Tar morgonen med en klackspark

Jag förstår inte... Att bli klar på morgonen kan förvandlas till ett evighetsprojekt för mig. Jag har fått in snitsen på att fixa ansiktet och håret. Att duscha (eventuellt tvätta håret) och sen fixa smink och frisyr tar ca 30 minuter för mig. So far - so good!

Sen kommer det tidskrävande momentet - VAD ska jag ha på mig?? Idag hann jag testa fyra olika outfits innan jag bestämde mig för en femte, alldeles för stor tunika i storlek 48/50, men det fick bli bra ändå.

Förstår inte hur något, till synes så enkelt kan förvandlas till något så avancerat...?

En annan sak jag kom att fundera på när jag irrade runt i kläddjungeln var att höga klackar är som bilar - du måste lära känna varje klack. Det går inte att tänka "jag har ju ett par skor med så här höga klackar redan så det är inget problem" - det är skillnad på klack och klack!

När jag hämtar bilar med jobbet måste man känna in koppling, växlar, broms osv. Varje bil är olik den tidigare, även om det kanske är samma modell. Jag vill nog påstå att det är samma med höga klackar... Jag har flera par, men använder jag ett par flera dagar i rad och sen byter så måste jag lära mig gå igen - fast klackarna är lika höga, men antar att sulorna är olika hårda, klackarna kanske lite olika breda osv...

Så - förutom att morgonens tid flyger förbi och upptas av oändliga klädbyten så far filosofiska tankar om klackar runt i huvudet.