Helgbravader

Vad ska man säga...?

Lördagen ägnade jag åt att plocka undan i sovrummet och under sängen inför dagens bostadsanpassning. Det lilla tilltaget ägnade jag mig åt när maken jobbade och det straffade sig innan jag ens var klar - genom blödning, men det blev gjort i alla fall.

Resten av lördagen gick i vilans tecken för att blödningen skulle avta och jag blev rätt trött dessutom.

Igår, söndag, låg jag i sängen och drog mig ett tag innan jag var tvungen upp för att komma i ordning. Planen för dagen var en tur till Uppsala för att gå på konsert med morbror. Helen Sjöholm på Uppsala Konserthus. Konserten var underbar och Helen Sjöholm har en fantastisk röst. Hon sjöng i drygt 2 timmar utan paus och blandade rätt friskt mellan musikal och annat.

Min hjärna slutar dock sällan att fundera så när jag satt där och lyssnade började jag fundera på om musiker fungerar på samma sätt som andra... Blir deras jobb "vardag" också, så de gör det de ska, precis som jag gör på mitt jobb?

När jag sitter och pratar med kunder kan ibland tankarna vandra iväg och jag tänker ut vad som behöver handlas, funderar ut vad vi ska äta, om det är något som måste göras...

Gör Helen Sjöholm och Jojje Wadenius också det när de står där på scenen och river av en låt, några smäktande toner som trollbinder publiken...? "Undrar om vi har mjölk kvar hemma? Är det sista toalettpappersrullen som sitter i hållaren? Kom jag ihåg att avbeställa tandläkartiden?"

Tyvärr hände något i kroppen halvvägs genom konserten och jag fick kanonont och kände sen av varje basslag som durrade genom golvet. Det var mindre trevligt, men jag uthärdade och njöt ändå av den vackra sången...