jag har absolut inget emot att umgås med vare sig moderskeppet, syskon eller syskonbarn, men allt har en tendens att bli så upphaussat i juletid. Mat och presenter i överflöd och ett "tvingat" socialiserande som jag hellre håller på med alla andra dagar på året. Ger hellre min tid och gåvor "bara därför att" när som helst under året - det brukar bli mer uppskattat så tycker jag.

Nå... det är bara att sälla sig till leden, göra som alla andra i år och acceptera att det är så här det ska vara...

Tittade på ett program på tv'n om bibeln och bibliska personer. Adam och Eva, de första människorna, och deras söner Kain och Abel. Tydligen var inte hela världen stor nog för dessa två pojkar, för Kain dödade Abel.

Den tredje människan på jorden blev mördare - han mördade 25% av jordens befolkning och 1/3 av de han kände... Det gör, i min värld, bibelns första Mosebok och Eden, till en farligare plats än exempelvis Bagdad.

Det känns som det satte tonen för resten av jordens befolkning - fantastiskt!

Nu tänker den här jul-Grinchen hälla upp en kopp te och fundera lite över livets förgängligheter...

 

Bittert brev

I måndags hade jag möte på Centrum för hjälpmedel med min arbetsterapeut. Vi skulle titta på ståstödsstolar (och arbetsstolar hade arbetsterapeuten bestämt). Jag hade förklarat vad jag önskade och förklarade på nytt för hjälpmedelsteknikern när vi var på plats.

Det jag önskade, har sett och provsuttit hade de ALDRIG hört talas om och trodde inte att det fanns. Sen tog teknikern fram de stolar de hade att erbjuda.

Inget alternativ var bra för mig. Av 6 stolar var det ingen som var bra, men för att få nåt att använda hemma valde jag det alternativet som var minst dåligt. Tyvärr skulle den aldrig fungera en dålig dag eller ens en halvbra dag. Jag skulle inte kunna komma upp på stolen eftersom man skulle kliva över den som en sadel och den hade ett magstöd. Sits och magstöd gick inte att enkelt ändra utan man var tvungen att kliva av, krypa under och skruva massa på svåra skruvar. VÄRDELÖST!

Men... "ska du ha nån stol måste du ju börja nånstans". Så jag tackade ja, till den som var minst dålig, som sagt, men när jag sen satt hemma på kvällen insåg jag att det aldrig skulle fungera så jag mailade teknikern och arbetsterapeuten att jag ångrat mig - stolen kommer bli stående, oanvänd och det är bara slöseri med kommunen och landstingets tid och resurser. Finns bättre saker att lägga pengarna på... ett bolltäcke till exempel eller den stol jag faktisk vill ha! En stol som jag mailade länken till och fick svar att den inte fanns i kommunen och landstingets sortiment och vill jag ha en sån måste jag först prova de som finns, i hemmet, och döma ut dem för att kunna få en specialremiss skriven på nåt annat.

Jag ska alltså få hem 6 meningslösa stolar som jag aldrig kommer använda, en period i taget, för att testa och säga nej till, för att kunna få hjälp att få den stol jag vill ha och som jag VET fungerar för mina problem! Hur löjligt känns inte det?! Är inte det massor med slöseri med resurserna?! Det är väl inte konstigt att det inte finns pengar till andra saker om det ska tvingas att gå till så här?

Jag hade tid hos sjukgymnasten i tisdags, men när jag kom dit visade sig att hon inte fanns på plats och jag förlorade en hel arbetsdag. "Oj! Har ingen ringt dig? Va' synd!" sa hon i receptionen. Synd?! Ja, det kan man väl lugnt säga...

Ägnade sen dagen till att skriva ett bittert brev som jag skickade till kommunen, Centrum för hjälpmedel och Landstingsrådet.

Ett brev som förklarar hur löjligt jag finner det med stolen och att jag finner det lika löjligt med bolltäcket. "Fulskriver" jag mig hos mamma en tid - en plats 1 timme från mitt hem, så får jag ett bolltäcke som jag sen kan ta med mig över länsgränser till mitt hem, där jag hela tiden kommer bo, även om jag "fulskriver" mig nån annanstans bara för att få det hjälpmedel jag behöver!

Fick omgående svar från ett landstingsråd som läst mitt brev och han ska ha en eloge för att han tog sig tiden att svara mig och så snabbt, däremot fick jag exakt det svaret jag förväntat mig "tyvärr kan jag inte göra något åt din situation", men han svarade i alla fall.

Idag ringde en kvinna från kommunen upp mig och bad om lite mer uppgifter för att kunna "driva" mitt ärende. Hon var noga med att poängtera att jag inte skulle vänta mig mirakel eller snabbhet, men hon skulle se vad hon kunde göra. Stolen höll hon med om att det var oerhört dumt om jag skulle tvingas få hem massa nya stolar som inte fungerar för mig, bara för att jag ska kunna få den stol jag faktiskt vet blir bra och underlättar för mig, så det skulle hon diskutera med nån chef för hjälpmedel. Bolltäcket visste hon inte om hon kunde påverka, men hon skulle försöka eftersom hon såg hjälpen jag skulle ha av det.

Nu återstår det bara att se om jag får några ytterligare reaktioner/svar och vad det i så fall leder till... Har inga stora förväntningar, men hoppet är väl det sista som lämnar oss?

 

1:a advent

Ägnat helgen åt att städa och plocka. Har fått hem sekretären jag köpt. Ett tungt helvete, men jag är nöjd nu efter att ha provat den i sovrummet och insett att den passar bättre i hallen.

Att den kom hem i fredags drog med sig en garderobsrensning. Gardinerna blev bytta, tvätten tvättad, golven både dammsugna och torkade, ljus bytta i alla ljusstakar och lyktor (vi har för många) och fyra tomtar fick titta fram från gömmorna. 

Jag har i år fått en egen adventskalender. (Skulle önskat att det var en Kinderchokladskalender också, men chokladkalender får jag vara utan.) Den här adventskalendern är perfekt för mig! Det är en te-kalender. Tänk dig själv - varje dag ett nytt spännande te att smaka! Kan det bli mer perfekt än så?!

Middagen idag blev färsk pasta med fläskfilé i en valnöts- och paprikapestosås. Jag var nöjd, och åt förvånansvärt mycket, och det föll gubben i smaken med. 

Maken förresten, kom hem på kvällen nu med en vinstpokal för 1:a plats i bodypress under Fitnessfestivalen i Göteborg. Vi delar inte riktigt samma intressen så fråga inte vad detta innebär - jag är dåligt insatt... men han lyfter tungt och har massiva armmuskler (naturliga). Frun var inte med på plats och hejade på eftersom bara tanken på en hel mässlokal fylld med min skräck - träning och hurtbullar - gav mig rysningar. 

Jag har roat mig själv, med diverse måsten och slappning. 

Första ljuset i adventsljusstaken tändes och december är nu officiellt här! 

 

  

HA! och ett dubbel HA-HA!!

Idag fick jag hem en kopia på utredningen från Smärtkliniken samt ett tilläggsbrev som den inremitterande läkaren får.

I brevet står det att min medicinering är relevant. Jag är inte missbrukare!

Där fick du, fru doktor, för att du misstänkte mig! Jag kan lova att du slipper mig som patient i fortsättningen! Jag går till din kollega som är betydligt behagligare!

  

Intressant dag

Igår förenades jag och mina arbetskamrater i sorg och glädje under en begravning. Begravningen var mycket fin och det var första gången, någonsin, jag gick på kyrkkaffet efter. Inte ens på min pappas begravning deltog jag på begravningskaffet. För mig känns det underligt att ha "fest" efter begravningen...

Men, som sagt, igår gjorde jag ett undantag... eller inte bara ett... jag drack även kaffe.

Diskussionen på jobbet har varit att kaffe är en social grej och den deltar jag inte i utan går hela tiden med min vattenflaska istället. Jag måste alltså lära mig dricka kaffe för att helt bli delaktig i den sociala kretsen på jobbet (på skoj, men ändå...). Igår fortsatte den diskussionen i kön på begravningskaffet - "Du kan ju inte tacka nej till kaffe idag... det var ju Willes gudadryck och har du aldrig delat den med honom och oss innan kan du väl göra ett undantag idag?!"

Sagt och gjort... Jag tog mitt te! men... jag tog även en halv kopp kaffe när vi sen satt vid bordet.

HUR kan folk dricka det där äckelpäcklet frivilligt?!? Provade svart först och sen med lite mjölk - inget var gott, men jag drack upp.

En av dagens "aha"-upplevelser var att kaffe lämnar en äcklig eftersmak i munnen som te inte gör. Det kommer dröja innan jag provar igen.

Förutom detta fick vi, av chefen, lära oss varför navelludd alltid är blått...

Begravningar är intressanta företeelser där man kan lära sig allt från kaffe till färgen på navelludd.

Tydligen är det så att partiklarna i navelludd är exakt i samma storlek och form så den enda färg de släpper igenom är blått. Är det nån annan färg är det tröjludd.

Ni hör... min chef har "doktorerat" i navelludd och nu kan vi alla det man behöver veta och hur man bäst vårdar sitt navelludd.

Så, det var en intressant dag. Wille satte segel mot de öppna, evighetsstora, haven - förhoppningsvis med medvind i seglen. Jag lärde mig att kaffe ger otäck eftersmak. Vi vet hur man bäst vårdar sitt blåa navelludd. Jag lärde mig även att sorg tar relationer till en ny dimension.

Idag ska jag putsa och fixa lite med sekretären jag köpt, så den blir klar att flytta hem...

  

Smärtkliniken avslut

Idag var jag på det avslutande mötet på Smärtkliniken.

Det var på det jag skulle få min "dom". Diagnos har jag ju redan, så inget nytt och chockerande kunde sägas. De bekräftade bara diagnosen och mötet som skulle ta 1,5 timme, enligt kallelsen, var över på mindre än 30 minuter. 

Antagligen gick det så snabbt för att de ansåg att jag kunde det som fanns att kunna och veta om mitt tillstånd redan. 

De skulle skicka ett utlåtande till den remitterande läkaren med rekommendationer om att behålla min medicinering, lägga till ett nytt läkemedel, remiss skulle skickas till en bettspecialist/specialist tandläkare, bassängträning kombinerat med lättare styrketräning är att rekommendera - men framför allt... jag är inte narkoman/missbrukare! Jag lider heller inte av ångest, depression, psykisk sjukdom eller vanföreställningar. Mitt problem är att jag har EDS och läkaren bör läsa på lite om sjukdomen!

Så... min hemläxa är att ta kontakt med en sjukgymnast för att få remiss till varmbassängträningen på sjukhuset, höra om det finns någon medicinsk yoga just nu och eventuellt rehab-träning i gym. 

Det viktiga för mig är att läkaren får veta att jag inte anses vara missbrukare eller att smärtan är psykiskt betingad. 

Detta har jag "firat" genom att mysa i ett par mjuka härliga innestövlar som ser ut som de hör hemma i en bok av Dr. Seuss. 

  

Utmaning - udda saker

Celine har en utmaning där man ska visa en udda sak man har... 

Jag har massor, men valde denna lilla grej. Det är en glasgrej, två bubblor i ett stycke med vätska i. Håller man i ena bubblan trycks vätskan upp i den andra och "kokar" och vice versa. 

Vet inte vad den är till för, om den fyller nån funktion, eller ens hur den egentligen fungerar. Har fått den efter pappa och kan minnas den sen jag var liten då den var minst lika spännande som jag tycker den är idag... 

Har inte sett någon sån här nån annanstans. Har du?

  

Galen kö

Idag hade jag ett möte med en uppdragsgivare kl 10. Innan det skulle jag till vårdcentralen och lämna fasteprover, typ järn, glukos och en hel massa annat.

Jag var där i god tid för att hinna till mötet... trodde jag...

Kön var helt galet lång men eftersom det var fasteprover jag skulle lämna skulle det gå snabbare lovade sköterskan i receptionen. Undrar hur länge de andra fick vänta om min väntetid var snabbare...?

Nästan 3 timmar satt jag och väntade. Till slut var jag så hungrig att hela kroppen gjorde ont och jag mådde illa. Det kändes typ som om man kommer till Bilprovningen sista dagen i månaden och alla som missat besiktningen kommit dit för att slippa körförbud. Galet!

Till slut blev det i alla fall min tur och tre stick och sju rör senare var jag klar, men för sen till mötet. Hade dock ringt och meddelat att jag skulle bli sen och bad om ursäkt. Känns oproffsigt att inte komma i tid till ett jobbmöte, men det gick bra och vi åt en god tre-rätters lunch när vi var klara. 

Imorgon ska min bil få vinterskor och sen ska jag förbereda för lördagens lilla äventyr...

  

Mystery meat-night

En helledig helg, det var längesen...

Igår ägnade jag dagen åt lite städning och tvätt med massa vilopauser i soffan mellan varven. Middagen blev helstekt fläskfilé, hasselbackspotatis och grönpepparsås för det var det snabbaste, enklaste jag kunde komma på med det som fanns i kylen. 

När gubben var på jobbet satt jag i soffan och grät en skvätt till ett program på tv'n som påminde mig om det jag önskar, men inte får, det alla andra har, men jag förlorar... sen samlade jag mig och satte upp en ny fasad. 

Planen jag hade för söndagen var att vi skulle åka till Marieberg och "wrappa", men jag orkade inte så det blev en väldigt lugn dag. Det enda vettiga vi gjort är att ta upp lite grejer i vindsförrådet. 

Middagen idag blev "mystery meat" i en gulashliknande gryta. 

"Mystery meat" kan vara vad som helst eftersom jag är dålig på att märka upp köttet jag stoppar i frysen. Som tur är tenderar allt att vara av bra kvalitet så det är sällan nån fara... Vet fortfarande inte vad det var för köttbit, men det blev gott i alla fall och väldigt mört. Tror inte det var oxfilé jag gjorde gryta på den här gången i alla fall, men såg att det fanns en sån bit med...

Nu är helgen slut, vardagen drar igång igen. Jag har flera turer jag ska på under veckan och på tisdag ska jag dessutom hinna till doktorn och kolla upp vad som felas i kroppen just nu... bakterie, klimakterie eller nån annan "erie"? 

  

Jul på IKEA

Igår kväll tog jag med mig svärmor på ett event på Ikea. De visade årets julsortiment för Family-medlemmar. Det bjöds på lussekatter, pepparkakor, godis och glögg. Alla fick en påse med en flaska julmust och en "Rotera" ljuslykta.

Vi gick runt lite efter eventet och jag köpte tre mjukisdjur som jag la i lådan utanför kassan, till barn som inte får några julklappar i länet eller till barnavdelningen på sjukhuset kanske. För varje mjukdjur eller barnbok man köper lämnar Ikea dessutom 10:- till utbildningsprojekt för barn, oavsett om det är ett mjukdjur för 5:-, 9:- eller mer. Det tycker jag är bra! Katterna fick en liten fickerdocka som ser ut som en trollslända, så 40:- fick utbildningsprojektet och 3 mjukdjur fick barn som annars skulle bli utan julklappar. 

Vi avslutade vår lilla tur på Fyndavdelningen där jag slog till på en taklampa till hallen för 79:-  Har tröttnat på den opraktiska plafondlampan vi hade eftersom glödlampan gick sönder i den stup i ett och jag mpste krångla med en stol, skruva isär hela armaturen för att komma åt glödlampan - jag är inte gjord för att stå och balansera på stolar med händerna upp i luften så länge. Nu blir det betydligt enklare... och dessutom satt det en lampa i redan. Bara att stoppa i sladden och voila! presto! Inte det snyggaste kanske, men praktiskt!

  

Återblickar...

Somliga dagar längtar jag tillbaka till restaurangvärlden... att få servera god mat och dryck till glada människor som kommit av egen fri vilja. Inte bli utskälld för nåt som inte är mitt fel. Slippa höra folks oändliga historier om varför de hamnat i den sits de är i nu. Slippa trösta när de gråter för att jag dka ta deras obetalda bil...

Somliga dagar kan jag sakna den där hektiska känslan som kommer när det är fullsatt och köket kämpar för att få ut alla rätter, att man ska se till att rätt bord får rätt rätter, att alla gäster är nöjda och glada, att glasen inte sinar och att stämningen är på topp...

Men... samtidigt... de där långa kvällarna som går in i nätterna och att allt ska städas innan man får gå hem, långt efter att solen gått ner, att fötterna värker för att man varit på språng från tidig morgon till sen kväll utan att egentligen suttit ner mer än nån minut och att det är ganska dåligt betalt får mig att uppskatta det jag har. 

Det var roligt när det varade, men det är ett överspelat kapitel för min del nu. Jag får "jobba" i köket och "servisen" hemma istället...

  

  

Ljuständning

Igår åkte vi till Norra Kyrkogården, jag, maken och svärmor.

Jag hade försökt förklara för svärmor vad det hela innebar, hur det skulle se ut osv, men hon förväntade sig ändå en vanlig gravplats, i kylan, med lite fler människor än vanligt och förstod nog inte varför jag envisades med att det skulle vara på kvällen när det blivit mörkt...

Redan när vi körde dit insåg hon nog, lite smått, att hon hade fel eftersom bilköerna ringlade sig långa och det var svårt att hitta parkering. Hon undrade om det var nåt annat, i närheten, också eftersom det stod bilar överallt, längs vägarna och på varje liten tom fläck. 

Norra Kyrkogården är omgärdad av höga häckar så man måste gå in för att se hur det ser ut, vilket gjorde att hon fortfarande vid parkeringen inte förstod vad som väntade. 

Vi gick in. Överallt lyste ljus... Överallt var det folk... Folk som stillsamt pratade. Människor som promenerade. Någon som grät i sin ensamhet eller i någons famn. Det var ro. Det var stillhet. Det var vackert.

Svärmor blev överväldigad och lite ledsen. Hon tänkte på att alla ljus var människor som var borta, men samtidigt blev hon glad att så många människor var där för att tända ljus och minnas. Folk strömmade till hela tiden och vi gick upp mot minneslunden, som ligger på en liten kulle. 

Ett hav av ljus och blommor påminde om någons syskon, barn, mammor, pappor, släktingar och vänner som lämnat oss...

Jag hade med två ljus. Ett för de som saknas i min svenska familj. Ett för de som är saknade i min kurdiska. Och på balkongen brinner ett ljus för hela världen...