Diabetesuppdatering och jul

Nu har det snart gått 2 månader med Miros diabetesdiagnos och 1,5 månad med insulinpump och glukossensor. För mig, som mamma, börjar det kännas som normal vardag - även fast jag självklart måste ha lite extra uppsikt på hans blodsocker, kolla innehåll i mat, räkna kolhydrater, byta nålar osv, men det känns helt okej för mig... förutom det faktum att det är BARA jag som kan detta så jag kan inte med ro i kroppen lämna honom i någon annans vård i dagsläget för ingen kan pumpen och det andra än. 

Jag är "sjukskriven"/hemma med tillfällig föräldrapenning till siste januari och under den tiden MÅSTE berörda parter lära sig allt det viktigaste! Annars måste jag vara hemma längre och jag tvivlar på att mitt förstånd pallar med det... *sagt med viss ironi och glimten i ögat*

Miro har accepterat att pumpen hänger runt honom konstant och att sensorn flyttats från skinka till lår. Han försökte rycka i sensorn första tillfället vi satte den på låret, när han blev sur för något... plåstrens den är fäst med drog ju mer i huden runt omkring - obehagligt och intvingad huden - så gör vi inte fler gånger...

Allt har blivit rutin - utom själva nål- & sensorbytet som fortfarande ger lille bubbisen rätt bra med ångest... fast... den är relativt snabbt övergående numera så han vänjer sig garanterat med tiden. 

Blodsockret har ingalunda stabiliserat sig men är ju betydligt lättare att kontrollera nu med pumpen och det finns dagar då det faktiskt ser rätt bra ut med. 

Sen, helt plötsligt!, kom julen...!

Julklappar införskaffades och paketerades. Vi hade inte många vi skulle byta med i år så inhandlandet var snabbt avklarat, för till vår lille snöflinga har paketen varit klara sen länge...

Dagen innan julafton firade vi med svärföräldrarna, och åkte till Värmland på kvällen. 

Unge herr Miro blir rätt bortskämd! Han har inte haft nån paketkalender utan fått ett, lite finare, paket varje adventssöndag istället och sen... massor på julafton. 

Julafton var vi hos min bror. Julmaten skippades för den gillar ingen så vi åt helstekt oxfilé med hasselbackspotatis, ädelostsås, vitlökssmör och sallad. Hur gott som helst!!!

Sen kom tomten... en otäck varelse! 

Miro gallskrek först när vi öppnade dörren, så vi gick före tomten in där vi skulle sitta men att bara sitta i mitt knä och titta gick inte. 

Han drog sin snuttefilt rakt över huvudet och satt sen blickstilla unden den. När jag försökte kika in, drog han ner det jag höll i och skrek "nej!".

Tomten lockade med paket som lades på bordet framför honom med liten plutt var som förstelnad under filten i mitt knä. 

När tomten sa att han skulle gå och sa "hejdå" kom det åtminstone upp en hand från filten som vinkade...

... sen öppnades det paket för glatta livet och allt var till belåtenhet och har lekts mycket med hemma hos mormor'n, där vi fortfarande är kvar. 

Vi har träffat massor av kusiner och släktingar, busat, haft roligt och lekt. Snön försvann ju tyvärr så uteleken blev inte i form av pulka eller snölyktor - gunga går inte av för hackor det heller...

Idag packade vi in mormor'n i bilen och for till Norge för rejäl shopping. Vi lär inte behöva köpa blöjor på ett bra tag nu!

Detta inlägget avslutar vi med en önskan om God fortsättning och ett riktigt Gott Nytt År! från snöflingebebisen Miro och hans familj!