Idag har jag jobbat hela dagen, vilket är ovanligt för mig - alla dagar, eftersom jag normalt sett kommer och går som jag vill och kan jobba från hemmet, bilen eller var jag vill. Idag hade vi dock bokat in ett möte på eftermiddagen så jag passade på att få lite pappersarbete gjort innan det.
Mötet gick bra. Jag hade med äppelpaj som de andra åt av, jag avstod eftersom jag till lunch hade ätit lite fiskgryta och ris och därför inte ville riskera nåt med att äta äppelpaj också. Har dock inte blivit dålig av nåt än, så *håller tummarna* tvivlar på att det händer eftersom jag är noga med att inte äta snabbt och inte för mycket.
Efter jobbet åkte jag förbi en liten farbror som hade lovat mig svamp att ta med hem. Tycker personligen att svamp är äckligt, men gubben gillar det så då tackar man ju inte nej till trattkantareller. De har nu under kvällen rensats minutiöst och förvälts.
När jag kom hem, till nyputsade fina fönster, åkte vi för att hämta upp svärföräldrarna som ville bjuda oss på irakisk kebab (köttfärsspett som kolgrillas och äts med olika tillbehör). Jag och svärmor delade på en portion och ändå blev det kvar... (båda är gbp-opererade). Det är riktigt gott och den här var ovanligt god och restaurangen hade en grymt god pizzasallad. Jag skulle lätt kunna gå dit och köpa bara det och äta!
Längtar sjukt mycket till måndag då agrafferna ska bort och kommer bli grymt besviken om sköterskan som tar dem inte tycker att det är okej att ta alla än... Vill kunna röra mig obehindrat och utan att nåt drar i huden, plus att det börjar bli lite hudirritation runt vissa agraffer nu.
En rolig sak är att några av dubbelhakorna verkar ha flytt fältet!! Fler centimetrar har också försvunnit, men vågen visar envist samma siffror *irriterande*
fredag 30 september 2011
torsdag 29 september 2011
35 är nya 65
Jaha ja... då var man 35 då! Och 35 årsdagen var precis som jag önskat det... lugn och stillsam. Det är nästan så man kan tro att 35 är nya 65 och att tanten *pekar på mig själv* borde ha en varning om pensionär klistrad i pannan.
Imorse var jag uppe, duschad och påklädd innan klockan var 7 och redo för en tur ute. Skulle jobba hemifrån idag och så tidigt är jag inte uppe om jag ska till jobbet ens... Det var förvånansvärt mycket folk ute i farten vid den tiden - det visste jag nästan inte!
För att ändå fira födelsedagen åt jag ett par knyten med fetaost och några tomatbitar.
Och nu gör jag äppelpaj för att ta med till jobbet imorgon... Det de inte vet är att mjölet var helt slut (märkte jag när jag bara hade smuldegen kvar att göra och smöret och sockret redan var i bunken... så den är istället gjord på havregryn och... rågsikt. Jag har gjort "grov äppelpaj" med andra ord - fast det är klart, det kanske vägs upp av att den förutom äpplen är fylld med riven mandelmassa och min egna rabarbermarmelad med ingefära. Det är inga nödbedda killar på jobbet heller så de kommer garanterat att äta!
Imorse var jag uppe, duschad och påklädd innan klockan var 7 och redo för en tur ute. Skulle jobba hemifrån idag och så tidigt är jag inte uppe om jag ska till jobbet ens... Det var förvånansvärt mycket folk ute i farten vid den tiden - det visste jag nästan inte!
För att ändå fira födelsedagen åt jag ett par knyten med fetaost och några tomatbitar.
Och nu gör jag äppelpaj för att ta med till jobbet imorgon... Det de inte vet är att mjölet var helt slut (märkte jag när jag bara hade smuldegen kvar att göra och smöret och sockret redan var i bunken... så den är istället gjord på havregryn och... rågsikt. Jag har gjort "grov äppelpaj" med andra ord - fast det är klart, det kanske vägs upp av att den förutom äpplen är fylld med riven mandelmassa och min egna rabarbermarmelad med ingefära. Det är inga nödbedda killar på jobbet heller så de kommer garanterat att äta!
onsdag 28 september 2011
Varning om du är känslig
Bytte idag plåster på två av hålen för att de svider lite eller om det drar i huden. Det är bara ytligt det känns lite irriterat och inget inuti. Är du känslig ska du sluta och läsa/titta nu för jag kommer lägga en bild på hur de såg ut.
På det vänstra är huden lite irriterad vid de yttersta agrafferna, och det är det hålet som känns mest irriterat och som hela tiden känts mest, men det har aldrig gjort ont, bara obekvämt i huden.
Det högra hålet borde kanske kännas mer om man tittar på bilden, men det gör det inte (fast det ska bli en befrielse att ta agrafferna på måndag).
Med tanke på hur dåligt jag normalt sett läker så är jag mycket nöjd med resultatet och alla titthål utom det högra på den här bilden har slutit sig mycket bra och det högra här har slutit sig bra. Helt ärligt bryr jag mig inte om hur mycket ärren kommer synas - det viktiga för mig är att det är gjort och att allt gick bra.
På det vänstra är huden lite irriterad vid de yttersta agrafferna, och det är det hålet som känns mest irriterat och som hela tiden känts mest, men det har aldrig gjort ont, bara obekvämt i huden.
Det högra hålet borde kanske kännas mer om man tittar på bilden, men det gör det inte (fast det ska bli en befrielse att ta agrafferna på måndag).
Med tanke på hur dåligt jag normalt sett läker så är jag mycket nöjd med resultatet och alla titthål utom det högra på den här bilden har slutit sig mycket bra och det högra här har slutit sig bra. Helt ärligt bryr jag mig inte om hur mycket ärren kommer synas - det viktiga för mig är att det är gjort och att allt gick bra.
 |
| Det lite blåaktiga som syns på bilderna är inte blåmärken utan färg från en penna som markerat vilket nummer respektive plåster haft för att jag skulle kunna ha koll på så inget började visa spår av blod eller liknande... |
Skogspromenad
Igår gav vi oss ut på jakt efter ett elljusspår... som vi aldrig hittade, men vi hittade en annan liten väg att promenera på och var ute i nån timme i alla fall. Vi mötte hästar, såg svampar som inte plockades av rädsla för att de skulle vara giftiga, försökte hitta och plocka kantareller, men hittade bara en kvarglömd liten hatt och den fick inte följa med hem. Massa äckliga insekter fanns det i skogen med och en och annan hundägare som motionerade sina fyrfotingar.
Skogen är inte min grej - men det visste jag ju sen innan... att gå på vägen är okej om den är bred nog, men att ge sig ut i vegetationen är förknippat med livsfara i mitt huvud. Jag kan trampa ner mig i en myr! Jag kan få spindeltrådar i ansiktet! Jag kan, gud förbjude, få en spindel på mig! Jag kan få panik! Jag kan springa därifrån med hjärtklappning och helst vilja lägga mig ner och självdö!
Nej, skogen är inte min grej... och gubben upptäckte också att han inte är någon Skogs-Mulle, men förmodligen av helt andra anledningar. För honom är skogen inte särskilt tillgänglig och är det inte tillräckligt packad backe är det svårt för honom att ta sig fram.
När vi kom hem mådde jag dåligt, frös och var på toa flera gånger. Åt i alla fall lite middag, men gick sen och la mig tidigare än pensionärerna tror jag... Idag mår jag bättre. Det blir alltid så en dag i månaden - förmodligen pga alla hormoner som far i kroppen, eller nåt, men den här gånger kukade magen ur lite mer än vanligt. Ja, ja... ingen ko på isen, har man överlevt en operation med 80% risk för komplikationer så överlever man väl första dagen på en menstruation.
Frukosten är nästan intagen och idag jobbar jag hemifrån. Har inte tillräckligt med saker att göra för att det ska motivera mig att åka ut till kontoret och sniffa död råttlukt.
 |
| Foto: Maya_at_work - vill du låna: Fråga! |
Skogen är inte min grej - men det visste jag ju sen innan... att gå på vägen är okej om den är bred nog, men att ge sig ut i vegetationen är förknippat med livsfara i mitt huvud. Jag kan trampa ner mig i en myr! Jag kan få spindeltrådar i ansiktet! Jag kan, gud förbjude, få en spindel på mig! Jag kan få panik! Jag kan springa därifrån med hjärtklappning och helst vilja lägga mig ner och självdö!
 |
| Foto: Maya_at_work - vill du låna: Fråga! |
Nej, skogen är inte min grej... och gubben upptäckte också att han inte är någon Skogs-Mulle, men förmodligen av helt andra anledningar. För honom är skogen inte särskilt tillgänglig och är det inte tillräckligt packad backe är det svårt för honom att ta sig fram.
 |
| Foto: Maya_at_work - vill du låna: Fråga! |
När vi kom hem mådde jag dåligt, frös och var på toa flera gånger. Åt i alla fall lite middag, men gick sen och la mig tidigare än pensionärerna tror jag... Idag mår jag bättre. Det blir alltid så en dag i månaden - förmodligen pga alla hormoner som far i kroppen, eller nåt, men den här gånger kukade magen ur lite mer än vanligt. Ja, ja... ingen ko på isen, har man överlevt en operation med 80% risk för komplikationer så överlever man väl första dagen på en menstruation.
Frukosten är nästan intagen och idag jobbar jag hemifrån. Har inte tillräckligt med saker att göra för att det ska motivera mig att åka ut till kontoret och sniffa död råttlukt.
tisdag 27 september 2011
Ouch
Idag har jag ont i magen och mår illa... men inte på grund av operationen, det kan jag garantera till 100%!
Det är två anledningar...
Anledning 1: Kroppen har haft den "goda smaken" att köra igång mensen - vilket i och för sig inte kom som någon överraskning eftersom det nästan går att ställa klockan efter skiten - men ändå... det är ingen höjdare och inget jag går och längtar efter varje månad.
Anledning 2: Jag är på jobbet och här har troligtvis en råtta krupit in och dött nånstans för det luktar ruttet kadaver. Jobbet ligger mitt ute på landet, mellan två åkrar och nu när de plöjt åkrarna för hösten och lagt massa säd i stora ladan på gården dras råttorna hit och kryper gärna in i värmen. Det gör mig inte så mycket att de är här... man ser dem då och då när de pinnar iväg över golvet, eller hör hur de sitter på vinden ovanför mitt kontor och knaprar på nåt, men om de hittar in får de gärna hitta ut också och inte lägga sig här inne och dö och stinka som förra månadens sopor! *blärk*
I övrigt inte mycket nytt under kjolen...
Det är två anledningar...
Anledning 1: Kroppen har haft den "goda smaken" att köra igång mensen - vilket i och för sig inte kom som någon överraskning eftersom det nästan går att ställa klockan efter skiten - men ändå... det är ingen höjdare och inget jag går och längtar efter varje månad.
Anledning 2: Jag är på jobbet och här har troligtvis en råtta krupit in och dött nånstans för det luktar ruttet kadaver. Jobbet ligger mitt ute på landet, mellan två åkrar och nu när de plöjt åkrarna för hösten och lagt massa säd i stora ladan på gården dras råttorna hit och kryper gärna in i värmen. Det gör mig inte så mycket att de är här... man ser dem då och då när de pinnar iväg över golvet, eller hör hur de sitter på vinden ovanför mitt kontor och knaprar på nåt, men om de hittar in får de gärna hitta ut också och inte lägga sig här inne och dö och stinka som förra månadens sopor! *blärk*
I övrigt inte mycket nytt under kjolen...
måndag 26 september 2011
Sökord
Tittade precis på statistiken för bloggen...
En söksträng som använts några gånger för att komma till min blogg är:
"Nakna gamla tanter"
Ska jag ta illa upp av det, eller?!
En söksträng som använts några gånger för att komma till min blogg är:
"Nakna gamla tanter"
Ska jag ta illa upp av det, eller?!
Två veckor
Ja, två veckor sen operationen har det gått idag... Jag ser och känner att saker hänt. Övermagen är fortfarande större än undermagen, men tuttarna sticker ut mer än övermagen nu när jag står upp, så jag slipper se bedrövelsen.
Jag har på mig en tunika jag inte kunnat ha på länge... och när jag hade den kunde jag nog egentligen inte ha den heller, men nu sitter den rätt okej faktiskt. Lite lösare kunde väl inte skada, men det ser inte helt ut som ett stoppat korvskinn längre i alla fall.
Idag har jag, tack och lov, lite mer att göra på jobbet, så jag kan nog underhålla mig till eftermiddagen någon gång åtminstone. Har med mig frukt till mellanmål, men lunchen får jag lösa på ICA tror jag. Borde finnas nåt jag kan stoppa i mig.
På två veckor har jag gått ner några kilon och ganska många centimetrar, bytt en klädstorlek, rört på mig mer än normalt och absolut mer än normalt för en "nyopererad" och insett att jag kan äta det jag provat utan att bli dålig.
En normal två veckors period innan skulle nog sett annorlunda ut... gått upp några kilon och ganska många centimetrar, bytt en klädstorlek och insett att kylskåpet står för långt från soffan och att den enda träning jag får är att trycka på fjärrkontrollen och vid den insikten fått lite lätt ångest och stoppat i mig lite mer godis för att försöka dämpa ångesten.
Jag är lyckligt lottad som fått den här möjligheten - och den ska tas hand om på absolut bästa sätt!
Jag har på mig en tunika jag inte kunnat ha på länge... och när jag hade den kunde jag nog egentligen inte ha den heller, men nu sitter den rätt okej faktiskt. Lite lösare kunde väl inte skada, men det ser inte helt ut som ett stoppat korvskinn längre i alla fall.
Idag har jag, tack och lov, lite mer att göra på jobbet, så jag kan nog underhålla mig till eftermiddagen någon gång åtminstone. Har med mig frukt till mellanmål, men lunchen får jag lösa på ICA tror jag. Borde finnas nåt jag kan stoppa i mig.
På två veckor har jag gått ner några kilon och ganska många centimetrar, bytt en klädstorlek, rört på mig mer än normalt och absolut mer än normalt för en "nyopererad" och insett att jag kan äta det jag provat utan att bli dålig.
En normal två veckors period innan skulle nog sett annorlunda ut... gått upp några kilon och ganska många centimetrar, bytt en klädstorlek och insett att kylskåpet står för långt från soffan och att den enda träning jag får är att trycka på fjärrkontrollen och vid den insikten fått lite lätt ångest och stoppat i mig lite mer godis för att försöka dämpa ångesten.
Jag är lyckligt lottad som fått den här möjligheten - och den ska tas hand om på absolut bästa sätt!
lördag 24 september 2011
Inget får mig på fall
Idag har jag inte skött mig alls enligt dietistens ordination...
Frukosten åt jag som jag skulle - yoghurt med lite flingor och ett glas juice. Sen åkte vi till Karlstad... jag jobbade och efter det åkte vi till mamma för att hämta upp henne och ta en tur till Munkfors. So far - so good!
Mamma skulle förresten hjälpa mig att byta plåster, men hon tyckte det var onödigt för de satt så bra, men jag övertalade henne till att byta i alla fall ett så jag fick se hur det såg ut under... Det ser ut som häftklammrar som man häftar ihop papper med, men det såret vi tittade på hade läkt jättefint (enligt motti som är sjuksköterska och granskade såret med lupp). Jag vet nu att jag inte behöver vara rädd för att byta själv och de ska ju bara sitta en vecka till innan de tas så det är ingen far på taket alltså.
I alla fall... på väg till Karlstad kom jag på att smörgåstårta skulle varit väldigt gott och föreslog att vi skulle köpa med oss en hem från Coop som gör en jättegod sort. Det föll inte riktigt i god jord hos gubben som nog inte tyckte att det var den bästa kosten för mig 2 veckor efter operationen. Väl framme i Munkfors för att fira två små sötnosar som fyllt och fyller år uppfylls inte bara deras presentdrömmar utan även min dröm om smörgåstårta! Brorsdottern har gjort en jättefin smörgåstårta som vi fick mumsa på - och den var supergod! Tog en rätt liten bit för att vara mig, men en rätt stor bit för att vara GBP-opad nyligen (tror jag). Åt inte upp riktigt allt, men det som blev kvar var bröd, allt det gottiga åt jag upp... fyllning, räkor, ost, gurka och sånt mumma!
Inte mådde jag dåligt heller - jag börjar tro att det där med dumping är nåt de skräms med bara...
På väg hem mot Örebro igen stannade vi till vid ICA Maxi i Karlstad för att handla lite. Gubben var sugen på nåt igen och klockan hade blivit så pass mycket att det var dags för mig att stoppa i mig något igen. Tanken var att vi skulle blanda en sallad från buffén de har på Maxi, men den var borttagen för kvällen när vi kom dit så vi tog en sväng förbi Max.
Inte ens Max kunde få mig på fall och jag var inte direkt duktig med dieten där heller... En liten pommes, en smält cheddardip och en chili cheese. Jag åt dock inte upp alla stripsen och bara två chili cheese... men ändå. Försökte sen känna efter riktigt noga om jag inte mådde i alla fall lite dåligt - men hur jag än försökte gjorde jag inte det. Tillhör jag de 30 lyckliga procenten som inte får dumping eller är dumping bara ett skämt?
Nu sitter jag i soffan och äter lite vindruvor och ska snart ta kvällstabletterna. Imorgon ska jag bara vara duktig med maten... äta på bra tider, äta nyttigt och inte besöka nån hamburgerrestaurang! Jag ska ju gå ner i vikt!
Frukosten åt jag som jag skulle - yoghurt med lite flingor och ett glas juice. Sen åkte vi till Karlstad... jag jobbade och efter det åkte vi till mamma för att hämta upp henne och ta en tur till Munkfors. So far - so good!
Mamma skulle förresten hjälpa mig att byta plåster, men hon tyckte det var onödigt för de satt så bra, men jag övertalade henne till att byta i alla fall ett så jag fick se hur det såg ut under... Det ser ut som häftklammrar som man häftar ihop papper med, men det såret vi tittade på hade läkt jättefint (enligt motti som är sjuksköterska och granskade såret med lupp). Jag vet nu att jag inte behöver vara rädd för att byta själv och de ska ju bara sitta en vecka till innan de tas så det är ingen far på taket alltså.
I alla fall... på väg till Karlstad kom jag på att smörgåstårta skulle varit väldigt gott och föreslog att vi skulle köpa med oss en hem från Coop som gör en jättegod sort. Det föll inte riktigt i god jord hos gubben som nog inte tyckte att det var den bästa kosten för mig 2 veckor efter operationen. Väl framme i Munkfors för att fira två små sötnosar som fyllt och fyller år uppfylls inte bara deras presentdrömmar utan även min dröm om smörgåstårta! Brorsdottern har gjort en jättefin smörgåstårta som vi fick mumsa på - och den var supergod! Tog en rätt liten bit för att vara mig, men en rätt stor bit för att vara GBP-opad nyligen (tror jag). Åt inte upp riktigt allt, men det som blev kvar var bröd, allt det gottiga åt jag upp... fyllning, räkor, ost, gurka och sånt mumma!
Inte mådde jag dåligt heller - jag börjar tro att det där med dumping är nåt de skräms med bara...
På väg hem mot Örebro igen stannade vi till vid ICA Maxi i Karlstad för att handla lite. Gubben var sugen på nåt igen och klockan hade blivit så pass mycket att det var dags för mig att stoppa i mig något igen. Tanken var att vi skulle blanda en sallad från buffén de har på Maxi, men den var borttagen för kvällen när vi kom dit så vi tog en sväng förbi Max.
Inte ens Max kunde få mig på fall och jag var inte direkt duktig med dieten där heller... En liten pommes, en smält cheddardip och en chili cheese. Jag åt dock inte upp alla stripsen och bara två chili cheese... men ändå. Försökte sen känna efter riktigt noga om jag inte mådde i alla fall lite dåligt - men hur jag än försökte gjorde jag inte det. Tillhör jag de 30 lyckliga procenten som inte får dumping eller är dumping bara ett skämt?
Nu sitter jag i soffan och äter lite vindruvor och ska snart ta kvällstabletterna. Imorgon ska jag bara vara duktig med maten... äta på bra tider, äta nyttigt och inte besöka nån hamburgerrestaurang! Jag ska ju gå ner i vikt!
torsdag 22 september 2011
Baconlindad middag
Idag var jag tvungen att ta hand om köttfärsen vi köpte härom dagen. Satsade på att göra baconlindad köttfärslimpa i portionsformar... eller, ja, portionsstorlekar om man äter normalmycket, vilket jag inte gör längre. Till köttfärslimpan serverades kokt potatis, kokta morötter och lingonsylt.
Det där med signaler
Kroppen sänder definitivt ut starkare signaler gällande hunger och mättnad nu än tidigare.
Det är som en liten gubbe som står och hoppar och skriker i kroppen...
Tänk dig en trotsig unge, kl 18.15 på en stormarknad som efter en lång dag på dagis släpas med dit för att storhandla med sin Odd Molly-mamma. Ungen vill ha något och börjar lite tyst med "mamma".... "mamma"... "mamma" utan att få gehör för hon har hittat en kompis från Odd Molly-maffian och tar ingen notis om sitt barn längre. Lite högre och nu hängande på vagnen "MAmma"... MAmma"... "MAmma"... Utan reaktion läggs nu ett växelvis fotstamp till och ruckande av vagnen till allt högre "MAMMA"... "MAMMA"... "MAMMA"... Odd Molly-mammorna är så inne i sitt samtal att ungen fortfarande inte får någon reaktion, mer än att mamman parerar skakningarna av vagnen något. Ungen flippar, hoppar nu jämfota till "MAMMA!!!!" MAMMA!!!!" MAMMA!!!!" och DÅ märker Odd Molly-mamman att något händer, vänder sig mot sitt barn och säger med sin sammetslena Odd Molly-röst, "Sa du nåt hjärtat?"
Tänk er den ungen - fast en liten gubbe inne i din kropp, som försöker göra dig uppmärksam på att du börjar bli hungrig - DU ÄR SKITHUNGRIG!!! NU!!! hoppandes jämfota i frustration över att maten inte kommit än.
Det är bara att stilla tänka "Sa du nåt, hjärtat?", ta något att dricka eller lite att äta som stillar gubben för stunden och se till att fixa mat inom kort för han kommer börja igen - tro mig! En jämfotahoppandes liten tröttbyxa till gubbe vill du inte ha hoppandes i dig för länge.
Det är som en liten gubbe som står och hoppar och skriker i kroppen...
Tänk dig en trotsig unge, kl 18.15 på en stormarknad som efter en lång dag på dagis släpas med dit för att storhandla med sin Odd Molly-mamma. Ungen vill ha något och börjar lite tyst med "mamma".... "mamma"... "mamma" utan att få gehör för hon har hittat en kompis från Odd Molly-maffian och tar ingen notis om sitt barn längre. Lite högre och nu hängande på vagnen "MAmma"... MAmma"... "MAmma"... Utan reaktion läggs nu ett växelvis fotstamp till och ruckande av vagnen till allt högre "MAMMA"... "MAMMA"... "MAMMA"... Odd Molly-mammorna är så inne i sitt samtal att ungen fortfarande inte får någon reaktion, mer än att mamman parerar skakningarna av vagnen något. Ungen flippar, hoppar nu jämfota till "MAMMA!!!!" MAMMA!!!!" MAMMA!!!!" och DÅ märker Odd Molly-mamman att något händer, vänder sig mot sitt barn och säger med sin sammetslena Odd Molly-röst, "Sa du nåt hjärtat?"
Tänk er den ungen - fast en liten gubbe inne i din kropp, som försöker göra dig uppmärksam på att du börjar bli hungrig - DU ÄR SKITHUNGRIG!!! NU!!! hoppandes jämfota i frustration över att maten inte kommit än.
Det är bara att stilla tänka "Sa du nåt, hjärtat?", ta något att dricka eller lite att äta som stillar gubben för stunden och se till att fixa mat inom kort för han kommer börja igen - tro mig! En jämfotahoppandes liten tröttbyxa till gubbe vill du inte ha hoppandes i dig för länge.
onsdag 21 september 2011
Här händer saker
Ätit laxrester till lunch. Lika gott idag som det var igår och fortfarande inga problem att äta! Finns lite kvar så det får nog bli middagen också... Har också varit och hämtat ut paketet med saker från Panduro så nu är förrådet påfyllt och jag kan pyssla tills jag storknar.
Är toktrött på att inte har nåt att göra så jag letade fram "Fitness-banden" jag köpte för längesen. Gummiband man kan använda för att få motstånd vid träning av olika muskler hemma och jag har testat lite. Inte särskilt roligt och jag vill helst ha riktiga maskiner att träna med så jag vet att jag gör rätt och jag kan välja vikten jag vill belasta med, men eftersom magen kanske behöver vila lite till får jag vänta. Hittade i alla fall ett par sätt jag kunde träna för att ontet i ryggen skulle släppa lite.
Under natten kunde jag slappna av och sova i alla ställningar jag normalt tycker är behagliga och det var nog bra också för det gör inte riktigt lika ont, lika snabbt i ryggen idag. Magen känns inte alls längre och jag tror därför att allt läker bra!
För två dagar sen började jag mäta hals, armar, bröst, under bröst, midja, rumpa och lår. Mätte idag igen eftersom vår våg bestämt sig för att vara konstig idag. På två dagar har det skett vissa förändringar och jag är förvånad...
Hals: -2 cm
Armar: -2 cm
Bröst: ingen förändring (vilket gör mig lite glad, att det inte är det första som försvinner)
Under bröst: -1 cm
Midja: -3 cm
Rumpa: -2 cm
Lår: -2 cm
På 2 dagar! Och från högsta vikten jag haft -21 kg!!
Det skrivs så mycket negativt om GBP. Media belyser inte fördelarna. GBP-patienter byter sitt "matmissbruk" mot andra missbruk och blir alkoholister, sa de i en dokumentär jag såg i våras. Varför kan de inte göra åtminstone ETT program om hur bra det faktiskt kan gå och hur bra folk mår efteråt?! 70% drabbas av dumping mer eller mindre, 30% gör det inte och jag börjar misstänka att jag kanske tillhör de där 30%-en som inte gör det, för så försiktig har jag inte varit när jag druckit och ätit - även om jag försöker vara duktig. Större delen av opererade har inte ont efter operationen, eller känner bara ett litet milt obehag - som min "träningsverk". Många frågar om de verkligen blivit opererade. Varför talar man inte om det istället?!
Fördelarna för mig är att jag går ner i vikt, får förmodligen ett mer aktivt liv, mindre värk, ökad livskvalitet och livslängd och jag kommer förhoppningsvis må bättre psykiskt och inte känna att jag ska "gömma" mig.
De negativa aspekterna har jag inte märkt av än - om de nu finns. Jag har svårt att tro att jag kommer bli alkoholist, eftersom jag inte tycker om alkohol och aldrig druckit innan så att börja nu känns rätt främmande. Vad jag skulle kunna ersätta mitt påstådda "missbruk" med annars vet jag inte. Jag ser inte heller att jag haft ett "matmissbruk" innan. Sockerberoende kanske, men jag har inte missbrukat maten, jag har nog snarare ätit för lite och för oregelbundet och "kompenserat" upp det med godis. Vikten smög sig på allt eftersom och då jag haft värk pga EDS har jag inte kunnat röra mig i proportion till intag av kalorier.
Jag kan äta allt jag provat hittills - till och med nån godis och chokladbit... och ja, jag har ätit godis redan, men istället för en stor påse med smågodis räcker det med ett par bitar saltlakrits att suga på. Istället för en 200 grams chokladkaka räcker det med en ruta för att göra mig nöjd för kvällen. Banan blev mitt mellanmål igår och det gick bra. Idag blir det nog ett skalat äpple tror jag för det är jag sugen på.
Jag tror fortfarande att om man känner sin kropp och kan lyssna på signalerna den sänder ut så klarar man detta galant! Jag äter när kroppen säger till att den är hungrig och varierar min mat på samma sätt som innan, äter inte halv-/helfabrikat eftersom det smakar skräp och ofta är dåligt näringsmässigt.
Om jag nu är så "duktig" på att lyssna på kroppen och vet vad som är nyttigt och onyttigt - varför gick jag upp och varför behövde jag en GBP? Förut sände min kropp inte ut signaler att den var hungrig - jag kunde gå länge utan att äta... ibland i flera dagar, upp till en vecka och tanken på mat gjorde mig illamående. Och sockerberoendet hade jag inte karaktär nog att motarbeta om sanningen ska fram! Jag kan och är duktig på att laga mat, vet hur man lagar olika typer av dietmat, hur man lagar gourmetmat som skulle platsa på en 3 stjärnig restaurang, husmanskost, asiatiskt - you name it - jag lagar! Ibland har dock inte orken och inspirationen funnits och jag har slängt ihop nåt som kanske inte varit av det nyttigaste slaget. Fett, socker och för ont för att motionera är en dålig kombination. Dock är detta något jag har med mig nu och som hjälper mig.
Önskar så att media kunde visa nåt annat än skräckhistorier nån gång - oavsett vad det gäller!
En GBP är inte raka vägen till helvetet! Tror inte det är det för särskilt många även om det självklart kan gå fel och det finns risker med ingreppet, precis som med alla andra ingrepp och behandlingar... Är det ändå inte bättre att lugna de som ska opereras så de är så lugna det bara går att vara när de rullar in i operationssalen? Jag var lugnare än en filbunke, inte minsta stressad eller nervös och det tror jag också varit till min egen fördel. Är övertygad om att stresshormoner försvårar läkprocessen och hela utgången så jag ser ingen nytta i att skrämma upp patienten. Man har som patient tänkt igenom detta både en och tre gånger innan man ligger där på väg att bli sövd.
Skärpning! Jag försöker verkligen hitta något negativt, något som gör ont, något som inte är bra - men sanningen är den att jag inte lyckas! I mitt fall har kirurg, narkosläkare, sköterskor och skötare gjort ett superduperjobb!!
Och jag har tappar flera centimetrar!
Pilutta er! tjockismobbare! :P
Är toktrött på att inte har nåt att göra så jag letade fram "Fitness-banden" jag köpte för längesen. Gummiband man kan använda för att få motstånd vid träning av olika muskler hemma och jag har testat lite. Inte särskilt roligt och jag vill helst ha riktiga maskiner att träna med så jag vet att jag gör rätt och jag kan välja vikten jag vill belasta med, men eftersom magen kanske behöver vila lite till får jag vänta. Hittade i alla fall ett par sätt jag kunde träna för att ontet i ryggen skulle släppa lite.
Under natten kunde jag slappna av och sova i alla ställningar jag normalt tycker är behagliga och det var nog bra också för det gör inte riktigt lika ont, lika snabbt i ryggen idag. Magen känns inte alls längre och jag tror därför att allt läker bra!
För två dagar sen började jag mäta hals, armar, bröst, under bröst, midja, rumpa och lår. Mätte idag igen eftersom vår våg bestämt sig för att vara konstig idag. På två dagar har det skett vissa förändringar och jag är förvånad...
Hals: -2 cm
Armar: -2 cm
Bröst: ingen förändring (vilket gör mig lite glad, att det inte är det första som försvinner)
Under bröst: -1 cm
Midja: -3 cm
Rumpa: -2 cm
Lår: -2 cm
På 2 dagar! Och från högsta vikten jag haft -21 kg!!
Det skrivs så mycket negativt om GBP. Media belyser inte fördelarna. GBP-patienter byter sitt "matmissbruk" mot andra missbruk och blir alkoholister, sa de i en dokumentär jag såg i våras. Varför kan de inte göra åtminstone ETT program om hur bra det faktiskt kan gå och hur bra folk mår efteråt?! 70% drabbas av dumping mer eller mindre, 30% gör det inte och jag börjar misstänka att jag kanske tillhör de där 30%-en som inte gör det, för så försiktig har jag inte varit när jag druckit och ätit - även om jag försöker vara duktig. Större delen av opererade har inte ont efter operationen, eller känner bara ett litet milt obehag - som min "träningsverk". Många frågar om de verkligen blivit opererade. Varför talar man inte om det istället?!
Fördelarna för mig är att jag går ner i vikt, får förmodligen ett mer aktivt liv, mindre värk, ökad livskvalitet och livslängd och jag kommer förhoppningsvis må bättre psykiskt och inte känna att jag ska "gömma" mig.
De negativa aspekterna har jag inte märkt av än - om de nu finns. Jag har svårt att tro att jag kommer bli alkoholist, eftersom jag inte tycker om alkohol och aldrig druckit innan så att börja nu känns rätt främmande. Vad jag skulle kunna ersätta mitt påstådda "missbruk" med annars vet jag inte. Jag ser inte heller att jag haft ett "matmissbruk" innan. Sockerberoende kanske, men jag har inte missbrukat maten, jag har nog snarare ätit för lite och för oregelbundet och "kompenserat" upp det med godis. Vikten smög sig på allt eftersom och då jag haft värk pga EDS har jag inte kunnat röra mig i proportion till intag av kalorier.
Jag kan äta allt jag provat hittills - till och med nån godis och chokladbit... och ja, jag har ätit godis redan, men istället för en stor påse med smågodis räcker det med ett par bitar saltlakrits att suga på. Istället för en 200 grams chokladkaka räcker det med en ruta för att göra mig nöjd för kvällen. Banan blev mitt mellanmål igår och det gick bra. Idag blir det nog ett skalat äpple tror jag för det är jag sugen på.
Jag tror fortfarande att om man känner sin kropp och kan lyssna på signalerna den sänder ut så klarar man detta galant! Jag äter när kroppen säger till att den är hungrig och varierar min mat på samma sätt som innan, äter inte halv-/helfabrikat eftersom det smakar skräp och ofta är dåligt näringsmässigt.
Om jag nu är så "duktig" på att lyssna på kroppen och vet vad som är nyttigt och onyttigt - varför gick jag upp och varför behövde jag en GBP? Förut sände min kropp inte ut signaler att den var hungrig - jag kunde gå länge utan att äta... ibland i flera dagar, upp till en vecka och tanken på mat gjorde mig illamående. Och sockerberoendet hade jag inte karaktär nog att motarbeta om sanningen ska fram! Jag kan och är duktig på att laga mat, vet hur man lagar olika typer av dietmat, hur man lagar gourmetmat som skulle platsa på en 3 stjärnig restaurang, husmanskost, asiatiskt - you name it - jag lagar! Ibland har dock inte orken och inspirationen funnits och jag har slängt ihop nåt som kanske inte varit av det nyttigaste slaget. Fett, socker och för ont för att motionera är en dålig kombination. Dock är detta något jag har med mig nu och som hjälper mig.
Önskar så att media kunde visa nåt annat än skräckhistorier nån gång - oavsett vad det gäller!
En GBP är inte raka vägen till helvetet! Tror inte det är det för särskilt många även om det självklart kan gå fel och det finns risker med ingreppet, precis som med alla andra ingrepp och behandlingar... Är det ändå inte bättre att lugna de som ska opereras så de är så lugna det bara går att vara när de rullar in i operationssalen? Jag var lugnare än en filbunke, inte minsta stressad eller nervös och det tror jag också varit till min egen fördel. Är övertygad om att stresshormoner försvårar läkprocessen och hela utgången så jag ser ingen nytta i att skrämma upp patienten. Man har som patient tänkt igenom detta både en och tre gånger innan man ligger där på väg att bli sövd.
Skärpning! Jag försöker verkligen hitta något negativt, något som gör ont, något som inte är bra - men sanningen är den att jag inte lyckas! I mitt fall har kirurg, narkosläkare, sköterskor och skötare gjort ett superduperjobb!!
Och jag har tappar flera centimetrar!
Pilutta er! tjockismobbare! :P
tisdag 20 september 2011
Löken på laxen
Kvällens middag blev kokt potatis, en tomatsalsa med lök (tomaterna är skalade för att skalen är för hårda än så länge) och ugnsbakad lax med rödlök. (Min portion är mosad ska tilläggas.)
Tror jag kan ligga på båda sidorna nu. Jag har försökt undvika att ligga på vänster sida innan eftersom jag har två ingångshål där med rätt många agraffer på varje. Jag har fortfarande ont i ryggen och det verkar inte bli bättre om jag inte ligger ner, vilket får mig att tro att det är pga snedbelastning av musklerna, så har jag idag provat att vila lite även på vänster sida och det har inte gjort ont eller känts konstigt. Inatt kan nog alltså variera mina sovställningar lite mer än innan och det kan nog göra underverk för ryggen.
Jag skulle så himla gärna vilja starta styrketräning för att stärka upp musklerna i ryggen... och även träna rumpa, lår och armar, men får nog vänta tills agrafferna är tagna. Det är svårt att göra något utan att magmusklerna arbetar också och de ska jag helst inte använda just nu.
Nu är det dags för lite toabesök, vila i soffan och virka klart en mössa jag började på för några timmar sen.
Jag skulle så himla gärna vilja starta styrketräning för att stärka upp musklerna i ryggen... och även träna rumpa, lår och armar, men får nog vänta tills agrafferna är tagna. Det är svårt att göra något utan att magmusklerna arbetar också och de ska jag helst inte använda just nu.
Nu är det dags för lite toabesök, vila i soffan och virka klart en mössa jag började på för några timmar sen.
YAY!!! Inte längre tresiffrig
Det är inte mycket under, det erkänner jag - MEN det är under tresiffrigt och där har jag inte varit sen... jag kan inte minnas när!!! "Firar" med frukost bestående av en skål yoghurt med lite fullkornsflingor och ett glas juice.
måndag 19 september 2011
Ommöblerat lite här
Lagt till länkar över de bloggar jag följer dagligen... det finns fler och jag kommer lägga till fler allt eftersom. Om någon INTE vill vara med i listan är det bara att hojta till! Här görs allt med någon form av respekt för människorna som finns bakom och bara för att jag har skakat fläsket på bilder i bloggen, kan det ju mycket väl finnas de som vill vara mer privata - och tala gärna om det då - men de jag lagt ut är de jag gillar och som jag tycker det vore skoj om andra också upptäcker!
Lagt en bild på mig själv och den får väl ligga tills jag gått ner så det blir roligt att byta ut den mot en "smalare" bild!
Om någon undrar om grönsakerna som är som bakgrund så var min tanke med den två - jag ska äta nyttigt när jag får börja äta och grönsaker hör dit - plus att jag ska växa upp som något som strävar mot ljuset, något som växer med uppgiften, någon som kliver upp ur skiten och blir något bättre!
Lagt en bild på mig själv och den får väl ligga tills jag gått ner så det blir roligt att byta ut den mot en "smalare" bild!
Om någon undrar om grönsakerna som är som bakgrund så var min tanke med den två - jag ska äta nyttigt när jag får börja äta och grönsaker hör dit - plus att jag ska växa upp som något som strävar mot ljuset, något som växer med uppgiften, någon som kliver upp ur skiten och blir något bättre!
Klänningen vill ut och dansa
Sitter och funderar på hur det gått för A-C som skulle opereras idag. Jag hoppas innerligt att allt gått bra och att hon inte har ont eller mår dåligt. Hoppas hon får det lika "enkelt" som mig! Jag är faktiskt förvånad själv över hur bra allt gått... särskilt eftersom kirurgen och narkosläkaren kom in det sista de gjorde innan jag rullades till operation för att tala mig ur det hela och säga "till en normal människa kan vi säga att det är 5% risk att något går fel under eller efter operation - i ditt fall kan vi säga att det är 80% - är du verkligen säker på att du vill göra det här?!". Klart jag funderade lite då, men jag var så säker på att det här var det enda rätta för mig och att allt skulle gå bra så det fanns egentligen inget att fundera på.
Har även märkt att jag idag kan få av mig alla ringar jag har på fingrarna utan att olja in, ha på diskmedel eller dra så fingrarna blir blå innan ringarna kommer av. Det plus att vågen sakta men säkert klättrar nedåt gör vardagen bara lite roligare. Jag ska börja mäta med måttband också, men är fortfarande lite uppsvälld/uppblåst så jag väntar nån dag till innan jag mäter, fast jag ser och känner att saker händer...
Det är dock lång tid kvar innan kläderna som ligger i min "drömlåda" går att använda och klänningen jag köpte får ut och dansa...
Har även märkt att jag idag kan få av mig alla ringar jag har på fingrarna utan att olja in, ha på diskmedel eller dra så fingrarna blir blå innan ringarna kommer av. Det plus att vågen sakta men säkert klättrar nedåt gör vardagen bara lite roligare. Jag ska börja mäta med måttband också, men är fortfarande lite uppsvälld/uppblåst så jag väntar nån dag till innan jag mäter, fast jag ser och känner att saker händer...
Det är dock lång tid kvar innan kläderna som ligger i min "drömlåda" går att använda och klänningen jag köpte får ut och dansa...
 |
| Denna bild tillhör mig som är fotograf! Lånar du bör du först fråga och du måste referera till mig om du gör det! |
Första middagen!
Nu på kvällen kände jag att jag måste få testa smaken av lite riktig mat och testade att koka ett par pyttiga potatisar som mosades med en liten klick smör och mjölk. Till det tog jag ett par köttbullar. Lite ketchup. Middagen klar!
Smakade mums! Blev mätt på ett helt annat och mycket behagligare sätt än med soppor... så jag kan nog äta lite mosad mat nu så länge jag tar det lugnt och försiktigt. Mådde inte det minsta dåligt av det.
Var till Vårdcentralen idag för att en sköterska skulle kunna byta förbanden och titta hur det ser ut, men hon ville inte byta. Det var så fint och plåstren såg så rena och fräscha ut att hon sa att det är mer risk för infektion om hon börjar peta i det än om det får vara - så vi lät det va. Jag ska byta själv när plåstrena släpper av sig själva.
Jobbade några timmar idag och hämtade med mig ärenden hem så jag kan sitta och ringa under veckan. Det blir väldigt långtråkigt att bara sitta och inget göra, och man kan ju inte åka till Mariebergs Köpcentrum och shoppa hur mycket som helst... kassan sinar innan lusten gör det ;)
Smakade mums! Blev mätt på ett helt annat och mycket behagligare sätt än med soppor... så jag kan nog äta lite mosad mat nu så länge jag tar det lugnt och försiktigt. Mådde inte det minsta dåligt av det.
Var till Vårdcentralen idag för att en sköterska skulle kunna byta förbanden och titta hur det ser ut, men hon ville inte byta. Det var så fint och plåstren såg så rena och fräscha ut att hon sa att det är mer risk för infektion om hon börjar peta i det än om det får vara - så vi lät det va. Jag ska byta själv när plåstrena släpper av sig själva.
Jobbade några timmar idag och hämtade med mig ärenden hem så jag kan sitta och ringa under veckan. Det blir väldigt långtråkigt att bara sitta och inget göra, och man kan ju inte åka till Mariebergs Köpcentrum och shoppa hur mycket som helst... kassan sinar innan lusten gör det ;)
söndag 18 september 2011
Sorterat besvikelse
Det är tråkigt att vara "sjuk"... Nu är jag inte sjuk-sjuk, utan bara relativt nyopererad, men ändå. Man blir lite tröttare än normalt eftersom man inte äter lika mycket och inte får i sig lika mycket näring och det tar en liten tid innan kroppen ställer om sig.
Idag har jag fixat mat till mig och marinerat kyckling som ska tillagas under kvällen så maken får nåt att äta också. Jag har sorterat mina scrap-papper och insett att med den laddningen som kommer från Panduro till veckan måste jag nog skaffa mig en förvaringsväska till och har tittat ut en på Panduros hemsida. Tittade på Anne på Grönkulla - en riktig favoritserie som jag även har på DVD. Megan Follows är så himla söt och serien är rolig trots att man är vuxen nu. Funderar på om jag ska pyssla ett kort till. Gjorde ett igår som ska skickas med en tackhälsning till Avd. 136 på Sahlgrenska...
Känner mig lite rastlös, men det kan nog bli bättre under veckan om jag hämtar lite ärenden jag kan jobba med hemifrån. Har ju tillgång till allt genom datorn och jobbets växel är med i mobilen så det finns inget som hindrar egentligen. Får nog vänta ytterligare en vecka innan jag åker ut för återtag eftersom det tar emot att sitta i bilen för länge just nu, men ringa och se om någon vill betala ikapp och kolla av hur mina tidigare ikappbetalare sköter sig klarar jag utan problem.
Lite besviken över hur vissa "vänner" beter sig också. Det är tydligen väldigt viktigt att jag höra av mig, ställer upp och hjälper till, men sen blir det helt tyst när jag inte behövs. Inte ett ljud varken innan eller efter operationen, inga lyckönskningar innan, inget "skönt att allt gick bra!" efteråt, men det är väl så man märker vilka ens riktiga vänner är... kanske... Jag vet att jag inte behöver ödsla energi på att hjälpa till mer och det är ju positivt i alla fall.
Så! Det var dagens gnäll!
Jag har en fluffig och spinnande katt bakom nacken på soffans ryggstöd och en bredvid mig som ligger och trampar mot mitt ben. Tror jag ska störa dem båda med att resa på mig och gå ut i köket för att ta nåt att dricka.
Imorgon ska jag posta ett paket och ett kort, se om jag kan få hjälp på vårdcentralen att byta förbanden och samtidigt kolla så det inte blivit infekterat någonstans, åka till jobbet - eller rättare sagt - få skjuts till och från jobbet av maken för han vill inte att jag kör själv och sen en snabbis till Panduro... KANSKE... beror väl på hur mycket min chaufför orkar med och har lust med ;) Ska laga lite mat till honom för vägen till den här mannens hjärta går nog verkligen genom magen... eller så är jag helt enkelt helt fantastisk på att laga mat!
Missa inte matbloggen (även om den ligger i lite vila just nu): http://middagar.loveeatpray.com
Idag har jag fixat mat till mig och marinerat kyckling som ska tillagas under kvällen så maken får nåt att äta också. Jag har sorterat mina scrap-papper och insett att med den laddningen som kommer från Panduro till veckan måste jag nog skaffa mig en förvaringsväska till och har tittat ut en på Panduros hemsida. Tittade på Anne på Grönkulla - en riktig favoritserie som jag även har på DVD. Megan Follows är så himla söt och serien är rolig trots att man är vuxen nu. Funderar på om jag ska pyssla ett kort till. Gjorde ett igår som ska skickas med en tackhälsning till Avd. 136 på Sahlgrenska...
Känner mig lite rastlös, men det kan nog bli bättre under veckan om jag hämtar lite ärenden jag kan jobba med hemifrån. Har ju tillgång till allt genom datorn och jobbets växel är med i mobilen så det finns inget som hindrar egentligen. Får nog vänta ytterligare en vecka innan jag åker ut för återtag eftersom det tar emot att sitta i bilen för länge just nu, men ringa och se om någon vill betala ikapp och kolla av hur mina tidigare ikappbetalare sköter sig klarar jag utan problem.
Lite besviken över hur vissa "vänner" beter sig också. Det är tydligen väldigt viktigt att jag höra av mig, ställer upp och hjälper till, men sen blir det helt tyst när jag inte behövs. Inte ett ljud varken innan eller efter operationen, inga lyckönskningar innan, inget "skönt att allt gick bra!" efteråt, men det är väl så man märker vilka ens riktiga vänner är... kanske... Jag vet att jag inte behöver ödsla energi på att hjälpa till mer och det är ju positivt i alla fall.
Så! Det var dagens gnäll!
Jag har en fluffig och spinnande katt bakom nacken på soffans ryggstöd och en bredvid mig som ligger och trampar mot mitt ben. Tror jag ska störa dem båda med att resa på mig och gå ut i köket för att ta nåt att dricka.
Imorgon ska jag posta ett paket och ett kort, se om jag kan få hjälp på vårdcentralen att byta förbanden och samtidigt kolla så det inte blivit infekterat någonstans, åka till jobbet - eller rättare sagt - få skjuts till och från jobbet av maken för han vill inte att jag kör själv och sen en snabbis till Panduro... KANSKE... beror väl på hur mycket min chaufför orkar med och har lust med ;) Ska laga lite mat till honom för vägen till den här mannens hjärta går nog verkligen genom magen... eller så är jag helt enkelt helt fantastisk på att laga mat!
Missa inte matbloggen (även om den ligger i lite vila just nu): http://middagar.loveeatpray.com
Efter op-tankar
Har suttit och läst lite andra ""GBP-bloggar" och det slår mig att jag måste haft det väldigt "enkelt". Många skriver om hur de måste äta 9 gånger om dagen i början, sätta klockan på ringning för att vakna och äta, hur de har ont, mår dåligt osv, osv. Jag känner fortfarande inte särskilt mycket!
OCH jag sätter ingen klocka på ringning för att gå upp och äta! Det där sköter kroppen själv. Igår sov jag till klockan var nästan 10 och det var hur skönt som helst. Kände att jag var lite hungrig när jag gick upp, men inte så mycket att jag blev illamående och yr eller nåt. Och jag äter inte var 3:e timme som om jag vore ett nyfött barn på 60-talet. Kroppen talar själv om när den är hungrig eller törstig och jag lyssnar på de signalerna... lite mer nu än jag gjorde tidigare kanske... de är lite svårare att helt ignorera nu. Igår när vi var ute ett par timmar och handlade och sånt hade jag med mig en flaska med isvatten som jag drack av när jag behövde och dagen innan det kände jag att jag var tvungen att köpa en liten tetra-festis för att få lite vätska för jag blev alldeles torr i munnen - men det räknar jag inte som några problem.
Igår tyckte jag dock att urinen ändrade färg och blev lite orolig att det är en UVI på gång igen, eftersom jag får såna med rätt jämna mellanrum och efter att ha blivit retad med en kateter i nåt dygn vore det inte helt omöjligt. Så idag på morgonen åkte mina Labstix fram för test...
Ingen UVI vad jag kan se, det som kan ha ändrat färgen på urinen är en något förhöjd nivå av Ketoner, men eftersom kroppen förmodligen bryter ner fett just nu så är det inget att oroa sig för att det ger utslag på urinen. Ska dock hålla lite koll någon mer dag för säkerhets skull.
Jag skulle nog vilja säga att det hjälper att känna sin kropp när man gör en GBP. Jag hade nästan total koll på alla funktioner och mina värden innan operationen och känner därför snabbt om det sker någon förändring som skulle kunna vara negativ - och kan därmed "mota Olle i grind" så att säga.
Att dessutom gå in med en positiv inställning att "det här ska bli bra!" tror jag också hjälper och är viktig! Ligger man och tycker synd om sig själv, känner efter var minsta lilla onda sitter och klagar hela tiden kommer det förmodligen bli helt outhärdligt efter en operation.
Det enda jobbiga och negativa jag upplever just nu är att jag inte kan luta laptopen mot magen som jag gjort tidigare för då lutar jag den mot såren och det kanske inte är så bra - det gör inte ont, men jag tror det ska undvikas... Stort problem va? ;)
Nu ska jag lägga undan datorn lite och lägga mig i soffan en stund. Maken sover, katterna sover så jag kan väl göra detsamma en liten stund till. Idag har jag inte tänkt göra något särskilt, bara vara hemma, pyssla lite och ta det lugnt... för imorgon ska jag en sväng till jobbet och då vill jag vara riktigt pigg. Sjukskriven i två veckor? Nej, det tror jag inte! Men jag ska inte jobba som vanligt och chefen tycker inte man ska "straffas" för att man är sjuk så alla får normal lön även vid sjukdom/sjukskrivning. Jag ska mest dit och visa att jag lever och hämta om det kommit några ärenden jag kan jobba med hemifrån. Det blir ju sjukt trist att bara sitta här och inget göra - då kommer jag vara "tvungen" att se på Glamour och "Days of our lifes" och mitt liv är bättre än så!
OCH jag sätter ingen klocka på ringning för att gå upp och äta! Det där sköter kroppen själv. Igår sov jag till klockan var nästan 10 och det var hur skönt som helst. Kände att jag var lite hungrig när jag gick upp, men inte så mycket att jag blev illamående och yr eller nåt. Och jag äter inte var 3:e timme som om jag vore ett nyfött barn på 60-talet. Kroppen talar själv om när den är hungrig eller törstig och jag lyssnar på de signalerna... lite mer nu än jag gjorde tidigare kanske... de är lite svårare att helt ignorera nu. Igår när vi var ute ett par timmar och handlade och sånt hade jag med mig en flaska med isvatten som jag drack av när jag behövde och dagen innan det kände jag att jag var tvungen att köpa en liten tetra-festis för att få lite vätska för jag blev alldeles torr i munnen - men det räknar jag inte som några problem.
Igår tyckte jag dock att urinen ändrade färg och blev lite orolig att det är en UVI på gång igen, eftersom jag får såna med rätt jämna mellanrum och efter att ha blivit retad med en kateter i nåt dygn vore det inte helt omöjligt. Så idag på morgonen åkte mina Labstix fram för test...
Ingen UVI vad jag kan se, det som kan ha ändrat färgen på urinen är en något förhöjd nivå av Ketoner, men eftersom kroppen förmodligen bryter ner fett just nu så är det inget att oroa sig för att det ger utslag på urinen. Ska dock hålla lite koll någon mer dag för säkerhets skull.
Jag skulle nog vilja säga att det hjälper att känna sin kropp när man gör en GBP. Jag hade nästan total koll på alla funktioner och mina värden innan operationen och känner därför snabbt om det sker någon förändring som skulle kunna vara negativ - och kan därmed "mota Olle i grind" så att säga.
Att dessutom gå in med en positiv inställning att "det här ska bli bra!" tror jag också hjälper och är viktig! Ligger man och tycker synd om sig själv, känner efter var minsta lilla onda sitter och klagar hela tiden kommer det förmodligen bli helt outhärdligt efter en operation.
Det enda jobbiga och negativa jag upplever just nu är att jag inte kan luta laptopen mot magen som jag gjort tidigare för då lutar jag den mot såren och det kanske inte är så bra - det gör inte ont, men jag tror det ska undvikas... Stort problem va? ;)
Nu ska jag lägga undan datorn lite och lägga mig i soffan en stund. Maken sover, katterna sover så jag kan väl göra detsamma en liten stund till. Idag har jag inte tänkt göra något särskilt, bara vara hemma, pyssla lite och ta det lugnt... för imorgon ska jag en sväng till jobbet och då vill jag vara riktigt pigg. Sjukskriven i två veckor? Nej, det tror jag inte! Men jag ska inte jobba som vanligt och chefen tycker inte man ska "straffas" för att man är sjuk så alla får normal lön även vid sjukdom/sjukskrivning. Jag ska mest dit och visa att jag lever och hämta om det kommit några ärenden jag kan jobba med hemifrån. Det blir ju sjukt trist att bara sitta här och inget göra - då kommer jag vara "tvungen" att se på Glamour och "Days of our lifes" och mitt liv är bättre än så!
lördag 17 september 2011
Dagens soppa
Ouff! Jag är mätt! Har ätit 3 dl Thai Rödcurry-soppa med kyckling, potatis, äpple och bambuskott, och druckit lite vatten efter det. Trots det har jag inte fått nån "dumping" som det så fint kallas, när man blir dålig efter att man ätit för mycket, för snabbt eller för fett. Det tog ganska lång tid att få i sig allt och jag tvingade inte ner något, men var hungrig och behövde nog hela mängden.
Bilden nedan visar hur soppan såg ut innan den mixades. Gubben fick omixad soppa dock för han kan ju äta vanligt, till skillnad från mig. Tyvärr är bilden tagen med en iPhone och kameran i min är skitkass, men det får man väl helt enkelt bara stå ut med...
Thai Rödcurry-soppa / Paneng Gai
Man kan vara duktig och använda rödcurrypasta, men Santa Maria har en jättebra och välsmakande kryddblandning för att göra Paneng och då behöver man inte stå och meckla med massa ingredienser.
1 burk kokosmjölk
1 påse Santa Maria Paneng kryddblandning
400 g kycklingfärs alt kycklingfilé
2 medelstora potatisar
1 äpple
1 burk bambuskott
Ev. lite salt
(Broccoli om man tycker om och får äta det, vilket jag inte får just nu.)
Skala och dela potatisen i bitar och låt koka. Stek kycklingen. När potatisen är klar lägg ihop den med den stekta kycklingen, häll på kokosmjölken och kryddblandningen och låt koka ihop. Tillsätt bambuskotten och äpplet som du skalar och skär i lagomt stora bitar. Salta om du tycker smaken är för mesig. Saltet tar fram kryddorna och smaken så salta med försiktighet och låt det stå till sig lite innan du häller på mer salt.
Om du tycker att soppan blir för tjock är det bara att späda med lite vatten till önskad konsistens (eller kokosmjölk om du vill ha det lite gräddigare, men efter en GBP kan man bli dålig om man äter för fett).
Head shot
Idag har svullnaden och känslan av att vara uppblåst av gaser försvunnit något och magen känns som den sjunkit ihop något. Det känns bra.
Sov riktigt bra i natt... och länge, så det kanske gjorde sitt till. Startade dessutom morgonen med en rejäl "trumpetfanfar" för att välkomna morgonen och det gjorde nog susen också.
Idag ska vi åka och peka ut tapeterna och golvet så de som ska utföra renoveringen av svärföräldrarnas hus kan hämta allt på måndag och starta. Vi ska även förbi nån affär och handla så jag kan göra en Thai Rödcurry-soppa. Det var jag sugen på igår men saknade en viktig ingrediens och orkade inte då testa utan och bli besviken för att det inte smakade som det skulle.
Igår åkte vi en sväng till Mariebergs köpcentrum. Var tvungen att hämta ut vitaminerna och allt jag ska äta dagligen för att inte få brist på något ämne som är viktigt för kroppen... De var inte direkt gratis, men jag kommer väl upp i Högkostnadsbeloppet snart och slipper betala. Det blev även en tur till Panduro och inköp av lite papper för att pyssla några kort. Har ju även lagt en beställning på deras hemsida så det var inte så mycket som jag köpte igår.
Har nog inte så mycket mer att tillägga - jag lever, jag släpper gaser som värsta gasfabriken och idag ska jag äta något jag är riktigt sugen på!
Har funderat lite fram och tillbaka... Jag har ju bjudit på "den nakna sanningen" men utan huvud. Ska jag även bjuda på ett "head shot"? Jag tror jag vågar mig till det idag. Vi är på väg ut och jag mår bra - så varför inte? Jag är den jag är och har man redan sett allt annat så kan man väl lika gärna se ansiktet med...?
Sov riktigt bra i natt... och länge, så det kanske gjorde sitt till. Startade dessutom morgonen med en rejäl "trumpetfanfar" för att välkomna morgonen och det gjorde nog susen också.
Idag ska vi åka och peka ut tapeterna och golvet så de som ska utföra renoveringen av svärföräldrarnas hus kan hämta allt på måndag och starta. Vi ska även förbi nån affär och handla så jag kan göra en Thai Rödcurry-soppa. Det var jag sugen på igår men saknade en viktig ingrediens och orkade inte då testa utan och bli besviken för att det inte smakade som det skulle.
Igår åkte vi en sväng till Mariebergs köpcentrum. Var tvungen att hämta ut vitaminerna och allt jag ska äta dagligen för att inte få brist på något ämne som är viktigt för kroppen... De var inte direkt gratis, men jag kommer väl upp i Högkostnadsbeloppet snart och slipper betala. Det blev även en tur till Panduro och inköp av lite papper för att pyssla några kort. Har ju även lagt en beställning på deras hemsida så det var inte så mycket som jag köpte igår.
Har nog inte så mycket mer att tillägga - jag lever, jag släpper gaser som värsta gasfabriken och idag ska jag äta något jag är riktigt sugen på!
Har funderat lite fram och tillbaka... Jag har ju bjudit på "den nakna sanningen" men utan huvud. Ska jag även bjuda på ett "head shot"? Jag tror jag vågar mig till det idag. Vi är på väg ut och jag mår bra - så varför inte? Jag är den jag är och har man redan sett allt annat så kan man väl lika gärna se ansiktet med...?
Jag, 110917
fredag 16 september 2011
Bilder
Här kommer några bilder på hur magen ser ut nu. Det är lite svullet över de två hålen på höger sida på bilden och magen är lite uppsvälld av gaser, men i övrigt ser det väl rätt okej ut för att vara nyopererat tycker jag. De två som är svullna är de hål som är lite större, där verktygen gick in och det är helt normalt att det är lite svullet så länge det inte blir rött, varmt och fult, och det upplever jag inte att det är... och jag ska göra mitt bästa att ta hand om dem så det inte blir nån infektion i dem heller.
Och här är en bild med jämförelser från tidigare foton.
Hemma igen
Blev utskriven igår och tog tåget hem... Bad move! Tåg är inte behagligt att åka i flera timmar på när man är nyopererad, men jag kom fram till en väntande gubbe som befriade mig från den lite för tunga ryggsäcken jag hade med mig och pussade lite på mig. Men ett tips om du ska operera dig på ett sjukhus långt från hemmet - ta inte tåget hem efteråt!
Vi åkte hem, lämnade ryggsäcken och gick till affären så jag kunde köpa ingredienser till Potatis- & löksoppa som jag sen ställde mig och fixade i ordning innan jag slog mig ner i soffan en stund innan soppan skulle mixas. Flippade tv-kanaler en stund och startade datorn, men var mest bubblig i magen och det är svårt att koncentrera sig när det kör runt i tarmarna. Soppan blev klar och jag lyckades hålla för luftningshålet på blendern/mixern så det for soppa över hela mig och köket och jag fick städa och sen prova igen. Klantigt! Men det blev väldigt gott när det väl blev klart och jag åt en skål.
Svärföräldrarna kom hit senare på kvällen med fina blommor och äpplen från deras eget träd. Kanske skulle koka lite mos på en del...
Har tänkt ta bild idag på hur magen ser ut och lägga upp senare. Dock ser jag tjockare ut nu än innan jag åkte, men det är för alla gaser i magen och jag väntar på att "atombomben" faller och lättar på trycket, men ändå... Har gått ner något kilo i alla fall och enligt sjukhusets våg skulle jag idag vara under 100 kg, men hemmavågen är inte kalibrerad på samma sätt och står därför på 101,2 kg och det är 2 kg skillnad på dem, enligt varje jämförelse jag gjort innan operationen i alla fall... men oavsett, så har jag gått ner något kilo och strunt samma vad det står på vågen!
Har även bokat tid hos min privatläkare för borttagning av agrafferna och det blir 3 oktober kl 10.30. Tror även jag ska se om sköterskan har fått in vaccinationerna då och fixa det samtidigt.
Ska idag hämta ut B12, Mulitvitaminer, Kalcium och Järntabletter på Apoteket för det är sånt man får äta resten av livet sen efter operationen, verkar det som i alla fall... Tarmarna hinner inte ta upp de ämnena tillräckligt mycket efter att man opererats och därför är det bra att tillföra det i tablettform. Järntabletterna är jag dock lite fundersam på om jag verkligen ska ta direkt eftersom de har en tendens att stoppa upp magen och ge förstoppning och just nu första veckan är jag inte så intresserad av det... vill helst ha igång magen först ordentligt innan jag stoppar upp den igen.
Okej... det var allt för nu - vi ses senare igen och då med bilder på magen!
Vi åkte hem, lämnade ryggsäcken och gick till affären så jag kunde köpa ingredienser till Potatis- & löksoppa som jag sen ställde mig och fixade i ordning innan jag slog mig ner i soffan en stund innan soppan skulle mixas. Flippade tv-kanaler en stund och startade datorn, men var mest bubblig i magen och det är svårt att koncentrera sig när det kör runt i tarmarna. Soppan blev klar och jag lyckades hålla för luftningshålet på blendern/mixern så det for soppa över hela mig och köket och jag fick städa och sen prova igen. Klantigt! Men det blev väldigt gott när det väl blev klart och jag åt en skål.
Svärföräldrarna kom hit senare på kvällen med fina blommor och äpplen från deras eget träd. Kanske skulle koka lite mos på en del...
Har tänkt ta bild idag på hur magen ser ut och lägga upp senare. Dock ser jag tjockare ut nu än innan jag åkte, men det är för alla gaser i magen och jag väntar på att "atombomben" faller och lättar på trycket, men ändå... Har gått ner något kilo i alla fall och enligt sjukhusets våg skulle jag idag vara under 100 kg, men hemmavågen är inte kalibrerad på samma sätt och står därför på 101,2 kg och det är 2 kg skillnad på dem, enligt varje jämförelse jag gjort innan operationen i alla fall... men oavsett, så har jag gått ner något kilo och strunt samma vad det står på vågen!
Har även bokat tid hos min privatläkare för borttagning av agrafferna och det blir 3 oktober kl 10.30. Tror även jag ska se om sköterskan har fått in vaccinationerna då och fixa det samtidigt.
Ska idag hämta ut B12, Mulitvitaminer, Kalcium och Järntabletter på Apoteket för det är sånt man får äta resten av livet sen efter operationen, verkar det som i alla fall... Tarmarna hinner inte ta upp de ämnena tillräckligt mycket efter att man opererats och därför är det bra att tillföra det i tablettform. Järntabletterna är jag dock lite fundersam på om jag verkligen ska ta direkt eftersom de har en tendens att stoppa upp magen och ge förstoppning och just nu första veckan är jag inte så intresserad av det... vill helst ha igång magen först ordentligt innan jag stoppar upp den igen.
Okej... det var allt för nu - vi ses senare igen och då med bilder på magen!
onsdag 14 september 2011
En stor eloge till vården!
Jag måste säga att jag är förvånad över hur fantastisk vården och omsorgen över patienterna här på Sahlgrenska har varit. Alla sköterskor är väldigt trevliga, lätta att prata med, skojar, skrattar och finns framförallt där hela tiden om det är någon fråga eller nåt man blir fundersam på - och alla med samma professionalism!
En stor eloge till sjuksköterskorna/skötarna på CIVA samt Avd. 136... och nej, det står ingen manlig skötare vid namn Erik över mig och tvingar mig att skriva detta - det kommer helt ur hjärtat! Ni är fantastiska och har gjort sjukhusvistelsen mycket mer angenäm!
Hur jobbig jag sen varit kan ju de diskutera när jag åkt härifrån och slipper höra det ;)
Alla klagar så på vården och att den är obefintlig, men jag har inte sett eller upplevt något jag skulle kunna klaga på och här har jag blivit uppassad på som värsta prinsessan. IVA sköterskorna som satt som övervak fick ju ha nöjet att ha mig klarvaken hela natten. De fixade fram en TV åt mig (även om utbudet var kraftigt begränsat) och senare en radio och en Hemmets veckotidning. Jag fick låna telefonen för att ringa mamma och gubben. Sen gick väl deras jobb ut på att höja och sänka sängen åt mig och hjälpa mig ur ett par gånger för jag ville stå och gå lite. SEN hittade de kontrollen som var menad för mig och då kunde jag styra sängen själv och de studerade inför nån kurs i akutvård.
När jag sen kom till avdelningen fick jag ju tillgång till mina tillhörigheter igen... mobiler, dator osv och kunde då roa mig på ett helt annat sätt, men på två dygn har jag sovit 5 timmar - varav 2,5 var under narkos. Återstår att se om även denna natt blir sån eller om jag med hjälp av lite meditation och sömntabletter kan få kroppen att stilla sig nog för att sömnen ska vinna...
Fantastiska människor som jobbar här! Stor eloge till dem alla!! Men... imorgon vill jag hem! ;)
En stor eloge till sjuksköterskorna/skötarna på CIVA samt Avd. 136... och nej, det står ingen manlig skötare vid namn Erik över mig och tvingar mig att skriva detta - det kommer helt ur hjärtat! Ni är fantastiska och har gjort sjukhusvistelsen mycket mer angenäm!
Hur jobbig jag sen varit kan ju de diskutera när jag åkt härifrån och slipper höra det ;)
Alla klagar så på vården och att den är obefintlig, men jag har inte sett eller upplevt något jag skulle kunna klaga på och här har jag blivit uppassad på som värsta prinsessan. IVA sköterskorna som satt som övervak fick ju ha nöjet att ha mig klarvaken hela natten. De fixade fram en TV åt mig (även om utbudet var kraftigt begränsat) och senare en radio och en Hemmets veckotidning. Jag fick låna telefonen för att ringa mamma och gubben. Sen gick väl deras jobb ut på att höja och sänka sängen åt mig och hjälpa mig ur ett par gånger för jag ville stå och gå lite. SEN hittade de kontrollen som var menad för mig och då kunde jag styra sängen själv och de studerade inför nån kurs i akutvård.
När jag sen kom till avdelningen fick jag ju tillgång till mina tillhörigheter igen... mobiler, dator osv och kunde då roa mig på ett helt annat sätt, men på två dygn har jag sovit 5 timmar - varav 2,5 var under narkos. Återstår att se om även denna natt blir sån eller om jag med hjälp av lite meditation och sömntabletter kan få kroppen att stilla sig nog för att sömnen ska vinna...
Fantastiska människor som jobbar här! Stor eloge till dem alla!! Men... imorgon vill jag hem! ;)
Uppdatering från sjukhussängen
Nu är klockan strax efter 14.00 och jag har ätit och druckit massor känns det som. Yoghurt, kycklingsoppa, juicer och vatten och hittills är jag uppe i 1095 ml och målet för dagen var minst 1 liter så det har jag passerat och kommer säkert upp i 1,5 liter innan det är dags att sova.
Och jo, jag ska sova här i natt också, men planen är att jag ska få åka hem imorgon, men det ska diskuteras vid den rond som går på kvällen.
Har fortfarande inte nämnvärt ont och det är inte obehagligt att äta och dricka det som serveras, så länge jag tar det lugnt.
På morgonen kopplades katetern ur och efter det tog jag en varm och skön dusch, tvättade håret och borstade tänderna. Fick på mig mina egna kläder också vilket känns mycket skönare än att luffa runt i sjukhustälten.
Jag delar rum med två damer, eller tanter - för de har faktiskt nått både den aktningsvärda åldern och pondusen för att kunna tituleras tanter, vilket jag också snart kan. Den ena gör inte alls mycket väsen av sig... hon har svårt att få i sin föda av nån anledning som jag inte frågat om, men är söt och klappar mig lite på fötterna när hon går förbi. Den andra tanten - en riktig tant - klagar på allt, är högljudd, stönar, pustar och frustar ungefär likadant som vindarna ute... Maten är dålig, personalen lyssnar inte, hon har ont och får inte hjälp, sängen är obekväm, hon är förstoppad, luften är torr och gör hennes ben skrynkliga (?), portionerna är för stora, hon tycker inte om kassler men chokladpraliner går bra, medicinen smakar illa och ifrågasätts, men i nästa andetag klagar hon över att hon har ont och inte får hjälp när hon vill... Personalen springer till henne stup i halvtimmen, när hon inte sover vill säga, men lyckas hon somna så sover hon dåligt och klagar över det också... men hon klagar mer när personalen inte hör än inför dem.
Jag sätter på mig hörlurar och försöker ignorera att hon finns i rummet, vilket går hyfsat bra.
Har tittat på filmer och Svenska Hollywoodfruar, lyssnat på ljudböcker och svarat på jobbmail - man kan ju inte bara "lata" sig för att man är nyopererad.
Och jo, jag ska sova här i natt också, men planen är att jag ska få åka hem imorgon, men det ska diskuteras vid den rond som går på kvällen.
Har fortfarande inte nämnvärt ont och det är inte obehagligt att äta och dricka det som serveras, så länge jag tar det lugnt.
På morgonen kopplades katetern ur och efter det tog jag en varm och skön dusch, tvättade håret och borstade tänderna. Fick på mig mina egna kläder också vilket känns mycket skönare än att luffa runt i sjukhustälten.
Jag delar rum med två damer, eller tanter - för de har faktiskt nått både den aktningsvärda åldern och pondusen för att kunna tituleras tanter, vilket jag också snart kan. Den ena gör inte alls mycket väsen av sig... hon har svårt att få i sin föda av nån anledning som jag inte frågat om, men är söt och klappar mig lite på fötterna när hon går förbi. Den andra tanten - en riktig tant - klagar på allt, är högljudd, stönar, pustar och frustar ungefär likadant som vindarna ute... Maten är dålig, personalen lyssnar inte, hon har ont och får inte hjälp, sängen är obekväm, hon är förstoppad, luften är torr och gör hennes ben skrynkliga (?), portionerna är för stora, hon tycker inte om kassler men chokladpraliner går bra, medicinen smakar illa och ifrågasätts, men i nästa andetag klagar hon över att hon har ont och inte får hjälp när hon vill... Personalen springer till henne stup i halvtimmen, när hon inte sover vill säga, men lyckas hon somna så sover hon dåligt och klagar över det också... men hon klagar mer när personalen inte hör än inför dem.
Jag sätter på mig hörlurar och försöker ignorera att hon finns i rummet, vilket går hyfsat bra.
Har tittat på filmer och Svenska Hollywoodfruar, lyssnat på ljudböcker och svarat på jobbmail - man kan ju inte bara "lata" sig för att man är nyopererad.
tisdag 13 september 2011
I'm back!
Operationen blev av trots att kirurgen och narkosläkaren försökte övertala mig om att avstå det allra sista de gjorde... (helt meningslöst att ens försöka en det kanske inte de förstod).
Operationen startade kl 15.00 och avslutades 17.30 och kl 18.00 var jag klarvaken och hyfsat pigg.
Har inte nämnvärt ont och ryggontet av att ligga i en lite knasig säng irriterar mer än själva ingreppet.
Jag trodde inte jag skulle bli kvar på IVA så länge som jag blev, men de ville ju hålla koll på mig så jag hade övervak av 4 olika sköterskor som alla var väldigt gulliga och trevliga och tyckte jag var oförskämt pigg. De såg inte riktigt meningen med övervaket eftersom jag var uppe och gick lite 4 gånger under natten och inte sov en blund på hela tiden. Blev utskriven från IVA kl 11.00 dagen efter operationen.
Vad roade jag mig med, vaken, hela kvällen och natten? Tja, de hade inte så mycket underhållning att välja på... SVT1, TV4, P4 och en Hemmets Veckotidning. Samtliga alternativ utnyttjades, varvat med total tystnad... eller total kanske man inte ska säga eftersom det pep från maskiner, prover togs 1 gång per timme och det var rörelse runt mig mest hela tiden. Utan dator och mobiler var det en rätt långtråkig vistelse faktiskt, men omvårdnaden går absolut inte att klaga på.
Väl tillbaka på vårdavdelningen har jag fått ny nattskjorta - undrar vem som har designat de här sexiga sjukhuskläderna egentligen? Ny kisspåse har monterats eftersom jag har kateter. Nya prover har tagits och jag har promenerat och puffat i min lilla apparat som ska lösa slemmet i luftvägarna. Sitter nu och suttar på lite vatten och funderar på att ta en promenad till strax. Det är skönt för ryggen att röra sig lite.
Operationen startade kl 15.00 och avslutades 17.30 och kl 18.00 var jag klarvaken och hyfsat pigg.
Har inte nämnvärt ont och ryggontet av att ligga i en lite knasig säng irriterar mer än själva ingreppet.
Jag trodde inte jag skulle bli kvar på IVA så länge som jag blev, men de ville ju hålla koll på mig så jag hade övervak av 4 olika sköterskor som alla var väldigt gulliga och trevliga och tyckte jag var oförskämt pigg. De såg inte riktigt meningen med övervaket eftersom jag var uppe och gick lite 4 gånger under natten och inte sov en blund på hela tiden. Blev utskriven från IVA kl 11.00 dagen efter operationen.
Vad roade jag mig med, vaken, hela kvällen och natten? Tja, de hade inte så mycket underhållning att välja på... SVT1, TV4, P4 och en Hemmets Veckotidning. Samtliga alternativ utnyttjades, varvat med total tystnad... eller total kanske man inte ska säga eftersom det pep från maskiner, prover togs 1 gång per timme och det var rörelse runt mig mest hela tiden. Utan dator och mobiler var det en rätt långtråkig vistelse faktiskt, men omvårdnaden går absolut inte att klaga på.
Väl tillbaka på vårdavdelningen har jag fått ny nattskjorta - undrar vem som har designat de här sexiga sjukhuskläderna egentligen? Ny kisspåse har monterats eftersom jag har kateter. Nya prover har tagits och jag har promenerat och puffat i min lilla apparat som ska lösa slemmet i luftvägarna. Sitter nu och suttar på lite vatten och funderar på att ta en promenad till strax. Det är skönt för ryggen att röra sig lite.
måndag 12 september 2011
Inskriven och väntar
Jag började dagen precis som gårdagen avslutades... med en pre-operativ dubbeldusch i mitt lilla compact-living badrum...
Nu har jag fått min säng, blivit inskriven, vägd, mätt och fått dropp som jag ska leva på resten av dagen... Jag skulle så himla gärna vilja ha en isbit eller två att suga på men det är nog inte tillåtet just nu.
Jag står som nr 3 i operationskön för dagen. Exakt tid kan inte lämnas men efter lunch någon gång blir det i alla fall.
Utgångsvikt vid första godkännandet i Örebro var 119 kg och startvikt här i Göteborg var 107. Jag var rädd att jag skulle gått upp sen senaste besöket eftersom kroppen samlat på sig vätska, men jag vägde idag in på 101 kg. Så jag kan nog vara nöjd i alla fall...
Iklädd väldigt osexiga sjukhuskläder bestående av gasbindor som ska föreställa strumpor, ett par hemskt osexiga trosor eller snarare mamelucker och en skjorta som är väldigt öppen i ryggen. Allt sponsrat av "Västra Götalandsregionen".
Avdelningen är väldigt fin och de har en jättetrevlig frukostmatsal med massa gott uppdukat. All personal verkar mycket trevlig... so far anyway. Det enda lite störande momentet är att det renoveras på avdelningen bredvid och man hör hur de borrar då och då och med jämna mellanrum går det förbi en kille, som inte är helt äcklig att titta på, med två tvåtums brädbitar... fram och tillbaka går han med dem - undrar om det är hans jobb att bära de där två fram och tillbaka i korridorerna här?
Tror jag ska se på nån serie eller film i väntan på att nåt ska hända... eller kanske fortsätta lyssna på nån trevlig ljudbok. Det lär väl inte hända mycket de närmaste timmarna i alla fall...
Droppet irriterar lite och den rygglösa skjortan är för tight runt halsen, MEN jag klagar inte! Jag är så nöjd med att vara här även om jag för tillfället är placerad i ett tillfälligt rum med min säng.
Man fäller helt enkelt ut den lilla väggen som handfatet sitter fast på, mot toaletten och *vips* så har man en duschhörna.
Utsikten från min balkong på hotellrummet var det dock inte mycket att klaga över... En fin morgon när man får lov att äta skulle det säkert vara mycket trevligt att sitta här...
Nu har jag fått min säng, blivit inskriven, vägd, mätt och fått dropp som jag ska leva på resten av dagen... Jag skulle så himla gärna vilja ha en isbit eller två att suga på men det är nog inte tillåtet just nu.
Utgångsvikt vid första godkännandet i Örebro var 119 kg och startvikt här i Göteborg var 107. Jag var rädd att jag skulle gått upp sen senaste besöket eftersom kroppen samlat på sig vätska, men jag vägde idag in på 101 kg. Så jag kan nog vara nöjd i alla fall...
Iklädd väldigt osexiga sjukhuskläder bestående av gasbindor som ska föreställa strumpor, ett par hemskt osexiga trosor eller snarare mamelucker och en skjorta som är väldigt öppen i ryggen. Allt sponsrat av "Västra Götalandsregionen".
Avdelningen är väldigt fin och de har en jättetrevlig frukostmatsal med massa gott uppdukat. All personal verkar mycket trevlig... so far anyway. Det enda lite störande momentet är att det renoveras på avdelningen bredvid och man hör hur de borrar då och då och med jämna mellanrum går det förbi en kille, som inte är helt äcklig att titta på, med två tvåtums brädbitar... fram och tillbaka går han med dem - undrar om det är hans jobb att bära de där två fram och tillbaka i korridorerna här?
Tror jag ska se på nån serie eller film i väntan på att nåt ska hända... eller kanske fortsätta lyssna på nån trevlig ljudbok. Det lär väl inte hända mycket de närmaste timmarna i alla fall...
Droppet irriterar lite och den rygglösa skjortan är för tight runt halsen, MEN jag klagar inte! Jag är så nöjd med att vara här även om jag för tillfället är placerad i ett tillfälligt rum med min säng.
söndag 11 september 2011
Jäkla tågtjuv
Nu är jag framme. En jacka fattigare! Den var det tydligen någon annan som ville ha när de gick av tåget för den var spårlöst borta från hyllan när jag kom fram... *arg* Jag hoppas jag inte hade nåt kvar i fickorna! Tyvärr var det jackan jag verkligen gillar, men förhoppningsvis får den som tog den nytta av den...
Har tagit min första pre-operativa dubbeldusch... Inget att rekommendera varesig för hår eller kropp. Det kliar lite överallt nu och håret ville helst klumpa ihop sig och dö av behandlingen. Den ska upprepas imorgon innan jag traskar iväg och "checkar in" på avdelningen.
Har tagit min första pre-operativa dubbeldusch... Inget att rekommendera varesig för hår eller kropp. Det kliar lite överallt nu och håret ville helst klumpa ihop sig och dö av behandlingen. Den ska upprepas imorgon innan jag traskar iväg och "checkar in" på avdelningen.
Provar mobilblogga
Sitter nu på tåget mot Göteborg. Har installerat Blogger i iPhonen och måste ju testa om det funkar...
Internetuppkopplingen på tåget suger och det gör hela upplevelsen också, som vanligt. Trots 1:a klass biljett är det ingen vidare angenäm resa. Trångt, obekvämt och med förhoppning om sjukresa med taxi hem istället för tåg.
Internetuppkopplingen på tåget suger och det gör hela upplevelsen också, som vanligt. Trots 1:a klass biljett är det ingen vidare angenäm resa. Trångt, obekvämt och med förhoppning om sjukresa med taxi hem istället för tåg.
lördag 10 september 2011
Förvånar mig själv
Kommer på mig själv med att sitta och titta på kläder mest hela tiden... Jag är ingen modereportage-människa, men jag sitter och kollar på eBay och olika klädföretags klänningar, överdelar och skor. Byxor intresserar mig inte så mycket, de ska mest bara vara där, men överdelar och klänningar!! Jag vill bara sätta mig och beställa massor - men har inte beställt ett enda litet plagg än.
Jag förvånar mig själv, dels med att jag står emot önskan att handla men framför allt att jag sitter och tittar på kläder som en besatt. Jag försöker se mig själv som smal, men kan inte ens få upp en fantasibild i huvudet. Kommer det vara massa överskottshud i ansiktet som hänger som smältande vax och får mig att se 30 år äldre ut? Kommer "övermagen" fortfarande att sticka ut som ett andra par bröst och kommer det vara massa överskottshud på ryggen som får det att se ut som om jag har taxöronsbröst på ryggen?
"Vi tar INTE bort någon överskottshud!" sa de klart och tydligt på informationsmötet och det tänker jag inte tjata om heller eftersom de med viss tveksamhet går med på en titthålsoperation för själva ingreppet och att då tänka sig att de skulle vara villiga att skära upp halva kroppen för att ta bort hud och sy ihop igen är helt otänkbart och med tanke på att jag läker så dåligt är det ingen tilltalande idé heller... men det kanske ändras med tidens gång och när jag har överskottshud från magen som hänger som en tom gammal gubbpung 25 cm ner på låren och nästan slår emot knäna varje gång jag tar ett steg. (Nej, jag tror inte det blir så illa.)
Till julfesten/julbordet/avtackningen av en medarbetare på banken ska jag banne mig ha gått ner nån storlek så jag kan ha nåt snyggt på mig! Snygga skor, kanske med lite klack! Den där snygga jackan jag har plockat fram uppe på vinden! Ett par tighta byxor och en snygg överdel... eller en snygg klänning! Då kanske jag till och med följer med ut efter middagen - vilket jag aldrig gör annars, fast å andra sidan är det rätt skönt att bara åka till hotellet och njuta av stillheten, bli lite bortskämd med en stor hotellsäng helt själv, svala nästan krispiga sängkläder och lite kvällste i lugn och ro.
Strunt samma om jag har överskottshud som hänger som en gubbpung ner till knäna! Skit samma om ansiktet ser ut som smält vax! Vem bryr sig om överarmarna kommer se ut som dåligt utspända segel när jag håller upp armarna! Jag kommer bli smal!! De som sagt till mig, eller om mig, att jag är fet kan få äta upp sina ord för jag kommer att gå ner och de är fortfarande idioter!
Pilutta er!
Jag förvånar mig själv, dels med att jag står emot önskan att handla men framför allt att jag sitter och tittar på kläder som en besatt. Jag försöker se mig själv som smal, men kan inte ens få upp en fantasibild i huvudet. Kommer det vara massa överskottshud i ansiktet som hänger som smältande vax och får mig att se 30 år äldre ut? Kommer "övermagen" fortfarande att sticka ut som ett andra par bröst och kommer det vara massa överskottshud på ryggen som får det att se ut som om jag har taxöronsbröst på ryggen?
"Vi tar INTE bort någon överskottshud!" sa de klart och tydligt på informationsmötet och det tänker jag inte tjata om heller eftersom de med viss tveksamhet går med på en titthålsoperation för själva ingreppet och att då tänka sig att de skulle vara villiga att skära upp halva kroppen för att ta bort hud och sy ihop igen är helt otänkbart och med tanke på att jag läker så dåligt är det ingen tilltalande idé heller... men det kanske ändras med tidens gång och när jag har överskottshud från magen som hänger som en tom gammal gubbpung 25 cm ner på låren och nästan slår emot knäna varje gång jag tar ett steg. (Nej, jag tror inte det blir så illa.)
Till julfesten/julbordet/avtackningen av en medarbetare på banken ska jag banne mig ha gått ner nån storlek så jag kan ha nåt snyggt på mig! Snygga skor, kanske med lite klack! Den där snygga jackan jag har plockat fram uppe på vinden! Ett par tighta byxor och en snygg överdel... eller en snygg klänning! Då kanske jag till och med följer med ut efter middagen - vilket jag aldrig gör annars, fast å andra sidan är det rätt skönt att bara åka till hotellet och njuta av stillheten, bli lite bortskämd med en stor hotellsäng helt själv, svala nästan krispiga sängkläder och lite kvällste i lugn och ro.
Strunt samma om jag har överskottshud som hänger som en gubbpung ner till knäna! Skit samma om ansiktet ser ut som smält vax! Vem bryr sig om överarmarna kommer se ut som dåligt utspända segel när jag håller upp armarna! Jag kommer bli smal!! De som sagt till mig, eller om mig, att jag är fet kan få äta upp sina ord för jag kommer att gå ner och de är fortfarande idioter!
Pilutta er!
Lyxhustru eller pensionär?
Så! Nu är det färdigjobbat! I alla fall för stunden... Även om jag ibland önskar att jag kunde gå i pension redan nu eller bli lyxhustru som får göra som hon vill med arbetandet, och mest gör det för att det är roligt att träffa lite folk ibland, inte för brödfödan. Tyvärr har vi inte råd att hålla mig som lyxhustru... än... men vem vet i framtiden? Fast å andra sidan, jag kanske skulle må bra av en lite längre sammanhängande semester bara och det är inte direkt så att mitt jobb är betungande direkt, när jag får komma och gå som jag vill, kan jobba hemifrån och får lunchen tillagad och serverad av chefen de dagar då han är på kontoret.
Men... det ska bli lite skönt att vara hemma en vecka, hur bra jag än mår. Slippa sätta mig i bilen och åka de drygt 4 milen ut mellan åkrarna för att komma till jobbet och samma trista väg hem igen.
Måste byta i katternas lådor innan jag åker imorgon. Och tvätta lite kläder så jag har att ta med. Och vad ska jag sova i? Tycker ju inte om att sova med kläder på, men blir ju så illa tvungen nu när jag antar att jag ska dela rum med flera andra och kanske ha sköterskor som springer ut och in i rummet för att kolla olika saker. Pyjamas eller stor t-shirt? Pest eller kolera?
Kommer jag få/kunna äta Sempers Mango & Banandessert sen som mellanmål? Måste fråga dietisten...
Resterande del av kvällen ska nog ägnas åt i princip ingenting! Titta på Antikrundan på BBC Lifestyle och förundras över alla fantastiska saker folk har... Vuxenpoäng igen kanske? Jag blir ju trots allt 35, har börjat bli grå/vithårig och prenumererar på Ica Kuriren - så vuxen kanske jag har blivit - eller bara gammal?
Men... det ska bli lite skönt att vara hemma en vecka, hur bra jag än mår. Slippa sätta mig i bilen och åka de drygt 4 milen ut mellan åkrarna för att komma till jobbet och samma trista väg hem igen.
Måste byta i katternas lådor innan jag åker imorgon. Och tvätta lite kläder så jag har att ta med. Och vad ska jag sova i? Tycker ju inte om att sova med kläder på, men blir ju så illa tvungen nu när jag antar att jag ska dela rum med flera andra och kanske ha sköterskor som springer ut och in i rummet för att kolla olika saker. Pyjamas eller stor t-shirt? Pest eller kolera?
Kommer jag få/kunna äta Sempers Mango & Banandessert sen som mellanmål? Måste fråga dietisten...
Resterande del av kvällen ska nog ägnas åt i princip ingenting! Titta på Antikrundan på BBC Lifestyle och förundras över alla fantastiska saker folk har... Vuxenpoäng igen kanske? Jag blir ju trots allt 35, har börjat bli grå/vithårig och prenumererar på Ica Kuriren - så vuxen kanske jag har blivit - eller bara gammal?
fredag 9 september 2011
Sista arbetsdagen
Eller ja, sista arbetsdagen på ordinarie jobbet för en liten stund i alla fall... imorgon åker jag till Karlstad och jobbar lite. SEN blir det ledigt i alla fall en vecka för att sen jobba lite deltid om det behövs - och ledigt är nog en sanning med modifikation eftersom jag kommer finnas på telefon och mail även under sjukhusvistelsen och arbetsmailen kommer då att checkas av och svaras på om det behövs.
Chefen bad mig höra av mig när jag hade vaknat till och var färdigopererad så han visste att allt hade gått bra och kunde sluta oroa sig och fundera.
Efter jobbet idag fixade jag en hel massa kålpudding så nu finns det också färdigt i frysen. Vi tog en lite promenad till Lidl också och nu sitter jag i soffan och överväger att gå och lägga mig tidigt som omväxling. Samla lite vuxenpoäng och läsa Ica Kuriren som trillade in i lådan idag... Ja, jag prenumererar på Ica Kuriren - den är faktiskt riktigt bra!
Chefen bad mig höra av mig när jag hade vaknat till och var färdigopererad så han visste att allt hade gått bra och kunde sluta oroa sig och fundera.
Efter jobbet idag fixade jag en hel massa kålpudding så nu finns det också färdigt i frysen. Vi tog en lite promenad till Lidl också och nu sitter jag i soffan och överväger att gå och lägga mig tidigt som omväxling. Samla lite vuxenpoäng och läsa Ica Kuriren som trillade in i lådan idag... Ja, jag prenumererar på Ica Kuriren - den är faktiskt riktigt bra!
torsdag 8 september 2011
Renovering på G
Efter jobbet idag åkte jag till svärföräldrarna för att beställa garderoben, soffan och fåtöljen så det kommer lagomt till renoveringen som startar i slutet av nästa vecka. Det blev billigare än vi först fick pris på eftersom de hade erbjudande på garderoben med inredning just nu, så alltsammans blev billigare inklusive frakten än vi fick pris på bara garderoben med delarna till den först. Sånt gillas ju!
Nu ska vi bara åka och slutgiltigt bestämma tapeterna. Jag vet vilka jag vill ha, men alla håller inte med, så det blir väl mitt val i hallen och sen får vi hålla familjeråd om vardagsrummet och se vems vilja som är starkast. Taken kommer bli målade så man slipper "ful-furun" och övervåningen blir bra samtidigt som nedervåningen blir grundligt renoverad.
Har fuskat idag och ätit några köttbullar och lite potatismos. Orkade bara med Noka till frukost och lunch, sen tog suger överhanden.
I övrigt, inte mycket nytt under solen...
Imorgon är sista arbetsdagen på en vecka - eller i alla fall sista dagen jag är på kontoret och jag ska därför försöka hinna med både fakturering, hämta bilar, fixa lite papper till revisorn och skriva några lönespec'ar. Blir nog en heldag för ovanlighetens skull. Sen ska jag åka till Karlstad och jobba på lördag och på söndag bär det av!!! Tågbiljetten ligger redo för uthämtning och jag har kartan nedpackad med beskrivning hur jag tar mig från hotellet till avdelningen jag ska till. Har även med anteckningsbok med frågor till dietisten och recept på de rätter jag tänkt äta under "mosad-mat-perioden" för att få "tumme upp" eller "tumme ner" från dietisten. Jag kommer ganska väl förberedd... Har även med ett litet kort med en hälsning till tjejen jag träffade på inskrivningssamtalet som opereras 1 vecka efter mig och eftersom vi har samma sjuksköterska hoppas jag att hälsningen kan överlämnas av henne.
Nu ska jag göra mig redo för sängen och hoppas det går bra att sova...
Natti, natti!
Nu ska vi bara åka och slutgiltigt bestämma tapeterna. Jag vet vilka jag vill ha, men alla håller inte med, så det blir väl mitt val i hallen och sen får vi hålla familjeråd om vardagsrummet och se vems vilja som är starkast. Taken kommer bli målade så man slipper "ful-furun" och övervåningen blir bra samtidigt som nedervåningen blir grundligt renoverad.
Har fuskat idag och ätit några köttbullar och lite potatismos. Orkade bara med Noka till frukost och lunch, sen tog suger överhanden.
I övrigt, inte mycket nytt under solen...
Imorgon är sista arbetsdagen på en vecka - eller i alla fall sista dagen jag är på kontoret och jag ska därför försöka hinna med både fakturering, hämta bilar, fixa lite papper till revisorn och skriva några lönespec'ar. Blir nog en heldag för ovanlighetens skull. Sen ska jag åka till Karlstad och jobba på lördag och på söndag bär det av!!! Tågbiljetten ligger redo för uthämtning och jag har kartan nedpackad med beskrivning hur jag tar mig från hotellet till avdelningen jag ska till. Har även med anteckningsbok med frågor till dietisten och recept på de rätter jag tänkt äta under "mosad-mat-perioden" för att få "tumme upp" eller "tumme ner" från dietisten. Jag kommer ganska väl förberedd... Har även med ett litet kort med en hälsning till tjejen jag träffade på inskrivningssamtalet som opereras 1 vecka efter mig och eftersom vi har samma sjuksköterska hoppas jag att hälsningen kan överlämnas av henne.
Nu ska jag göra mig redo för sängen och hoppas det går bra att sova...
Natti, natti!
onsdag 7 september 2011
EDS
Idag är ingen bra EDS dag. Kroppen sa ifrån redan imorse, men jag var tvungen att ignorera eftersom jag hade planer som inte var möjliga att ändra. Tack och lov kunde jag ta lite sovmorgon och sen ta allt i min egen takt för att bli klar i tid tills jag var tvungen att åka.
Vissa dagar går det så långsamt att komma igång. Kroppen vill inte vakna. Jag kan, i huvudet, känna mig klarvaken, men får ingen som helst respons av kroppen och då är det bara att avvakta tills värken kommer och med den kommer även kroppen igång. Det är lite som att vara klarvaken och instängd i en sovande kropp ett tag.
Jag hann med några jobbsamtal och jobbmail innan jag åkte, men allt tog emot och jag skulle nog inte kört bil idag egentligen - men var tvungen.
Ehlers Danlos Syndrome är ingen barnlek. Många gånger får man leva efter "varannandagsprincipen". Ansträngning en dag - vila nästa. Och med ansträngning menar jag inte att man springer ett marathon, utan det kan vara allt från att bara ta sig upp ur sängen och göra sig iordning till att åka till jobbet, handla lite på vägen hem eller bara ha huvudet fullt av tankar. Det drar ur energin i kroppen och allt bara stänger av.
Att ha muskler som är i ständigt arbete för att hålla upp kroppen tar på krafterna och för det mesta håller jag skenet uppe, biter ihop och biter ifrån - men det fungerar inte alltid och nu är ett sånt tillfälle.
Jag ska gå och lägga mig i hopp om att kroppen har samlat på sig nog med energi för att orka med en morgondag. Jag får väl vila lite på jobbet annars. Risken finns dessutom att EDS'en blir värre med viktnedgången, men jag hoppas det inte blir så...
Jag ÄR inte min kropp... Jag är I min kropp! Jag är mitt själv och mitt själv är inte sjuk - det bor bara i en sjuk kropp... Men jag är jag!
Vissa dagar går det så långsamt att komma igång. Kroppen vill inte vakna. Jag kan, i huvudet, känna mig klarvaken, men får ingen som helst respons av kroppen och då är det bara att avvakta tills värken kommer och med den kommer även kroppen igång. Det är lite som att vara klarvaken och instängd i en sovande kropp ett tag.
Jag hann med några jobbsamtal och jobbmail innan jag åkte, men allt tog emot och jag skulle nog inte kört bil idag egentligen - men var tvungen.
Ehlers Danlos Syndrome är ingen barnlek. Många gånger får man leva efter "varannandagsprincipen". Ansträngning en dag - vila nästa. Och med ansträngning menar jag inte att man springer ett marathon, utan det kan vara allt från att bara ta sig upp ur sängen och göra sig iordning till att åka till jobbet, handla lite på vägen hem eller bara ha huvudet fullt av tankar. Det drar ur energin i kroppen och allt bara stänger av.
Att ha muskler som är i ständigt arbete för att hålla upp kroppen tar på krafterna och för det mesta håller jag skenet uppe, biter ihop och biter ifrån - men det fungerar inte alltid och nu är ett sånt tillfälle.
Jag ska gå och lägga mig i hopp om att kroppen har samlat på sig nog med energi för att orka med en morgondag. Jag får väl vila lite på jobbet annars. Risken finns dessutom att EDS'en blir värre med viktnedgången, men jag hoppas det inte blir så...
Jag ÄR inte min kropp... Jag är I min kropp! Jag är mitt själv och mitt själv är inte sjuk - det bor bara i en sjuk kropp... Men jag är jag!
Ro utan åror
Idag när jag satt en längre stund i bilen bestämde jag mig för att lyssna på en ljudbok. Storytel startades i iPhonen och jag bläddrade igenom "Biografier" för att se om det fanns nåt spännande. Verklighetsbaserade historier passar mig alltid bättre än fiktiva.
Fastnade på "Ro utan åror" av Ulla-Carin Lindqvist som jobbade som reporter på bland annat Rapport och som drabbades och även senare dog av ALS. Boken är skriven med både humor och känsla, men var nog ett dumt val som "bil-bok" för jag hade inte kommit särskilt långt förrän ögonen brände av tårar och jag började djupandas för att förhindra en massiv gråtattack. Eftersom det sorgliga blandas med humorn så växlade jag som vädret en dålig svensk sommardag mellan skratt och tårar.
Väl hemkommen har jag lyssnat på ungefär halva boken och resterande får vänta tills på lördag då jag ska ut på långtur igen. Söndag ska jag med tåget till Göteborg och då får jag påbörja någon ny bok. Fördelen med Storytel är att de har så mycket att välja mellan och i alla möjliga olika kategorier och en annan fördel är att det finns en app till iPhonen så det är lätt att lyssna.
"Ro utan åror" kan varmt rekommenderas till de som inte läst/lyssnat på den! "Utan döden skulle vi inte uppskatta livet" säger hon, och det stämmer säkert... Vi måste ju få alla nyanser för att riktigt kunna känna...
Dagen har passerat och börjar närma sig kvällen. Jag har ingen ork och lust till något och vill helst av allt gå och lägga mig, slippa sitta uppe, slippa vara social. Kroppen behöver vila känner jag... men det är bara att bita ihop och ta en Noka-shake... fast jag skulle helst ta några potatisar och en korv, eller lite lax, eller köttbullar, eller... vad som helst egentligen bara jag får nån annan smak en stund och får tugga på nåt, men det är mindre än en vecka kvar nu så det är som sagt bara att bita ihop!
Fastnade på "Ro utan åror" av Ulla-Carin Lindqvist som jobbade som reporter på bland annat Rapport och som drabbades och även senare dog av ALS. Boken är skriven med både humor och känsla, men var nog ett dumt val som "bil-bok" för jag hade inte kommit särskilt långt förrän ögonen brände av tårar och jag började djupandas för att förhindra en massiv gråtattack. Eftersom det sorgliga blandas med humorn så växlade jag som vädret en dålig svensk sommardag mellan skratt och tårar.
Väl hemkommen har jag lyssnat på ungefär halva boken och resterande får vänta tills på lördag då jag ska ut på långtur igen. Söndag ska jag med tåget till Göteborg och då får jag påbörja någon ny bok. Fördelen med Storytel är att de har så mycket att välja mellan och i alla möjliga olika kategorier och en annan fördel är att det finns en app till iPhonen så det är lätt att lyssna.
"Ro utan åror" kan varmt rekommenderas till de som inte läst/lyssnat på den! "Utan döden skulle vi inte uppskatta livet" säger hon, och det stämmer säkert... Vi måste ju få alla nyanser för att riktigt kunna känna...
Dagen har passerat och börjar närma sig kvällen. Jag har ingen ork och lust till något och vill helst av allt gå och lägga mig, slippa sitta uppe, slippa vara social. Kroppen behöver vila känner jag... men det är bara att bita ihop och ta en Noka-shake... fast jag skulle helst ta några potatisar och en korv, eller lite lax, eller köttbullar, eller... vad som helst egentligen bara jag får nån annan smak en stund och får tugga på nåt, men det är mindre än en vecka kvar nu så det är som sagt bara att bita ihop!
tisdag 6 september 2011
Tortyr i natten
Sitter i soffan och tittar på matlagningsprogram på BBC Lifestyle. Frysen är full och i slutet av nästa vecka ska jag börja laga mat... Det är inte roligt att laga mat nu och själv få sätta sig med en måltidsshake.
Gjorde faktiskt fläskfilé med en senaps-, lingon- och persiljasås idag, med ris till. Trodde vi skulle fått besök, men det blev förhinder så besöket dyker upp imorgon istället - men då är nog maten slut för gubben åt en hel massa och jag smakade faktiskt lite också. Till maten slängde jag ihop en snabb tomat & löksallad med olivolja, salt, peppar, basilika och lite balsamicovinäger. Det fick "tummen upp"!
Älskar ju att laga mat, så bara jag kommer förbi shakesen så kan jag börja laga igen, även om jag själv bara får äta mosad mat först - men jag har gjort en matbok, med matförslag, recept och serveringsförslag för lunch och middag den månad maten ska vara mosad... så det kommer bli plättlätt och roligt att stå i köket och laga igen.
Imorgon tar jag lite sovmorgon för jag ska ändå inte ut till kontoret. Ska vara vittne i en rättegång och är kallad till kl 14, så jag kan ta det lite lugnt på förmiddagen för att se styra bilen mot Karlstad och samtidigt passa på att göra några ärenden på stan. Se om jag hittar något roligt... Sen ska jag ju tillbaka på lördag, men då är det för att jobba och säga hej till min lilla motti. Söndag åker jag till Göteborg, installerar mig och ska börja med desinfektionsduscharna inför operationen. Har fått 4 st svampar med, vad jag misstänker kan vara jod, som jag ska rengöra mig med över hela kroppen och håret enligt bifogade instruktioner, på kvällen och på morgonen innan jag går till avdelningen för inläggning!!!
Tiden går, men den går lite långsamt ibland tycker jag! Jag är ju redan gråhårig - visa lite respekt och gå snabbare!!
Gjorde faktiskt fläskfilé med en senaps-, lingon- och persiljasås idag, med ris till. Trodde vi skulle fått besök, men det blev förhinder så besöket dyker upp imorgon istället - men då är nog maten slut för gubben åt en hel massa och jag smakade faktiskt lite också. Till maten slängde jag ihop en snabb tomat & löksallad med olivolja, salt, peppar, basilika och lite balsamicovinäger. Det fick "tummen upp"!
Älskar ju att laga mat, så bara jag kommer förbi shakesen så kan jag börja laga igen, även om jag själv bara får äta mosad mat först - men jag har gjort en matbok, med matförslag, recept och serveringsförslag för lunch och middag den månad maten ska vara mosad... så det kommer bli plättlätt och roligt att stå i köket och laga igen.
Imorgon tar jag lite sovmorgon för jag ska ändå inte ut till kontoret. Ska vara vittne i en rättegång och är kallad till kl 14, så jag kan ta det lite lugnt på förmiddagen för att se styra bilen mot Karlstad och samtidigt passa på att göra några ärenden på stan. Se om jag hittar något roligt... Sen ska jag ju tillbaka på lördag, men då är det för att jobba och säga hej till min lilla motti. Söndag åker jag till Göteborg, installerar mig och ska börja med desinfektionsduscharna inför operationen. Har fått 4 st svampar med, vad jag misstänker kan vara jod, som jag ska rengöra mig med över hela kroppen och håret enligt bifogade instruktioner, på kvällen och på morgonen innan jag går till avdelningen för inläggning!!!
Tiden går, men den går lite långsamt ibland tycker jag! Jag är ju redan gråhårig - visa lite respekt och gå snabbare!!
Grå blondin
Idag började dagen som vanligt med att jag valde att sova lite extra istället för att gå upp tidigt och komma iväg för att ta den där fantastiska bilden... Åt min frukost-Noka och duschade. Klädde mig och började fixa med håret och insåg att det där jag inbillat mig vara slingor (trots att jag är fullt medveten om att jag inte gjort några på flera år) förmodligen inte alls är slingor utan grått hår!! Stod en extra stund vid spegeln och funderade ut någon strategisk lösning på detta, nyuppkomna problem... Det lutar åt en frisörtid när jag kommer hem från Göteborg - för vem bryr sig där, jag kommer varken få ha deo, parfym eller mascara och då kan håret också lika gärna vara stripigt och grått... Makeover, big time!, när jag kommer hem!
Plockade ihop mina saker och hoppade in i bilen. Beräknad ankomsttid till jobbet var nu ca 9:00. Jo, arbetstiden är egentligen 8-17, men frihet under ansvar och en snäll chef gör att vi kommer och går som vi vill, och jag har ju jobbets telefonväxel med mig var jag än går.
Kom på att bensinen nästan var helt slut och funderade ut vilken mack jag skulle välja... Det fick bli den på andra änden stan, närmast mot mitt jobb... för att kunna köpa 1 liter minimjölk till min lunch-Noka samtidigt. Jag är övertygad om att killen bakom kassan antingen stötte på mig eller så var han inte från Örebro - för han pratade med mig, skojade och skrattade och det, mina vänner, gör inte en äkta Närking. Jag då? Jo, jag hasplade väl ur mig något lagomt korkat som vanligt... så länge folk tror att man är blond och inte gammal och grå får man väl köra stenhårt på det, tänkte jag.
Plockade ihop mina saker och hoppade in i bilen. Beräknad ankomsttid till jobbet var nu ca 9:00. Jo, arbetstiden är egentligen 8-17, men frihet under ansvar och en snäll chef gör att vi kommer och går som vi vill, och jag har ju jobbets telefonväxel med mig var jag än går.
Kom på att bensinen nästan var helt slut och funderade ut vilken mack jag skulle välja... Det fick bli den på andra änden stan, närmast mot mitt jobb... för att kunna köpa 1 liter minimjölk till min lunch-Noka samtidigt. Jag är övertygad om att killen bakom kassan antingen stötte på mig eller så var han inte från Örebro - för han pratade med mig, skojade och skrattade och det, mina vänner, gör inte en äkta Närking. Jag då? Jo, jag hasplade väl ur mig något lagomt korkat som vanligt... så länge folk tror att man är blond och inte gammal och grå får man väl köra stenhårt på det, tänkte jag.
Godnatt... my ass!
Jag skulle gå och lägga mig tidigt för att inte vara så trött imorgon, men här sitter jag fortfarande och vad tittar jag på nu? ... TA-DA! Ett matlagningsprogram, likt vårt "Halv 8 hos mig" fast en engelsk variant som är lite roligare.
Nu mer sugen på saker, lite hungrig och frustrerad över att jag inte ska äta nåt har jag räknat ut att det nu är:
Det är 6 dagar, 12 timmar och 50 minuter kvar till operationen - ungefär i alla fall... Det ger mig nåt att fokusera frustrationen på när jag blir galet sugen på nåt - då får jag sitta och räkna ut hur långt tid det är kvar, dricka ett stort glas vatten och tänka på nåt annat.
Men nu! Godnatt!!
Nu mer sugen på saker, lite hungrig och frustrerad över att jag inte ska äta nåt har jag räknat ut att det nu är:
Det är 6 dagar, 12 timmar och 50 minuter kvar till operationen - ungefär i alla fall... Det ger mig nåt att fokusera frustrationen på när jag blir galet sugen på nåt - då får jag sitta och räkna ut hur långt tid det är kvar, dricka ett stort glas vatten och tänka på nåt annat.
Men nu! Godnatt!!
måndag 5 september 2011
Kvällsmat och pyssel
Har precis ätit, eller druckit, min kvälls-Noka. När jag åkte hem från jobbet idag kände jag mig faktiskt riktigt sugen på min Noka-shake, vilket jag aldrig trodde jag skulle... längta efter en pulverdryck, och det var inte för att jag var hungrig - jag var sugen på smaken!
Min lilla moster ringde förut och förhörde sig om vad läkaren sa när jag var i Göteborg på inskrivningssamtalet och hur det blir vid operationen... hur länge jag ska vara kvar på sjukhuset och allt sånt. Hon som själv är jättedålig och får dialys tre gånger per vecka och andra behandlingar mellan och nästan tillbringar mer tid på sjukhuset än hemma, orkar ändå bry sig om hur det går med andra...
Det är hennes och hennes mans bröllopsdag på måndag, då jag opereras, och min mormor och morfar skulle fyllt 98 år om de fortfarande varit i livet samma dag. Det kommer bli en bra dag för operation!
Pysslade (scrappade) ett litet kort till moster med man till deras bröllopsdag och jag ska posta det i slutet av veckan så de får det till måndag. Det blev inte jättebra, men just nu orkar jag inte göra om... får se om jag gör det senare under veckan eller om jag bestämmer mig för att det duger. (Dålig bild tagen med iPhonen.)
Sitter nu och tittar lite på Hollywoodfruarna. Om jag någonsin blir som dem - SKJUT MIG!! En trycker hål i sin lilla bebis öron och har INTE nån rullator i sin trädgård. En har världens sämsta hållning och tjatar hela tiden om "jag har skådespelarutbildning", men suger helt när det kommer till kritan. En har delad vårdnad om en råtta och Maria är lite underhållande vimsig...
Imorgon hoppas jag det regnar lite mindre än det gjort idag, så jag kan ta den där bilden jag behöver till fototävlingen. Hade kameran med mig idag för att ta en bild på väg till jobbet, men jag kom iväg lite för sent så ljuset var inte alls som jag tänkt mig och fotot uteblev därför. Jag har sett ut en plats och behöver bara komma iväg kanske 10 minuter tidigare imorgon, om det inte regnar, så får jag nog bilden jag tänkt mig. Som tur är åker det inte jättemycket bilar den vägen på morgonen för jag ska ner och kräla i ett dike för att få till det som jag tänkt mig...
Nu är jag sugen på saltlakrits... Finns det något som kan ersätta det? Är jag sugen på nåt sött kan jag ta en vindruva eller tio... men lakrits - kaviar duger inte utan det är lakritssmaken jag saknar. Måste köpa en rulle Lakritsal eller nåt som jag kan ta nån av när det kniper. Det ska bli spännande att se om jag ändrar smaken mycket efter operationen och slutar längta efter godis - skulle vara en stor vinst!
Dags att diska shakern. En nackdel med pulvrena är att de formligen STINKER om det är rester kvar i shakern - undrar vad det egentligen är i dem?
Hasta mañana everyhopa!
Min lilla moster ringde förut och förhörde sig om vad läkaren sa när jag var i Göteborg på inskrivningssamtalet och hur det blir vid operationen... hur länge jag ska vara kvar på sjukhuset och allt sånt. Hon som själv är jättedålig och får dialys tre gånger per vecka och andra behandlingar mellan och nästan tillbringar mer tid på sjukhuset än hemma, orkar ändå bry sig om hur det går med andra...
Det är hennes och hennes mans bröllopsdag på måndag, då jag opereras, och min mormor och morfar skulle fyllt 98 år om de fortfarande varit i livet samma dag. Det kommer bli en bra dag för operation!
Pysslade (scrappade) ett litet kort till moster med man till deras bröllopsdag och jag ska posta det i slutet av veckan så de får det till måndag. Det blev inte jättebra, men just nu orkar jag inte göra om... får se om jag gör det senare under veckan eller om jag bestämmer mig för att det duger. (Dålig bild tagen med iPhonen.)
Sitter nu och tittar lite på Hollywoodfruarna. Om jag någonsin blir som dem - SKJUT MIG!! En trycker hål i sin lilla bebis öron och har INTE nån rullator i sin trädgård. En har världens sämsta hållning och tjatar hela tiden om "jag har skådespelarutbildning", men suger helt när det kommer till kritan. En har delad vårdnad om en råtta och Maria är lite underhållande vimsig...
Imorgon hoppas jag det regnar lite mindre än det gjort idag, så jag kan ta den där bilden jag behöver till fototävlingen. Hade kameran med mig idag för att ta en bild på väg till jobbet, men jag kom iväg lite för sent så ljuset var inte alls som jag tänkt mig och fotot uteblev därför. Jag har sett ut en plats och behöver bara komma iväg kanske 10 minuter tidigare imorgon, om det inte regnar, så får jag nog bilden jag tänkt mig. Som tur är åker det inte jättemycket bilar den vägen på morgonen för jag ska ner och kräla i ett dike för att få till det som jag tänkt mig...
Nu är jag sugen på saltlakrits... Finns det något som kan ersätta det? Är jag sugen på nåt sött kan jag ta en vindruva eller tio... men lakrits - kaviar duger inte utan det är lakritssmaken jag saknar. Måste köpa en rulle Lakritsal eller nåt som jag kan ta nån av när det kniper. Det ska bli spännande att se om jag ändrar smaken mycket efter operationen och slutar längta efter godis - skulle vara en stor vinst!
Dags att diska shakern. En nackdel med pulvrena är att de formligen STINKER om det är rester kvar i shakern - undrar vad det egentligen är i dem?
Hasta mañana everyhopa!
Tävlingsinlägg
Jag hade lovat mig själv att det inte skulle bli "jag tävlar"-inlägg i bloggen, men nu tänker jag frångå den principen för att vara med och tävla om en "Onepiece" till ett värde av 1299:- hos LinneaGranström. Var med och tävla du också, vet jag!
Om jag vinner vill jag ha en Stars'n Stripes...
Om jag vinner vill jag ha en Stars'n Stripes...
hos Linnéa- Ebbas mamma i samarbete med Snowandmotion
söndag 4 september 2011
Nervös?
"Är du inte nervös? Det är ju bara en vecka kvar nu."
Nervös? Nja, egentligen inte... jag har ingen anledning att ifrågasätta kirurgens och narkosläkarens förmågor och kunskaper. Jag litar fullt och fast på att de gör sitt allra bästa och skulle något *peppar, peppar* hända under operationen är jag övertygad om att de gör sitt yttersta för att rätta till det.
Jag är faktiskt mer bara spänd av förväntan och ser fram mot en lättare framtid...
När svärföräldrarna var här idag pratade vi lite och frågade om de skulle åka till hemlandet som det var tänkt, men nej, det skulle de inte längre, av flera anledningar - en att jag opereras och det är viktigare... lite gulligt tycker jag, även om det finns fler skäl att de inte åker.
Nästa lördag ska jag åka till bageriet och jobba en snabbis och måste nog samtidigt åka och säga hej till mamma eftersom jag sen på söndagen åker till Göteborg och hon är mer nervös för detta än jag är och är inte helt okej med att jag ska läggas under kniven - fast självklart ser hon fördelarna... men hon är rädd för riskerna, även om de inte är stora... men så är väl mammor kanske...
Jag är redo inför det som stundar! Jag är förberedd! Jag är påläst! Jag är medveten!
Det enda jag är nervös för är att jag ska äta något som får mig att må så dåligt att kroppen försöker kräkas upp det... det är skräcken! Jag kan sitta och vagga på sängkanten med tårarna sprutandes ur ögonen som om det vore sprinklers för att jag mår så dåligt att jag egentligen skulle behöva kasta upp, men gör allt i min kraft att förhindra det så jag istället ska få ut det som gör mig dålig den... hm... andra vägen. Detta eftersom jag aldrig kunnat kräkas bara en gång - när jag blir så dålig att det måste komma upp så kommer det i kaskader och sist var det 17 gånger på raken och jag hade så ont i hela kroppen att jag bara skakade... jag orkade inte ens använda en hink eller sitta hukad över toaletten - jag stod i duschen och lät det komma över mig själv samtidigt som vattnet sköljde bort allt och när jag sen var klar efter en timme var det bara att ta fram klorin och börja städa. DET är skräcken att det ska hända och jag är därför rädd att jag kommer bli överförsiktig, men ska försöka använda den hjärna jag begåvats med för att ta mig genom även detta "hinder".
Trevligt ämne vi hamnade på nu då... spyor... sorry!
Imorgon börjar en ny arbetsvecka. Jag har inte jättemycket planerat under veckan än så länge, men med lite tur så blir det en resa till Norrköping, en till Skinnskatteberg och en till Västerås. På onsdag ska jag till Karlstad för att jag blivit kallad som vittne i en rättegång och då måste man komma. Jag tror dock att det kommer bli inställt igen för det har det redan blivit en gång och den åtalade är inte i Sverige nu heller...
Under veckan behöver jag även handla hem potatis - mycket potatis eftersom det är det som får vara basen sen när jag får börja äta igen. Ris och pasta är uteslutet, men det gör mig inget. Hade de däremot sagt att jag aldrig mer skulle få äta potatis hade jag nog tänkt efter både tre och fyra gånger innan jag hade sagt att jag ville opereras - det är min favorit - i alla dess former och nu får jag äta det - i alla dess former! YAEY!
Dags för lite mer vatten och sen sängen... ska bli spännande att se vad jag lagar för kulinariska läckerheter i natt, i drömmarnas land - in i dimman, vänner!
Nervös? Nja, egentligen inte... jag har ingen anledning att ifrågasätta kirurgens och narkosläkarens förmågor och kunskaper. Jag litar fullt och fast på att de gör sitt allra bästa och skulle något *peppar, peppar* hända under operationen är jag övertygad om att de gör sitt yttersta för att rätta till det.
Jag är faktiskt mer bara spänd av förväntan och ser fram mot en lättare framtid...
När svärföräldrarna var här idag pratade vi lite och frågade om de skulle åka till hemlandet som det var tänkt, men nej, det skulle de inte längre, av flera anledningar - en att jag opereras och det är viktigare... lite gulligt tycker jag, även om det finns fler skäl att de inte åker.
Nästa lördag ska jag åka till bageriet och jobba en snabbis och måste nog samtidigt åka och säga hej till mamma eftersom jag sen på söndagen åker till Göteborg och hon är mer nervös för detta än jag är och är inte helt okej med att jag ska läggas under kniven - fast självklart ser hon fördelarna... men hon är rädd för riskerna, även om de inte är stora... men så är väl mammor kanske...
Jag är redo inför det som stundar! Jag är förberedd! Jag är påläst! Jag är medveten!
Det enda jag är nervös för är att jag ska äta något som får mig att må så dåligt att kroppen försöker kräkas upp det... det är skräcken! Jag kan sitta och vagga på sängkanten med tårarna sprutandes ur ögonen som om det vore sprinklers för att jag mår så dåligt att jag egentligen skulle behöva kasta upp, men gör allt i min kraft att förhindra det så jag istället ska få ut det som gör mig dålig den... hm... andra vägen. Detta eftersom jag aldrig kunnat kräkas bara en gång - när jag blir så dålig att det måste komma upp så kommer det i kaskader och sist var det 17 gånger på raken och jag hade så ont i hela kroppen att jag bara skakade... jag orkade inte ens använda en hink eller sitta hukad över toaletten - jag stod i duschen och lät det komma över mig själv samtidigt som vattnet sköljde bort allt och när jag sen var klar efter en timme var det bara att ta fram klorin och börja städa. DET är skräcken att det ska hända och jag är därför rädd att jag kommer bli överförsiktig, men ska försöka använda den hjärna jag begåvats med för att ta mig genom även detta "hinder".
Trevligt ämne vi hamnade på nu då... spyor... sorry!
Imorgon börjar en ny arbetsvecka. Jag har inte jättemycket planerat under veckan än så länge, men med lite tur så blir det en resa till Norrköping, en till Skinnskatteberg och en till Västerås. På onsdag ska jag till Karlstad för att jag blivit kallad som vittne i en rättegång och då måste man komma. Jag tror dock att det kommer bli inställt igen för det har det redan blivit en gång och den åtalade är inte i Sverige nu heller...
Under veckan behöver jag även handla hem potatis - mycket potatis eftersom det är det som får vara basen sen när jag får börja äta igen. Ris och pasta är uteslutet, men det gör mig inget. Hade de däremot sagt att jag aldrig mer skulle få äta potatis hade jag nog tänkt efter både tre och fyra gånger innan jag hade sagt att jag ville opereras - det är min favorit - i alla dess former och nu får jag äta det - i alla dess former! YAEY!
Dags för lite mer vatten och sen sängen... ska bli spännande att se vad jag lagar för kulinariska läckerheter i natt, i drömmarnas land - in i dimman, vänner!
Lagat mat
Idag har jag gjort en hel massa köttbullar och jag var tvungen att provsmaka också och de blev helt fantastiskt goda - men med leverpastej, grädde, kalvfond och annat gott i kan det ju knappast bli annat ;)
Köttbullarna har nu gjort resten av innehållet i frysen sällskap och ska vara till mig när jag ska leva på mosad mat efter operationen. Jag kommer få lov att äta köttfärs och då som exempelvis köttbullar, med lite mosad potatis, kokade morötter och lingon - så nu är det förberett.
Gjorde även klart mina turkiskinspirerade hjärpar med tomat, paprika och lök i ugnen... smeten hade ju fått stå till sig över natten och smakerna hade nu kommit fram mycket mer och kryddningen var perfekt!
Svärföräldrarna kom förbi också och hämtade en vardagsservis jag ville bli av med och passade på att äta med oss. Svärmor som annars är lite försiktig med maten åt förvånansvärt mycket och berömde hur gott det var. Svärfar tog också om, så trots att han inte gillar köttfärs så föll det honom också i smaken.
Nu funderar jag på vad jag ska fylla köksskåpet med efter att servisen försvann... Det är ju inte direkt så att vi har dåligt med saker att fylla med, men jag måste fundera ut vad som är mest praktiskt att förvara där. Tänk er själva - en HEL hylla som är tom! Vad göra?! I-landsproblem...
Köttbullarna har nu gjort resten av innehållet i frysen sällskap och ska vara till mig när jag ska leva på mosad mat efter operationen. Jag kommer få lov att äta köttfärs och då som exempelvis köttbullar, med lite mosad potatis, kokade morötter och lingon - så nu är det förberett.
Gjorde även klart mina turkiskinspirerade hjärpar med tomat, paprika och lök i ugnen... smeten hade ju fått stå till sig över natten och smakerna hade nu kommit fram mycket mer och kryddningen var perfekt!
Svärföräldrarna kom förbi också och hämtade en vardagsservis jag ville bli av med och passade på att äta med oss. Svärmor som annars är lite försiktig med maten åt förvånansvärt mycket och berömde hur gott det var. Svärfar tog också om, så trots att han inte gillar köttfärs så föll det honom också i smaken.
Nu funderar jag på vad jag ska fylla köksskåpet med efter att servisen försvann... Det är ju inte direkt så att vi har dåligt med saker att fylla med, men jag måste fundera ut vad som är mest praktiskt att förvara där. Tänk er själva - en HEL hylla som är tom! Vad göra?! I-landsproblem...
lördag 3 september 2011
Förbereder mat
Jag köpte flera kilon köttfärs idag och har nu blandat en smet som ska stå till sig till imorgon då den ska tillagas - det blir en turkisk rätt med "köttfärsklumpar" som läggs i en form med paprika, tomat och lök. Tomaten måste jag skala först och förmodligen paprikan med eftersom jag inte får äta det annars under första månaden efter operationen. Det ska även göras köttbullar och kanske nån köttfärssås... eller så väntar jag med den sistnämnda tills jag kommer hem från sjukhuset.
Tänkte att det är lättare att ha det färdigt i frysen och bara ta fram ett par köttbullar när man ska äta och värma på i micron... och jag vet ju inte i vilket skick jag är när jag kommer hem, om jag orkar stå och laga mat direkt då.
Har gjort en liten snabbinventering i frysen och insett att jag kanske inte ska köpa så mycket mer kött och sånt nu... Vi har en hel del både köttfärs, skinkstekar, fisk av olika sorter, kyckling (både filéer och lår) och jag tror att vi hade typ 7 fläskfiléer. Förutom det finns det massa bär och lite grönsaker också.
Jag tycker inte om frysta grönsaker eftersom de smakar konstigt oavsett vad man gör med dem, men har en liten make som tycker att det är praktiskt när han ska laga mat.
Jag måste koka grönsakerna i början för att kunna äta exempelvis broccoli, morötter, blomkål osv... sånt jag annars tycker är godast råa, men jag kommer självklart att koka dem för att inte bli dålig och få ont i magen, men väljer då att koka färska grönsaker själv... Inte såna som kokats för 2 år sen i nån fabrik, frysts ner och packats för att skickas runt halva världen och hamna en butik. De saknar både näringsvärde och smak. Här får de färska varianterna gärna hoppa ner i tryckkokaren där smakerna bevaras och näringsämnena också till stor del - och man slipper den där äckliga bismaken av gammalt vatten med frysbränna.
Inventeringen på vinden har också startat. Tre sopsäckar är klara, hopknutna och ska aldrig mer öppnas av mig för att kolla om jag ångrar mig angående något av innehållet! De ska lämnas till någon som vill ha och har nytta och användning av dem. Än är jag dock inte klar... det finns minst lika mycket kvar att gå igenom och jag har bara en liten hög med "SPARAS" inklusive en vinterjacka. Bara några byxor/jeans, lite t-shirtar, nån tröja i övrigt. Gubben blir nog riktigt glad när sopsäckarna lämnar oss och när klädkammaren sen rensas ur också... Little does he know - att jag kommer fylla på med massa nytt och förmodligen mer än jag har nu eftersom det kommer börja bli roligt att handla kläder och skor helt plötsligt ;) Men schhhh... det talar vi tyst om än så länge...
Imorgon är det fotodags igen! So beware - alla pryda!
Tänkte att det är lättare att ha det färdigt i frysen och bara ta fram ett par köttbullar när man ska äta och värma på i micron... och jag vet ju inte i vilket skick jag är när jag kommer hem, om jag orkar stå och laga mat direkt då.
Har gjort en liten snabbinventering i frysen och insett att jag kanske inte ska köpa så mycket mer kött och sånt nu... Vi har en hel del både köttfärs, skinkstekar, fisk av olika sorter, kyckling (både filéer och lår) och jag tror att vi hade typ 7 fläskfiléer. Förutom det finns det massa bär och lite grönsaker också.
Jag tycker inte om frysta grönsaker eftersom de smakar konstigt oavsett vad man gör med dem, men har en liten make som tycker att det är praktiskt när han ska laga mat.
Jag måste koka grönsakerna i början för att kunna äta exempelvis broccoli, morötter, blomkål osv... sånt jag annars tycker är godast råa, men jag kommer självklart att koka dem för att inte bli dålig och få ont i magen, men väljer då att koka färska grönsaker själv... Inte såna som kokats för 2 år sen i nån fabrik, frysts ner och packats för att skickas runt halva världen och hamna en butik. De saknar både näringsvärde och smak. Här får de färska varianterna gärna hoppa ner i tryckkokaren där smakerna bevaras och näringsämnena också till stor del - och man slipper den där äckliga bismaken av gammalt vatten med frysbränna.
Inventeringen på vinden har också startat. Tre sopsäckar är klara, hopknutna och ska aldrig mer öppnas av mig för att kolla om jag ångrar mig angående något av innehållet! De ska lämnas till någon som vill ha och har nytta och användning av dem. Än är jag dock inte klar... det finns minst lika mycket kvar att gå igenom och jag har bara en liten hög med "SPARAS" inklusive en vinterjacka. Bara några byxor/jeans, lite t-shirtar, nån tröja i övrigt. Gubben blir nog riktigt glad när sopsäckarna lämnar oss och när klädkammaren sen rensas ur också... Little does he know - att jag kommer fylla på med massa nytt och förmodligen mer än jag har nu eftersom det kommer börja bli roligt att handla kläder och skor helt plötsligt ;) Men schhhh... det talar vi tyst om än så länge...
Imorgon är det fotodags igen! So beware - alla pryda!
Shoppat
Jag skulle inte... Jag hade inte tänkt... Det var onödigt... Jag skulle ju bara köra bilen... Inte handla nåt... men två små saker följde med hem i alla fall när svärmor och jag styrde kosan mot Karlstad och klädutförsäljning. Mötte Syster Yster där som hittade en jättefin klänning och en överdel åt mig. Hade hon inte hittat dem hade jag förmodligen inte köpt nåt till mig, men jag kunde faktiskt inte motstå klänningen - som ska bli min festklänning, med ett par lite "glittriga" strumpbyxor och snygga skor. Vill man skoja till den lite kan man sätta ett färgat skärp/band runt midjan för att få lite färg, till den annars "lilla svarta".
Den har en underkjol med tyll som ger lite extra vidd och holkärmar som inte klämmer åt runt armarna, det gillar jag... Att jag sen bara betalade 40:- för den och den är helt ny och oanvänd gör ju inte direkt saken värre... Hoppas bara det dyker upp nåt festligt tillfälle sen att ha den på, annars får vi väl arrangera nåt själva.
fredag 2 september 2011
Sticker ut hakan
Gud måste ha älskat mig mycket som gav mig så många hakor att välja mellan att sticka ut... Nu börjar den kärleken på att försvinna en efter en och helt plötsligt ser jag var halsbanden faktiskt ska sitta.
Frukost-Noka intagen och jag har kommit till jobbet, städat och funderar på om jag även ska ta hand om disken FAST det inte är min varken städ- eller diskvecka. De som har fått de sysslorna denna veckan är borta. Han som skrev schemat och satte sig själv på disk är lämpligt nog sjuk... men han är inte bara "mans-sjuk" han är faktiskt jätteförkyld och dålig så jag är tacksam att han håller sig hemma istället för att komma hit och smitta mig.
Eurotransport kommer visst hit snart med en bil som måste lyftas av med lastmaskinen som gafflarna måste på först. Jag hoppas innerligt att chauffören vet hur man gör, hur man startar och kör lastmaskinen för annars har vi ett litet problem där. Jag är blond och kan knappt köra min Fiat - att då sätta sig i en 7 tons lastmaskin och lyfta av en bil från en biltransportslastbil, köra iväg den och ställa ner den på ett bra ställe känns inte som ett jobb för mig... och jag är själv här. Hoppas det är en snäll chaufför som varit här förut, som känner till platsen och blondinen...
Jag har gått ner ytterligare ett kilo så jag kan vara nöjd nu. Så länge jag inte går upp något innan operationen är dietisten och kirurgen nöjd också nu.
Började på en matsedel igår som jag ska köra efter V. 2-4 efter operationen, då det är mosad mat som gäller med vissa restriktioner. Vissa saker kan jag börja laga redan nu och lägga i frysen så jag slipper stå och fundera på om jag ska göra nåt eller inte när jag väl står där liksom. Och mosad mat är inget problem för mig... jag är löjligt förtjust i att mosa ihop maten jag äter redan idag (om vi inte går på restaurang förstås). Tycker det blir godare när allt blandas samman och det är lättare att äta - och det är ju bra, eller hur?
Noka till lunch idag och sen hoppas jag på att kunna åka hem - om de varit här och levererat bilen vill säga, annars får jag vänta.
Helgen har jag tänkt använda till klädinventering och fotografering. Jag måste fota ett hösttecken till en fototävling och en leksak till en annan - och det är jag som valt teman så då måste jag väl nästan vara med...
Frukost-Noka intagen och jag har kommit till jobbet, städat och funderar på om jag även ska ta hand om disken FAST det inte är min varken städ- eller diskvecka. De som har fått de sysslorna denna veckan är borta. Han som skrev schemat och satte sig själv på disk är lämpligt nog sjuk... men han är inte bara "mans-sjuk" han är faktiskt jätteförkyld och dålig så jag är tacksam att han håller sig hemma istället för att komma hit och smitta mig.
Eurotransport kommer visst hit snart med en bil som måste lyftas av med lastmaskinen som gafflarna måste på först. Jag hoppas innerligt att chauffören vet hur man gör, hur man startar och kör lastmaskinen för annars har vi ett litet problem där. Jag är blond och kan knappt köra min Fiat - att då sätta sig i en 7 tons lastmaskin och lyfta av en bil från en biltransportslastbil, köra iväg den och ställa ner den på ett bra ställe känns inte som ett jobb för mig... och jag är själv här. Hoppas det är en snäll chaufför som varit här förut, som känner till platsen och blondinen...
Jag har gått ner ytterligare ett kilo så jag kan vara nöjd nu. Så länge jag inte går upp något innan operationen är dietisten och kirurgen nöjd också nu.
Började på en matsedel igår som jag ska köra efter V. 2-4 efter operationen, då det är mosad mat som gäller med vissa restriktioner. Vissa saker kan jag börja laga redan nu och lägga i frysen så jag slipper stå och fundera på om jag ska göra nåt eller inte när jag väl står där liksom. Och mosad mat är inget problem för mig... jag är löjligt förtjust i att mosa ihop maten jag äter redan idag (om vi inte går på restaurang förstås). Tycker det blir godare när allt blandas samman och det är lättare att äta - och det är ju bra, eller hur?
Noka till lunch idag och sen hoppas jag på att kunna åka hem - om de varit här och levererat bilen vill säga, annars får jag vänta.
Helgen har jag tänkt använda till klädinventering och fotografering. Jag måste fota ett hösttecken till en fototävling och en leksak till en annan - och det är jag som valt teman så då måste jag väl nästan vara med...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)