Snart fyller jag

1 års dagen efter operationen närmar sig... 12 september är det exakt 1 år sen jag låg där på operationsbordet, förväntansfull, glad, full i droger och sömnmedel. Fullkomligt lugn i situationen och det berodde inte på medikamenterna de stoppade i mig - jag var fullt på det klara med att det var detta jag ville, litade på att kirurgen visste vad han gjorde, hade bara känt mig positiv till ingreppet och hade läst på om allt som skulle hända, kunde hända, både på gott och ont.

Vad kan jag säga, så här 1 år senare, då...?

Positivt

• Jag är smalare (otippat va'?)!
• Jag har kan äta vad jag vill, om än i mindre mängd.
• Jag har inte haft ont och inte ens sjukskriven direkt efter operationen.
• Jag har inte "dumpat" (det kan nog egentligen hamna på både positivt och negativt).
• Jag kan röra mig betydligt mer obehindrat än tidigare (nu är det bara EDS'en som sätter hinder i vägen).
• Jag är mycket piggare och orkar mer. 
• Jag kan promenera ganska långt utan att ens bli trött och ibland inbillar jag mig att jag skulle orka jogga/springa också, men jag ser ut som Phoebe i Vänner när jag springer, så jag besparar världen det!
• Livet är bara så där lite roligare än tidigare.
• Jag kan handla på normala butiker och normala avdelningar, med normala färger och mönster. Jag slipper alltså svarta, beiga och bruna kläder med stora blommor eller bara block med trista färger... stora som 4-mans tält. (Designers borde kunna göra lite roligare "tjockiskläder" tycker jag.)
• Jag har ben jag aldrig sett tidigare... nyckelben och höftben exempelvis. Visst, de har säkert alltid funnits där, rent logiskt sett, men varit så djupt inbäddade i fluffigt fett att ingen skulle kunnat ana deras existens.
• Jag kan se mig själv i spegeln, och gör det numera gärna, utan att känna ren ångest och vämjelse. 
• Jag tycker jag är snygg - de flesta dagar i alla fall... 

Negativt

• Klädkontot har blivit dyrare - men å andra sidan har kanske matkontot blivit billigare, så det jämnar kanske ut sig någonstans i slutänden.
• Jag tycker jag är snygg och speglar mig lite nu och då och beundrar mig själv - det snuddar på sjuklighet tror jag och luktar otäckt skryt - för jag är ju långt ifrån en fotomodell.
• Jag unnar mig saker - kläder, saker, smink eller kanske mat. Vill jag ha en fin köttbit, ja, då köper jag en fin köttbit... även om den kostar lite.

Som synes, jag har inga fysiska och riktiga negativa saker att säga om operationen. Okej, jag har häng på magen - häng som aldrig kommer försvinna utan en operation, men ser det inte som något direkt problem. Jag visste om att det skulle bli så, så det har inte kommit som någon överraskning direkt. 

Mina "problem"/negativa saker är ju bara töntiga i-landsproblem, och egentligen inga problem för mig heller. Det är ett ganska angenämt "problem" att kläderna för en gång skulle blir för stora och behöver bytas ut mot något piffigare i mindre storlek. Jag slipper ju stå och gråta i provrummet för att butiken inte har något i min storlek som sitter som det ska - det mesta sitter numera helt okej. 

Jag ska ta nya bilder till 1 års dagen, men tills dess får alla nöja sig med gammal skåpmat från mobilen.