söndag 18 mars 2012

Jag mötte Einstein

Nu har jag fått fram min egen laptop och kan skriva lite mer ordentligt.

Senaste dagarna har varit fyllda med marknader, mat, dofter, ljud, smaker och människor jag inte känner igen. En numera välbekant doft är rosvatten. De verkar ha lagt beslag på allt som tillverkats... Jag har blivit uttittad på marknader och folk har sprungit efter mig och ropat till sina kompisar "photo, photo!" och sen försökt få fram sina mobiler för att ta en bild. Är det så här kändisar känner sig, undrar jag.





Idag lämnade vi huset i Erbil och packade in oss i en taxi med alla väskor för att resa vidare till Suleymania. Landskapet ändrades efter vägen och Erbil såg ut som en kåkstad i öknen jämfört med Suleymania. Vi gjorde ett stopp efter vägen för att dricka te och när jag stod och väntade på svärmor kom det fram en kille till mig och presenterade sig på engelska och pratade lite - antingen tyckte han att det var väldigt roligt att få prova sin engelska eller så tyckte han att jag var lika udda som alla andra som lekt papparazzis framför mig.

Vi kom fram till ett hus som jämfört med det i Erbil såg ut som ett slott och som hade väldigt hög standard rakt igenom och väldigt härliga människor. I detta hus träffade jag även på Einstein - fast det var det ju på riktigt inte, utan en av advokaterna som varit med i tribunalen/krigsdomstolen som fällt Saddam. En väldigt trevlig och intressant man som närmade sig 80. Tyvärr kan jag inte beskära bilderna eller rätta till eventuella mörker/ljus/färger.


Om ett par dagar är det Newroz och vi ska försöka få fram en kurdisk klänning till mig tills dess och Kurdistan ska firas! Piroz bet Newroz!!



Detta är nu min första "egentid" sen vi kom hit och den behövdes verkligen idag. Vet inte hur många människor det samlats här för att hälsa oss välkomna - man önskar rätt snabbt att det fanns en volymknapp på var och en av dem, men det är bara att ta det med jämnmod för jag åker snart hem.

Bäst att publicera det här nu innan internet dör. Nätet är plågsamt långsamt här, men det finns i alla fall, så länge de har ström - för den försvinner flera gånger varje dag och kopplas över från statlig ström till nån form av egen eller lokal strömförsörjning, eller så blir det helt svart.

Välkommen till 2000-talet!

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar