Bekännelse

Nu ska jag bekänna en sak...

Jag är kanske en oekonomisk människa, i många avseenden, och jag letar inte efter ören när jag tittar vad saker och ting kostar. Hemma på automatstationen är bensinen 3 öre billigare per liter än där jag tankar, men säg att jag tankar fullt i min lilla Fiat Punto... Jag skulle då tjäna ca 1 kr och 20 öre mot den station jag faktiskt väljer - och det är här min lilla bekännelse kommer in.

På väg mot mitt jobb finns en alldeles förträfflig station, märke utan betydelse. Bensinen är alltid några ören dyrare per liter, men den är bemannad, har en kiosk, har en toalett (vilket ibland är en välsignelse), men framför allt... de har fantastiskt trevlig personal (bekännelse -->) - särskilt en av killarna som jobbar där.

Jag har ingen aning om vad han heter, och struntar blankt i det också, han har när han dragit mitt kort sett mitt namn och tydligen lagt det på minnet, så han hälsar alltid med mitt namn när han hälsar på mig, säger ett glatt "God morgon", pratar lite strunt, ler, skrattar och är trevlig och när jag går säger han alltid "Ha en jättefin dag nu!" eller som idag... "Kör försiktigt och ha en skön helg!"

Det blir liksom lite trevligare att tanka och göra över med pengar på sånt jag egentligen inte alls vill behöva ha (som bensin) när någon är artig och trevlig, på snudd till flirtar lite med en... Morgonen som annars kan ta emot lite, blir lite roligare och humöret svänger något också. (Tyvärr sitter det inte i så jättelänge, så gubben hemma märker sällan av det, när tanten kommer hem sur och trött.)

Jag gillar personer som är serviceminded! Buttra personer som inte tycker om att prata med kunder har inte i en butik att göra! Fram för fler trevliga bensinmackspojkar!!