Kärringen är tillbaka!

Tyckte jag var på rätt bra humör en period, men nu... nu är kärringen tillbaka! Jag är irriterad hela tiden, eller låter så i alla fall... Sanningen är att det är mest besvikelse och att jag blir ledsen.

Ledsen för att allt är som innan - besvikelse för att inget någonsin kommer ändras! 

Jag hade hoppats på något mer... något bra, men allt är tillbaka i samma hjulspår som tidigare och jag tror, banne mig, att hjulspåren blivit djupare dessutom!

Jag får nog bara foga mig, acceptera att det är så här det kommer vara, ge in, ge efter, ge upp!

Jag kan vara packåsna, kokerska, städerska, servicetekniker, allt-i-allo, bli tagen för givet, handla, tvätta, greja, alltid veta var allt är och hur allt fungerar, se till att skåpen är fulla med allt som står på listan OCH sånt jag vet behövs eller det lilla extra som gillas len inte står bland inköpen. 

Tyvärr räcker inte min energi då till att vara glad och trevlig för jag har dessutom ett jobb att sköta, förutom att vara obetald och (känslan av) ouppskattad uppasserska. Ge respekt, inte meningslösa gåvor! Lär känna mig! Överraska mig med de där små sakerna - något jag gillar, men inte sagt att jag vill ha handlat... nån handling du vet att jag skulle uppskatta... men då måste du ju veta vad det kan vara först så då faller den önskan platt tror jag. 

Jag vill ha glädje! Uppskattning! Respekt! Vuxet sällskap... 

Det måste kännas äkta och genuint - inte nåt man gör en gång för att tysta kärringen som tittat fram!

Allt är inte skimrande skyar och fluffiga moln här heller...