lördag 30 juli 2016

Usch och fy...

va' tiden springer!!

Man hinner ju för tusan inte med! Om 2 veckor är det dags för inskolning på dagis för vår lille plutt och jag bävar inför detta faktum...


Inte för att jag tror att dagiset är av ondo eller att han kommer vantrivas - vi har fått plats på enda stället vi ansökte om och jag är övertygad om att Miro kommer gilla att vara där... MEN... detta innebär ju att jag ska börja med fasta rutiner och jobba igen - jag som tycker det är så skönt att vara hemma och mysa på dagarna (för det mesta). Vette tusan hur jag ska komma in i jobbet igen, så det är nog bra att jag mjukstartar med halvtid. 

Halvtiden och gubbens arbetstider gör även att Miro, troligtvis, inte behöver gå mer än 15 timmar på dagis och det tror jag är bra i början. 


I övrigt då...? 

Vi har låtit Miro bada ute i sjön för första gången någonsin. Hade förväntat mig en helt annan reaktion än den som kom. Tänkte han skulle tycka det var otäckt med så mycket folk, stoj och Stim... att vattnet skulle vara kallt, stranden otäck att gå på och vågorna lite farliga. 

Han tittade ut, skrek i glädje och verkade säga "TITTA!!! Vilken stor badbalja de har här! Låt mig leka!" och rusade rakt ut i vattnet som om inget hänt. Det var sen svårt att få honom där ifrån - han ville bara fortsätta plaska och leka i Mälaren. 

 

Gäststugan är färdigrenoverad och ska bara inredas med lite möbler, fjärrvärmeinstallationen är klar och diket vi hade i trädgården igengrävt. Vi invaderades av getingar som snabbt vräktes av utrotare, men grannarna har samma problem som inte är åtgärdat så det kommer fortfarande in för mycket elaka stickisar när vi har dörrar och fönster öppna.


Vår igelkott var ingen hane visade det sig när 5 småkottar började tulta runt på innergården. De har nu utökat sitt territorium och får gå till baksidan med för mammakotten. Sjukt söta och jag önskar så himla mycket att de stannar kvar i närheten även när de blivit stora.


Vi har underbara grannar att umgås med, där man kan vara sig själv och som nog är ungefär lika galna som vi själva. En liten hoper härliga ungar har de med som gärna försöker underhålla vårt energiknippe. 

Katterna trivs och i övrigt inte mycket nytt under solen...





   



  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar