Idag hade jag mitt andra möte på Smärtkliniken. Idag var det med sjukgymnasten...
Mina förväntningar inför första mötet var ju inte särskilt höga, men ändrades något efter att jag träffat läkaren... Fick samma fråga idag - vad mina förväntningar var och lämnade samma svar - de är inte särskilt höga och jag har egentligen inga speciella förväntningar eftersom jag vet att de inte är magiker som kan trolla bort min smärta, men de kanske kan ge mig verktyg att hantera den när det är som värst...
Sjukgymnasten ingav förtroende i alla fall. Hon frågade massor med frågor som innefattade hela min kropp, hur jag rör mig, vad som gör ont, när och om det ändras osv, osv och sen gick hon igenom hela min kropps alla muskler och leder.
Igår och idag har jag haft den där otäcka "vibrations-känslan" i kroppen igen, som kommer några gånger varje år. Jag var faktiskt lite glad att det blev när jag ändå skulle till sjukhuset på undersökning så någon äntligen kunde se att jag faktiskt vibrerar och att det inte bara är en känsla i kroppen för nu skakade höger arm och benen, när jag låg ner på britsen skakade även bålen - musklerna i magen och bröstet drog ihop sig och slappnade av utan att jag kunde kontrollera det.
Det blir så, troligtvis, eftersom mina muskler är i konstant arbete för att hålla kroppen upprätt och till slut tar kraften slut i dem och de "laddar ur" - ingen har kunnat förklara det på något annat sätt eller se någon annan orsak till att det händer...
Var hos sjukgymnasten i nästan tre timmar och det kändes som hon verkligen lyssnade och tog det jag sa på allvar. Efter första mötet, då jag träffade läkaren, var jag full i små blåmärken, som han "orsakade" när han skulle kontrollera känsel och annat - det var jag förberedd på och han var nog lika medveten om att det han gjorde skulle lämna spår. Sjukgymnasten bad om ursäkt för att hon var tvungen att bända, vända och vrida... att hon tog på huden så mycket fast hon visste att det är obehagligt för mig och bad om ursäkt i förväg om det hon gjorde skulle straffa mig imorgon. Inget att be om ursäkt för - om det hjälper mig till smärtlindring eller någon form av hjälp i framtiden så får de gärna sticka mig, bända och bryta tills jag är gul och blå!
Sjukgymnasten skulle rekommendera varmbassängterapi och vattengymnastik, kanske ett medicinskt styrketräningsprogram i deras gym, eventuellt medicinsk yoga eftersom jag tycker om yoga, men hon var osäker på om de hade grupper för det. Sen skulle hon prata med läkaren om att eventuellt remittera mig till någon bettspecialist för att se om de kan göra något åt att jag spänner käken hela tiden - eftersom jag inte kan ha bettskena pga att jag då får tandköttsinflammation (också tack vare EDS).
På fredag är det psykologtid och jag fick med mig två frågeformulär jag skulle fylla i och ta med mig när jag träffar henne. Hoppas hon kommer fram till samma som jag känner - att jag är hyfsat frisk och stabil i psyket och att min sjukdom inte påverkar mitt mående nämnvärt.
Åkte och hämtade en bil med hjälp av svärmor och tog sen en promenad, från svärföräldrarna, hem - det och sjukgymnastens "omilda" behandling får jag kanske betala för imorgon, men promenaden var skön, luften frisk och det får vara värt det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar