Fri!

Nu är agrafferna tagna och det är en befrielse!

Sköterskan tyckte det såg jättefint ut och att såren läkt långt över all förväntan på en patient med EDS. Hon visste att jag var lite orolig för att det skulle göra ont och tog det lugnt och försiktigt, visade den lilla "tången" hon skulle använda för att ta bort dem och visade hur själva metoden fungerade.

Jag sa att jag tänkt mig en sån där liten "krokodil"-tång som man tar bort häftklamrar ur papper med och jag hade svårt att för mitt inre se hur det skulle kunna gå smärtfritt att göra.

Sköterskan är en mycket behaglig människa och *vips* var alla agraffer borta utan att jag känt något alls.

Jag förstår inte att folk ska skrämma upp en innan man ska göra nåt och tala om hur ont allt gör, hur hemskt det är och att jag i princip kommer få men för livet... Visst, vi är alla olika, men håll då inne med skräckhistorierna och bre inte på så förtvivlat!

Ikväll ska jag försöka hinna med att ta några bilder så får vi se om det syns nåt eller ej...