Jag för en, minst sagt, ojämn kamp om mattans vara eller inte vara på hallgolvet. Katterna tycker att mattan kan ligga i en ihopknycklad hög mot badrumsdörren. Ju mer intryckt den är, ju bättre är det, enligt hårbollarna.
Jag, å andra sidan, kämpar för mattans existens och möjlighet till en trivsam tillvaro, lugnt utsträckt över golvet.
Katterna mattsurfar! Katterna gömmer sig under! Katterna bökar och knölar, biter och river! Katterna är terrorister!
MEN matte ger sig inte! Mattan SKA vara där och lika enträget som de sladdar in den mot dörren, lika enträget drar jag ut den tillbaka... i hopp om att de ska fatta hinten, förr eller senare. Logiskt inser jag att det inte kommer hända, men av nöden blir människan stark i tron...
Precis så är det för mig också, man kan inte vara still,
SvaraRaderaoch hur smidigt är det när man skall somna? ;D
Började för mig p.g.a medicin också, men nu får jag inga, och de som orsakade krypningarna i början
har jag inte haft på länge.
Ändå kan krypet komma tillbaka i perioder, antagligen
för att man misshandlat kroppen så med läkemedel att
det kommer ta mååååånga år för kroppen att återgå till det "normala"..
Kan man fråga vad det var för medicin du hade som utlöste dina myrkrypningar?
Propavan men även Tamadol/Tradolan gav den bieffekten. Äter så himla mycket olika mediciner att det ibland är svårt att veta vilka som ger vilka biverkningar, men uteslutningsmetoden sa att det var dessa två. Bytte Propavan till Imovane och Tramadol mot Citodon och Ketogan - då blev livet lättare :)
Radera