SJ är nog ett helt kapitel för sig... Förutom att de inte kan hålla tiderna så har de ett väldigt underligt prissättningssystem. Det är inte sällan 1:a klass biljetterna är billigare än 2:a klass, priserna varierar från timme till timme även om det är flera veckor kvar till datumet du bokar och komforten är allt annat än behaglig när det är tåg från 60-talet som ska transportera dig till din destination med arroganta "tågvärdar".
Sist jag åkte gick "tågvärden", som faktiskt var en ganska korpulent värdinna, genom vagnen och tittade på alla biljetter och knappade in i sin lilla elektroniska mackapär. Vid varje station tog hon en tur genom vagnen och tittade om det fanns några nypåstigna. En kille som inte pratade någon svenska och knappt någon engelska gick på några stationer efter mig, visade henne sin biljett och hon gick sen vidare - nöjd med att alla hade giltiga resebevis med sig.
Ytterligare ett par stationer senare kom hon på nytt och denna gången frågade hon igen killen efter hans biljett, på svenska och han visade henne att han inte förstod och hon frågade då på lite halvskum engelska efter hans "ticket". Han förklarade att han visat den redan och undrade varför hon ville se den igen. Hon förstod inte engelska tillräckligt för att kunna kommunicera med honom och irritation uppstod mellan dem båda. Från hans sida för att han inte förstod varför han skulle visa biljetten igen och för att han inte hittade den i väskan där han trodde sig lagt den. Från hennes sida för att hon inte fick ett giltigt resebevis.
Killen fick lite halvpanik och började ringa en kompis för att få hjälp med språket och hon ville bara se "The TICKET"!
Ingen annan i vagnen sa något trots att alla andra gått på innan den här killen och förmodligen sett henne kolla hans biljett.
Jag observerade dem ett litet tag till sen sa jag till henne att han faktiskt redan visat henne biljetten, talade om vilken station han klivit på från och bad henne sluta tjafsa med honom för hon måste väl se att han blir upprörd och när de inte förstår varandra leder det ingenstans.
Hon blev lite konfys och försökte leta i sitt huvud om hon kunde minnas att hon tittat på hans biljett. Mackapären hon höll i handen var tydligen nu helt värdelös och gick inte att gå in för att titta i om det fanns någon biljett från den stationen. Efter lite diskussioner nöjde hon sig ändå med att jag hade sett henne kontrollera biljetten vid påstigning. Killen lugnade ner sig, tackade både på engelska och arabiska och jag sa att det var lugnt.
Nu sitter jag på nytt och ska boka biljetter för resa till och från Göteborg nästa vecka och resa till Göteborg inför operationen. Att boka med SJ suger, men att köra bil i Göteborg suger ännu mer, så valet är väl egentligen rätt obefintligt.
Från Centralen ska jag sen ta mig till det lilla hotell som ligger på sjukhusområdet och hoppas på hjälp från en arbetskamrat så jag slipper krångla med spårvagnar, bussar eller pendeltåg dessutom.
Väntar bara på bekräftelse från koordinatorn på avdelningen hur lång tid det kommer ta på onsdag så jag vet vilket tåg jag kan boka återresa med utan att behöva spendera för lång tid på centralen utan något att göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar