Ambulansfärd till akuten

I ca 1 vecka har mammahjärtat känt att något inte står rätt till med bubbisen. Andra har avfärdat det och sagt att jag har fel. 

Förra tisdagen när jag skulle hämta efter jobbet var det en väldigt tungandad och slö bebis som bara låg som en blöt vante i farmors knä. 

Jag ringde 1177 som tyckte 112 var bättre. Ambulans hämtade oss och barnakuten jobbade på snabbt. 

Mina misstankar bekräftades direkt då blodsockret var nästan 27 och ska ligga runt 4 - Miro har diabetes. 

Eftersom han var så påverkad sattes massa resurser in omedelbart. Infarter skulle sättas men eftersom han var uttorkad var det svårt att hitta kärl och vätska var tvunget i. Till slut lyckades de sätta en infart i alla fall så uppvätskning kunde påbörjas. 

Andra infarten för vidare provtagning lyckades inte akuten med så den sattes på avdelningen sen. 

Prover visade syraförgiftning med pga den höga sockerhalten så förutom insulin övervakas hjärta och syresättning, dropp ges och det bestämdes att vi flyttas till IVA istället för noggrannare övervakning. 

Stackaren var närmast i koma och orkade inte protestera det minsta för alla nålstick som testades innan de lyckades. 

Han var superduktig så här långt och mamman slut som artist. 

Efter lite mer än ett dygn på IVA, ett dygn utan sömn, flyttades vi tillbaka till avdelningen där vi sen har fått lära oss om diabetes, kolla blodsocker, ge sprutor, räkna kolhydrater för rätt insulindos osv. 

Allt har gått över förväntan även om blodsockret pendlat lite häftigt upp och ner, men nästa vecka får han en insulinpump med automatisk sensor och då ska det vara lättare att få blodsockret på en jämnare nivå. 

Miro är en tapper liten hjälte som redan accepterat läget. När vi ska sticka i fingret för att kolla blodsocker så säger jag "får mamma låna ett finger?" och han väljer då själv ut ett finger jag får låna och sticka i, tittar på och skrattar när mätaren piper. 

Insulinsprutorna går bara bättre och bättre de med - han skriker mer för blöjbyten än för sprutan...

Dagarna går åt till att charma både personal, besökare och andra patienter, äta (vilket han nu gör med god aptit), leka på lekterapin, åka hiss i det oändliga och springa i kulverterna. 

Vi kommer bli kvar här ett tag till, men får troligtvis permission under helgen vilket ska bli vääääldigt skönt!