När jag var klar skulle jag åka till Marieberg för lite ärenden och kände mig så där äventyrlig som bara jag kan göra när det är så varmt att hjärnan kokar och ac'n i bilen är sval och skön. Tänkte ta en annan väg än den jag brukar och hade halva vägen klar för mig och rutten planerad i huvudet. Visste att jag skulle komma ut vid Universitetet om jag åkte åt vänster i rondellen och därifrån skulle jag sen åka förbi Atleverket mot rondellen där jag skulle till höger för att komma mot Örebro Travbana och Mariebergs Köpcentrum. Mitt huvud var som en GPS och jag hörde en röst som sa "i nästa korsning - sväng höger"... men, det var inte där jag skulle svängt. "I nästa korsning - gör en laglig u-sväng" sa rösten, som jag nu valde att ignorera för den hade lurat mig första gången... "Jag kan själv!" tänkte jag och struntade i min hjärn-gps.
Jag har ingen aning om var jag var! Jag såg trevliga små bostadsområden jag aldrig sett förut, men tänkte att om jag fortsätter rakt framåt borde jag förr eller senare antingen komma in till centrum, till Marieberg eller motorvägen. 30 och 50 km/timme bytte av varandra, små rondeller kom och försvann, Kumla rör låg på vänster sida och gav mig en illavarslande tanke att jag kanske åkt förbi allt på sidan av motorvägen och snart var 2 mil från köpcentrat... fortfarande ignorerade jag rösten som sa att jag kunde vända, åka tillbaka, välja en annan rutt - kanske till och med följa efter nån stadsbuss i hopp om bättre tur - JAG KAN SJÄLV!
Och, det kunde jag, för till slut, efter en del trixande kom det en skylt med "Mariebergs köpcentrum" åt höger och jag kom in från ett helt annat håll än jag tänkt mig, men fram kom jag i alla fall.
Hittade min p-plats och stegade in mot Forex, men butiker på vägen störde min koncentration och jag hamnde på Joy. Tittade och provade lite av "halva reapriset" varorna, men kände mig stolt när jag ändå gick därifrån tomhänt och tänkte att jag tittar i Warszawa istället.
Tog kölapp på Forex och höll på att smälta bort i väntan på min tur. Fick i alla fall växlat lite Euro och klev sen in på Cubus, men jag vet inte varför jag bryr mig att gå dit egentligen - jag har ALDRIG hittat något värt att köpa där! Det är inte en butik som passar min smak!
Efter en snabb tur till Apoteket stegade jag iväg till Jula för att köpa den lilla cafémöbeln svärmor ville ha. Vi lovade att hämta en åt henne och säga till svärfar att det var en gåva från oss eftersom han inte ville ha den - och hon ville... Så konkade två stolar och ett litet glasbord genom halva butiken och ut till bilen. Det hade varit smart om det funnits vagnar, men det hittade jag ingen och orka gå två gånger!
Körde stolarna och bordet till svärföräldrarna och åkte sen hem...
Imorgon ska jag en snabbis till bageriet innan jag stressar hemåt igen för att hinna till flygplatsen så vi kommer iväg. Resan blev tidigarelagd så vi åker imorgon istället för nästa fredag. Jag måste hinna köpa tandkräm, schampoo, balsam och sånt som är i flygplansvänliga storlekar eftersom vi åker med bara handbagage.
Jag hoppas till gudarna på att taxitjänsten jag bokade online fungerar så det står en man med en skylt med vårt namn på när vi landar. Annars får vi nog sova på flygplatsen eftersom den är nyöppnad och ligger 4 mil från hotellet och vi landar runt midnatt. Hotellet har inte hunnit ordna med sin bil till den nya flygplatsen än, men taxitjänsten jag bokade betalades inte vid bokning så skulle det inte stå nån där och vänta så förlorar vi inga pengar i alla fall.
Det är enligt iPhonen 31'C i Warszawa idag och strax under 30 under tiden vi är där... Jag kommer dö och hoppas att vi har ac på rummet och att gubben kan få ett extra täcke eftersom kylan ska vara på för fullt! Söndagen blir nog bara lugn och vila och gå till köpcentrat närmast hotellet för en glass och kanske bio. Sen får vi se vad vi hittar på...
Jag är i valet och kvalet om jag ska ta med mig kameran eller nöja mig med iPhonen... ja, ja, det tål att tänkas på. Jag har ju flera timmar kvar innan vi ska åka till flygplatsen. Känner jag mig själv rätt kommer jag bli sjukt stressad imorgon och då blir jag inte trevlig...
Nu sitter jag i soffan och väntar på att gubben ska bli klar med maten. Idag serverar han kycklingfilé med stekt färskpotatis. Det luktar gott...!
 |
| Hämtat och provar 70-tals klänningar |
Snyggt!=) Måste bara få fråga, hur mycket har du gått ner i vikt sen efter operationen?Och för hur längesen gjorde du den?=) Fantastiskt resultat!/Therese.
SvaraRaderaTack Therese! Jag gjorde operationen 12 sept -11, så 11 månader sen och har hittills gått ner 43,5 kg, men har några kvar innan jag når målet jag satt för mig själv :)
RaderaWow!Alltså,jag sitter här och förundras när jag ser hur smal du blivit!=)Kanske en lite för personlig fråga,jag förstår om du inte vill svara..Men hur mycket vägde du då du fick göra operationen? Tycker det är lika roligt varje gång det kommer upp nya bilder på dig =) Har operationen haft några negativa sidor för din del?Man har ju hört några riktigt läskiga historier av andra..Kram/Therese.
SvaraRaderaJag har haft det riktigt bra faktiskt. Opererades på Sahlgrenska i Göteborg eftersom hemlandstinget inte ville pga risker.
RaderaVägde 119,9 kg när jag godkändes och gick ner lite under tiden innan operation. Operationen tog 2,5 timme och 30 min efter sista agraffen var satt var jag uppe och stod och sen fanns det ingen hejd på mig. Jag började jobba från sjukhussängen och var aldrig sjukskriven nåt. Allt föll sig så naturligt med ätandet och drickandet. Har inte haft ont, ingen "dumping", kan äta allt fast i mindre portioner, så klart - har inte märkt av något negativt än...
Det enda jag kan ångra är att jag inte gjorde detta tidigare :)
Det enda "negativa" är väl att kläd- och skokontot blivit högre, men å andra sidan är mat- och godiskontot nästan obefintligt nu, så det jämnar kanske ut sig ;)
Jag var väl påläst innan operationen om vilka risker som fanns, vilka negativa effekter man kunde stöta på och fullt på det klara med att allt skulle gå bra och hur man skulle undvika farorna och det negativa - det inbillar jag mig var en fördel i återhämtningen och att jag gick in med en helt odelat positiv inställning att allt ska gå bra!
Vilken tur att allt har gått så bra för dig!=) Jag är också väldigt överviktig och har nu sökt hjälp för det..Jag har nog alltid varit en "tjockis",iallafall sen jag var ca 14 år.Nu är jag 24 år och väger ungefär 93 kg.Mitt BMI ligger på 33,8.Pågrund av min vikt fick jag högt blodtryck när jag var 18 år och äter medeciner för det än,såklart..Jag känner att allt blir jobbigare och jobbigare hela tiden.Man kan säga att jag har gett upp nu.Jag har provat alla tänkbara dieter,och lyckats gå ner ca 8 kg som mest.Men så fort dieten är över går jag upp alla kilona igen,om inte ännu mer.Har försökt att ändra på mina dåliga vanor,men jag misslyckas varje gång.Jag hade så jätte gärna viljat göra denna operation men vet ej om jag blir beviljad en..?Du som gjort den kanske vet "kraven"?Jag är så trött på att vara såhär tung,är jämt trött och irriterad.Orkar knappt leka med mina barn längre och det gör mig så ledsen och frustrerad..Mina knän värker och blodtrycket är jämt högt.Min läkare tyckte att jag skulle försöka en sista gång plus börja gå hos en dietist.Men jag VET att det inte kommer att hjälpa mig.Känns som att operationen är min sista chans till ett lättare liv./Therese
RaderaDetta var enda chansen för mig. Jag hade provat allt... dieter, kurer, tabletter och varje gång gick jag ner lite men sen upp allt igen plus lite till och varje gång kändes som ett nytt misslyckande som fick mig att tröstäta lite extra.
RaderaAlla landsting har olika krav, men de flesta ligger på ett lägsta BMI 35-40 för att bli godkänd för operation. Dock kan de tänja lite på gränserna om man har sjukdomar som förvärras av övervikten - högt blodtryck, diabetes, hjärssjukdom, ledproblem osv...
Jag hade BMI 42,2 när jag godkändes och gick ner till under BMI 40 tills jag blev överflyttad från hemlandstinget till Sahlgrenska och där var gränsen 40, men eftersom jag var godkänd tidigare och även hade sjukdom som de ansåg kunde bli bättre av viktminskningen så var det okej ändå, även om de tyckte jag skulle prova dietist en gång till eftersom jag lyckats gå ner lite innan jag kom dit, men det tackade jag vänligt och väldigt bestämt NEJ till ;)
Prata med läkaren igen. Du verkar ju provat allt som finns tillgängligt redan utan något bestående resultat. Om han/hon fortfarande inte vill skicka remiss kan man skriva en så kallad egenremiss. Flera landsting har mallar/formulär för att skriva en sån på sina hemsidor, eller information om vad som ska finnas med. Det är som ett personligt brev med viss information som man sen skickar till önskat landstings kirurgmottagning. De måste öppna, läsa och registrera den... många som skriver egenremisser kommer till kirurbedömning snabbare verkar det som eftersom man slipper väntetiden som annars kan vara hos egna husläkaren och tiden den ska ha på sig för att skriva och skicka.
Jag kom till kirurgen på vanlig remiss från min ordinarie läkare.
Man får komma på infomöte och bedömningssamtal där kirurgen avgör om du är en lämplig kandidat och man får även information om vad operationen innebär, risker, fördelar osv. Blir man sen godkänd är det bara att vänta på tid och börja flytdieten de förespråkar för att man ska gå ner lite i vikt innan för att leverns fett ska minska så det är lättare att göra operationen via titthål.
Har du fler frågor är det bara att hojta till... jag svarar efter bästa förmåga ;)
/Marie.
Tusen tack för dina svar! Uppskattar det verkligen, och din blogg är verkligen en inspiration för mig! :) Kommer absolut att testa skriva en egen remiss om jag inte får hjälp av min läkare,hade hört talas om det men inte riktigt förstått mig på det.Men nu när du berättade om det så verkade det ju inte alltför krångligt=)Ha det gott!/Therese
SvaraRadera