Orkar och vill inget när svetten bara rinner och det är först nu, när solen gått ner som jag tycker livet är drägligt igen.
Sitter på balkongen med tända ljus och isvatten och ser ut över Örebro. Jag ser faktiskt mer, eller mindre, hela stan från min balkong på 11:e våningen.
På den upplysta fotbollsplanen här nedanför spelar ungdomar entusiastiskt och envist fotboll - oftast hela natten, till solen går upp och tar över efter belysningen.
Grannen sjunger blues, en moped far förbi, föräldrar drar en barnvagn, någon promenerar, ljusen från centrum blinkar och livet förefaller rätt okej.
Klockan har passerat 23, det är inte helt tyst, men ändå lugnt och fridfullt. Jag skulle kunna sova här ute om stolen bara var lite bekvämare och stabilare - har gjort det förut. Det fläktar skönt på höga höjder...
Lugnet sig sänker över mörkret och natten, den enda som är vaken snart är katten...
Det är så mycket svalare och skönare i hus än i lägenhet.
SvaraRadera