På sistone har jag drömt väldigt mörka drömmar. Drömmar där jag är förbannat arg. Drömmar där jag är rädd. Drömmar där otäcka saker händer mina nära och kära...
Arg, i drömmarna, är jag främst på vänner. Skäller på dem, tycker de beter sig korkat... rent ut sagt idiotiskt, tillrättavisar och blir riktigt arg!
Vissa av dessa drömmar förstår jag - vissa inte lika mycket. Viss ilska är befogad - viss ilska är okontrollerad och underlig.
Ibland önskar jag att denna ilska, tillrättavisande, hårda, men välmenande ord, kom fram på riktigt, men det är jag för feg för...
Mardrömmarna har handlat om syskon som råkar illa ut, jag försöker rädda, folk försvinner, mörka vatten, djupa sjöar, dödliga och sjuka djur som attackerar och smittar, jag försöker hinna fram i tid, misslyckas, får hjärtklappning, panik och vaknar.
Något retar mitt omedvetna - så långt är jag med... men vad?
Framtiden får utvisa...
