Har suttit och läst lite andra ""GBP-bloggar" och det slår mig att jag måste haft det väldigt "enkelt". Många skriver om hur de måste äta 9 gånger om dagen i början, sätta klockan på ringning för att vakna och äta, hur de har ont, mår dåligt osv, osv. Jag känner fortfarande inte särskilt mycket!
OCH jag sätter ingen klocka på ringning för att gå upp och äta! Det där sköter kroppen själv. Igår sov jag till klockan var nästan 10 och det var hur skönt som helst. Kände att jag var lite hungrig när jag gick upp, men inte så mycket att jag blev illamående och yr eller nåt. Och jag äter inte var 3:e timme som om jag vore ett nyfött barn på 60-talet. Kroppen talar själv om när den är hungrig eller törstig och jag lyssnar på de signalerna... lite mer nu än jag gjorde tidigare kanske... de är lite svårare att helt ignorera nu. Igår när vi var ute ett par timmar och handlade och sånt hade jag med mig en flaska med isvatten som jag drack av när jag behövde och dagen innan det kände jag att jag var tvungen att köpa en liten tetra-festis för att få lite vätska för jag blev alldeles torr i munnen - men det räknar jag inte som några problem.
Igår tyckte jag dock att urinen ändrade färg och blev lite orolig att det är en UVI på gång igen, eftersom jag får såna med rätt jämna mellanrum och efter att ha blivit retad med en kateter i nåt dygn vore det inte helt omöjligt. Så idag på morgonen åkte mina Labstix fram för test...
Ingen UVI vad jag kan se, det som kan ha ändrat färgen på urinen är en något förhöjd nivå av Ketoner, men eftersom kroppen förmodligen bryter ner fett just nu så är det inget att oroa sig för att det ger utslag på urinen. Ska dock hålla lite koll någon mer dag för säkerhets skull.
Jag skulle nog vilja säga att det hjälper att känna sin kropp när man gör en GBP. Jag hade nästan total koll på alla funktioner och mina värden innan operationen och känner därför snabbt om det sker någon förändring som skulle kunna vara negativ - och kan därmed "mota Olle i grind" så att säga.
Att dessutom gå in med en positiv inställning att "det här ska bli bra!" tror jag också hjälper och är viktig! Ligger man och tycker synd om sig själv, känner efter var minsta lilla onda sitter och klagar hela tiden kommer det förmodligen bli helt outhärdligt efter en operation.
Det enda jobbiga och negativa jag upplever just nu är att jag inte kan luta laptopen mot magen som jag gjort tidigare för då lutar jag den mot såren och det kanske inte är så bra - det gör inte ont, men jag tror det ska undvikas... Stort problem va? ;)
Nu ska jag lägga undan datorn lite och lägga mig i soffan en stund. Maken sover, katterna sover så jag kan väl göra detsamma en liten stund till. Idag har jag inte tänkt göra något särskilt, bara vara hemma, pyssla lite och ta det lugnt... för imorgon ska jag en sväng till jobbet och då vill jag vara riktigt pigg. Sjukskriven i två veckor? Nej, det tror jag inte! Men jag ska inte jobba som vanligt och chefen tycker inte man ska "straffas" för att man är sjuk så alla får normal lön även vid sjukdom/sjukskrivning. Jag ska mest dit och visa att jag lever och hämta om det kommit några ärenden jag kan jobba med hemifrån. Det blir ju sjukt trist att bara sitta här och inget göra - då kommer jag vara "tvungen" att se på Glamour och "Days of our lifes" och mitt liv är bättre än så!
Spännande att läsa om dina tankar och jag tror du har några poänger där. Men kan du kolla hemma om du har UVI på gång...? Hur då? Ber'tta mera är du snä'll!
SvaraRaderaSvar: Fick du inga Omeprazol? Jag trodde det var standard för alla som gjorde ingreppet, det man sa till mig är att man har ökad risk för att få magsår första sex månaderna så därför fick alla det, men uppenbarligen verkar dom ha väldigt olika policy beroende på landsting. Lite förvirrade faktiskt. Visserligen gör det ingen skillnad för mig för jag måste ju äta det vilket som.
SvaraRaderaHåller med i fullo angående stressad personal, har ju själv jobbat "bakom kulisserna" och sett deras vardag, ändå kan man tycka att vissa borde gå på charmkurs när dom väljer ett sånt yrke, men men, det finns alltid någon som inte håller måttet på alla ställen, man ska se till dom som faktiskt gör ett mycket gott arbete och dom finns det gott om :)
Jag är helt godkänd för operation, man väntar bara på att angioödemet ska lugna ner sig lite, det gör det i regel eftersom, och det är redan på väg :) så med lite mer tålamod så kommer det med största sannolikhet att gå i lås.
Se där, så din man har gjort ingreppet, gick allt det bara bra? Om du nu vill avslöja nåt ;)
Vet du vad jag tror angående din operation och många andras som du skriver om, du har en positiv inställning från start, goda förutsättningar med mycket stor minskning i vikt innan plus att du inte är väldigt överviktig, sen får jag känslan av att du inte har några psykiska besvär innan.. om man gör öppenkirurgi tror jag också man har betydligt ondare liksom om man har en lägre smärttröskel.
Urinet kan också ändra färg och bli mörk om man äter tex rödbetor eller nåt annat som är färgrikt, annars är det vanligaste att man druckit för dåligt och fått mer koncentrerad färg, men mest troligt är det något som hänger ihop med ingreppet, att kroppen håller på ställer om sig osv, en UVI brukar man ju känna av.