Att flänga och fara varje dag är rätt tröttsamt och jag är inte alls sugen på att åka till Gävle imorgon, men nu har jag ju sagt ja till det så då är det bara att bita ihop.
Det är två veckor kvar till vi åker nu och jag känner att kroppen behöver ta igen sig och vila sig lite innan jag åker till Irak och tömmer mitt sociala konto. Det ska absolut bli roligt och intressant, men samtidigt jobbigt tror jag, inbillar jag mig i alla fall...
Gubben har börjat prata i sömnen igen och han mumlar inte eller pratar lite tyst utan tänk er ett mörkt, tyst rum mitt i natten, där man skulle kunna höra en knappnål falla och man som bäst svävar i ljuva drömmar och då PLÖTSLIGT börjar någon med HÖG STÄMMA skrika ut olika saker på både svenska och kurdiska... Inga otrevligheter - han är faktiskt lika väluppfostrad och trevlig i sömnen som i vaket tillstånd MEN högljudd! Det är hemskt irriterande och natten som gick väckte han mig på nytt och jag klappade faktiskt till honom och försökte somna om... och han väcker mig trots att jag har både Theralendroppar och sömntablett i kroppen och borde sova som en klubbad säl... men, det gör jag inte alls - inte det minsta!
Fler tröttmössor med nattmössa i hemmet. |
Fortsätter det kommer han få sova en natt på soffan eller hos sina föräldrar för att jag ska få sova en natt utan att vakna med hjärtklappning för att någon börjar skrika bredvid mig mitt i natten. Tanten tröttnar!
Ska ta en pepparkaka och gå och lägga mig, så kanske jag är snällare om han börjar i natt igen...
Albin försöker hjälpa mig få fram mitt budskap ;) |