Idag är ingen bra EDS dag. Kroppen sa ifrån redan imorse, men jag var tvungen att ignorera eftersom jag hade planer som inte var möjliga att ändra. Tack och lov kunde jag ta lite sovmorgon och sen ta allt i min egen takt för att bli klar i tid tills jag var tvungen att åka.
Vissa dagar går det så långsamt att komma igång. Kroppen vill inte vakna. Jag kan, i huvudet, känna mig klarvaken, men får ingen som helst respons av kroppen och då är det bara att avvakta tills värken kommer och med den kommer även kroppen igång. Det är lite som att vara klarvaken och instängd i en sovande kropp ett tag.
Jag hann med några jobbsamtal och jobbmail innan jag åkte, men allt tog emot och jag skulle nog inte kört bil idag egentligen - men var tvungen.
Ehlers Danlos Syndrome är ingen barnlek. Många gånger får man leva efter "varannandagsprincipen". Ansträngning en dag - vila nästa. Och med ansträngning menar jag inte att man springer ett marathon, utan det kan vara allt från att bara ta sig upp ur sängen och göra sig iordning till att åka till jobbet, handla lite på vägen hem eller bara ha huvudet fullt av tankar. Det drar ur energin i kroppen och allt bara stänger av.
Att ha muskler som är i ständigt arbete för att hålla upp kroppen tar på krafterna och för det mesta håller jag skenet uppe, biter ihop och biter ifrån - men det fungerar inte alltid och nu är ett sånt tillfälle.
Jag ska gå och lägga mig i hopp om att kroppen har samlat på sig nog med energi för att orka med en morgondag. Jag får väl vila lite på jobbet annars. Risken finns dessutom att EDS'en blir värre med viktnedgången, men jag hoppas det inte blir så...
Jag ÄR inte min kropp... Jag är I min kropp! Jag är mitt själv och mitt själv är inte sjuk - det bor bara i en sjuk kropp... Men jag är jag!
Hej! Vad roligt att du skaffat en blogg och framförallt vad roligt att du äntligen ska få göra GBP! Jag är grymt glad för din skull och önskar dig all lycka. När sker den? Nu rann en tår ner för kinden av glädje för din skull. :D
SvaraRaderaFår nog erkänna att jag inte har stenkoll på vad EDS är, men det verkar inte vara någon barnlek i varjefall.
SvaraRaderaJust delen med att vara överrörlig känns bekant, specielt knän, fotleder, axlar och höfter. Fast just nu verkar övervikten hålla allt på plats men det är ju ingen bra lösning för de sliter ju också på kropp och psyke.
SvaraRaderaSen har jag svårt att somna men i mitt fall beror de mera på hur jag mår psykiskt.
sv - Oj, din kommentar var ju mera som en roman. *gilla*
SvaraRaderaLäkning är lite si och så, det tar ett tag innan det börjar läka, men det kan hänga ihop med diabetesen. Men inget lyckas riktigt läka pga att jag inte kan låta bli sårskorporna. Just det blir värre beroende på hur jag mår.
Blåmärken får jag då och då men inte överdrivet ofta. De flesta läkemedel måste jag ta maxdos av för att överhuvudtaget ha en chans att märka av effekten som ofta är väldigt liten.